Lästips: Copyriot och IPRED
mars 21st, 2009
Den första april träder den såkallade IPRED-lagen i kraft. Lagen kommer att ge branchorganisationer rätt att samla in IP-adresser, och därmed sannolikt innebära att fildelning försvåras. Den har väckt starka protester, och en majoritet av svenskarna är emot den. Det kan därför vara av intresse att skissera en antiliberal syn på IPRED-lagen, och på fenomenet fildelning överhuvudtaget. Värt att notera är dock att det rör sig om en antiliberal syn, det går också att dra andra slutsatser (exempelvis om man ser fildelning som en sorts kommunism, man kan också se filmföretagen som en grupp bland flera med legitima intressen och därför söka någon slags kompromiss).
Copyriot och IPRED
En av grundarna till upphovsrättskritiska Piratbyrån har publicerat flera värdefulla analyser av det hela ur ett lite större perspektiv på bloggen Copyriot. Inte minst intressant är här det politiska perspektivet, där inlägget Om korporativism – i fem punkter tar upp hur IPRED hänger ihop med en ny typ av korporativism, där branchorganisationer får tillträde till sfärer bortom den rent ekonomiska.
Medborgarskapsbegreppet är helt bortspolat. Vi är, i det neokorporativa Europa, inte längre delaktiga i samhällslivet som medborgare, utan som konsumenter eller möjligen som producenter.
Detta är korporativism.
Man kan ha invändningar mot jämförelsen med det italienska 1930-talssystemet, men att det hela är en tveksam utveckling är tydligt. Den mexikanske samhällsfilosofen Manuel De Landa har beskrivit hur internet ursprungligen varit en relativt självorganiserande sfär, men hur olika storföretag (av De Landa beskrivna som antimarknader) försöker hägna in växande delar av det. Det Copyriot beskriver som neokorporativism är ett exempel på detta (vilket inte är helt förvånande då det är genom just Copyriot undertecknad upptäckt De Landas användbara samtidsanalys).
Som systemkritiker kan man också se hur ett fritt internet, med möjligheter till anonymitet och reell yttrandefrihet, är av stort värde. IPRED är ett steg bort från det idealet, ett bland flera. Det bör därför inte understödjas.
Värdefullt ur ett sådant perspektiv är också inlägget IPRED och den civilrättsliga naivismen. Mer allmänt intressant är inlägget Boken i det postdigitala, liksom Antipiraterna är teknikdeterminister.
Ett antiliberalt perspektiv på fildelningslagar
Det finns tre huvudsakliga argument mot fildelning och ”pirater”. Det första bygger på den liberala egendomsideologin som innebär att fildelning är stöld, det andra bygger på att fildelning har skadliga effekter på samhällsekonomin, det tredje att det skadar musiker, konstnärer och andra kreativa yrkesgrupper.
Vad gäller det första argumentet står och faller det med att man accepterar den liberala synen på egendom som något absolut och oinskränkt, något som isolerar den enskilda ägaren från övriga medlemmar av hans/hennes samhälle. I verkligheten har en sådan egendomsrätt dock aldrig funnits, utan egendomsformer är historiskt föränderliga. Tidvis har de nordeuropeiska bönderna ägt marken gemensamt, tidvis har jordegendomar varit knutna till en viss familj och inte kunnat säljas, tidvis har hindren för hur man fått använda ”sitt” kapital begränsats av ockerlagstiftning, och så vidare. ”Egendom” är alltså något man i ett samhälle kommer överens om, något vars former förändras historiskt i takt med ändrade maktförhållanden mellan olika grupper. Det närmast metafysiska egendomsbegrepp som vissa liberaler vill applicera på immateriell egendom är alltså inte så tidlöst som de vill få oss att tro.
Det andra argumentet är då mer intressant, då det rör frågan om fildelningslagars effekter på samhället i stort. Här kan man dock lika gärna betona de positiva effekterna för allmänbildning och kulturell konsumtion av en fri tillgång till den kulturella sfären, särskilt för de grupper som normalt inte har råd med så mycket kultur och därför måste prioritera hårt. Jan Myrdal har här talat om en ”kulturell allemansrätt”. Problemet med detta resonemang är naturligtvis att denna effekt på allmänbildning och kulturell delaktighet ofta förblir potentiell, de flesta tankar hellre ner reggaeton och porr än de stora klassikerna. Men trots detta är det lättare att bredda sin kulturella horisont när det är gratis.
Det tredje argumentet är det kanske tyngst vägande, dock finns det många artister och konstnärer som hävdar att de tvärtom gynnats av att en potentiell publik kunnat lära känna dem utan att det kostat dem något. Möjligen kan man tänka sig en lösning där TV-avgiften utvidgas till att gälla kulturell konsumtion generellt, och där särskilt utsatta aktörer kompenseras för fildelningens effekter.
Andra länkar
mars 21st, 2009 at 19:26
Det finns faktiskt många historiska analogier till detta. Det som roat mig mest är hur en hel industri världen över, som varit ivrigt sysselsatt med att hugga, förvara, paketera, distribuera och sälja is (just det naturis) för konservering av livsemedel, med starkt indignation och med allehanda argument och metoder, försökt få myndigheter att förbjuda elektriska kylmaskiner (kylskåp och frysar alltså) i slutskedet av striden med den övertygande motiveringen att is framställd på onaturlig väg, är livsfarlig för hälsan.
Vidare lär kloster (som framställde handskrifter) ha protesterat mot boktryckarkonsten. Kan någon komma på fler exempel…?
Kärnan i IPRED är att man vill skydda en näring som gjorts överflödig genom ny teknik. Alltså flertalet förädlingssteg som inte längre behövs (i samma omfattning som tidigare) t.ex. produktion av CD- DVD-skivor, fodral/omslag, marknadsföring, lagerhållning, transport, distribution och detaljistförsäljning.
mars 21st, 2009 at 19:30
Tillägg: själva produktionen av kärnprodukten, alltså filmen eller musiken, har sitt värde kvar och borde kunna skänka ograverade inkomster till sina skapare. Men till ett lägre pris för konsumenten. Fast det krävs helt nya upplägg. Dessa kommer säkert så småningom.
mars 21st, 2009 at 19:56
Hej, intressant att ta del av ditt synsätt. Definitioner av korporativism är någonting som jag snart tänkte återkomma till. Jag menar att den varken bör vara så snäv att enbart det italienska systemet, eller så vid att man kallar folkhemssverige för korporativt. Avgörande är att man ser samhället som uppbyggt av branscher, snarare än av medborgare eller klasser. Hur dessa branscher avgränsas är inte minst på kulturområdet ganska godtyckligt, där man hittar på sådant som upplevelseindustrin”. För övrigt bör det noteras att alla idéer om en ”musikbransch” är ytterst moderna. Idén om den autonoma musiken slår igenom först kring år 1800, innan dess existerade musik endast som integrerad del i olika ritualer och festligheter. Jag vet faktiskt inte vad du anser om Mussolinis system, men det vore intressant att höra vad du säger om branschtanken och på hur man i dagens samhälle kan avgränsa branscher, om man nu ska det.
Mitt eget synsätt är att den moderna kultursynen aldrig har varit så allsmäktig som den själv inbillat sig, och att digitaliseringen i någon mening tvingar oss att återupptäcka de ickemoderna inslagen i vårt vardagliga förhållningssätt till kultur – exempelvis genom att musiken åter ges en tydligare förankring i tids- och platsspecifika gemenskaper.
Ditt påpekande om att detta bara är en antiliberal syn, säger inte det något om antiliberalismens otillräcklighet som politisk kompass?
Jag skrev förresten nyligen ur ett uttalat icke-liberalt perspektiv i Arbetaren: ”Kulturlivet är ett kretslopp”.
mars 21st, 2009 at 21:21
Jag ser positivt på att musiker får mindre betalt. Färre överbetalda, giriga och tondöva fåntrattar är en bra sak.
Negativt med fildelningen är att filmer och dataspel drabbas hårt, då de är dyra att framställa.
Om jag får uttala mig lite mer vagt så får jag känslan av att piratrörelsens anda är barnslig och lite artificiell. En vuxen man som har immaterialrätt som kärnfråga lurar sig själv, det tyder på en underutvecklad världsbild. Det är dock inte en oviktig fråga på något sätt, och det är utmärkt att du som fascist tar upp den då och då så att inte skrikliberalerna får monopol
mars 21st, 2009 at 21:26
Tillägg: om man kommer ur hacker-kulturen så kan jag acceptera en högre prioritering av copyright-frågan, utan att jag klassar det som självförvållad retardering.
mars 21st, 2009 at 22:10
Först och främst: oberoende vad man står i fildelningsfrågan så är IPRED en oroväckande utveckling.
Men annars… Likt de flesta i min generation så fildelar jag och laddar ner. Jag har dock svårt att se det som moraliskt korrekt – inte för att det är olagligt; lagar har förstås ingen betydelse för om något är etiskt rätt eller ej – och har därför svårt att ta fildelningsförsvararna på allvar. Ofta verkar det handla om egenintresse och, fullkomligt absurda argument.
Jag vet inte.
mars 21st, 2009 at 23:53
Instämmer med HH, det känns alltid lite dekadent och slappt att tanka ner grejor. Det är sånt där som vänsterpack håller på med. Dock tror jag inte på borgerlig flit; om man får nåt vettigt gjort ibland så är det ingen som tar skada av lite hedonism
Rent traditionalistiskt kanske man värderar kultur mer om man måste ta sig mödan att leta upp svårtillgängliga ex och får äga fysiska föremål. En möjlig infallsvinkel?
mars 22nd, 2009 at 1:34
”Det tredje argumentet är det kanske tyngst vägande, dock finns det många artister och konstnärer som hävdar att de tvärtom gynnats av att en potentiell publik kunnat lära känna dem utan att det kostat dem något.”
Det här argumentet är rent nonsens. Min erfarenhet är att det finns ett kompakt, men outtalat motstånd bland de artister som försöker leva på sin musik, mot illegal nedladdning. Den enda anledning till dessa flesta artister väljer att hålla käft, är att Kreti och Pleti i allmänhet tycker att det är kanon att all musik är gratis. Därför blir de jättearga om deras idoler säger att dom är dåliga människor, om de laddar ner. Sen älskar media naturligtvis att lyfta fram undantagen, de få artister som av ideologiska skäl gillar nedladdning.
Argumentet absurditet blir tämligen uppenbart om man applicerar det på en annan bransch, tag bagare X till exempel. Bagare X gillar att folk stjäl hans bröd, för då får så många smaka på hans goda bröd och kommer handlar hos honom. De personer som på allvar tror att de som ostraffat kan stjäla bagarens bröd, kommer betala för det av ren välvilja, har en del att lära sig om den mänskliga naturen.
Artister kan i slutändan leva av i huvudsak fyra saker: skiv / mp3 försäljning, spelningar, bidrag eller reklamintäkter / bidrag. Skivförsäljning minskar varje år och den legala nedladdningen står för en försvinnande liten del av all nedladdning. Antalet konsertbesökare ökar, vilket jag personligen inte sätter samman med en ökad nedladdning utan med att upplevelseindustrin växer så det knakar. Vad gäller bidrag så skulle detta troligen ta formen av någon skatt på tex hårddiskar som skulle fördelas ut till artistkollektivet. Jag har svårt att se hur en sådan fördelning skulle ske och jag tror inte att sådan skatt är att vänta inom en nära framtid. Återstår reklamintäkter, och det är post som jag tror kommer bli allt viktigare i framtiden. Artister och kulturskapare i allmänhet har status och det är status som kapitalet vill åt. Det finns en massa varumärken där ute som vill associeras med kulturskaparnas prestige, och om jag får sia om framtiden tror jag skivbolag / artister kommer tvingas sälja sig till dessa varumärken för att få det att gå ihop. Företag kommer sponsra turner, de kommer att dela ut gratis skivor med sina varumärken osv. Det här är någonting som jag tror kommer explodera i och med att musikindustrin går allt sämre. Musikindustrin och artister kommer hamna i kapitalets knä och den som inte tror att det kommer påverka musiken har inte tänkt till.
Slutligen är nedladdning ett fenomen som går bortom frågan om musik. Om man tillåter fri nedladdning av musik är det inte alls omöjligt att något ljushuvud uppfinner en skärm som man kan stoppa ned i väskan och som man kan läsa sina böcker på. Om nån uppfinner en tillräckligt bra skärm kommer Kreti och Pleti att börja ladda ned alla sina böcker från internet och författarna kommer drabbas av samma öde, som nu drabbar artisterna. Artister kanske kan leva något så när på konserter, frågan är bara vad författarna skall leva av: högläsning? Författarkåren kommer i ett sådant scenario tvingas att leva av antingen staten eller kapitalet. Det gäller kultursektorn överhuvudtaget, så länge folk inte betalar för kulturen så är kulturskaparna beroende av staten eller kapitalet för sin brödföda, och man biter inte den hand som föder en.
Kulturen är en sfär som i alla potentiellt sätt kan utöva ett motstånd mot det nuvarande. Kultur kan erbjuda motvärldar där andra lagar och regler gäller än de som finns i grå vardagen. För att kulturskapare skall våga ifrågasätta det nuvarande måste de ha någon form av autonomi från de övriga krafterna som driver det nuvarande samhällsmaskineriet framåt. Detta uppnås enklast genom att kulturskaparna får betalt för sitt arbete av vanliga människor och inte hamnar maktens knä.
Summa summarum: Nedladdning är ett jävla skit, men nu har Kreti och Pleti drivit det ända hit.
mars 22nd, 2009 at 13:27
Ja, det är väl någon sorts hafsig hedonism jag själv motiverar det med. Inte helt rätt, men det fungerar.
mars 22nd, 2009 at 14:00
Här är ytterligare ett exempel:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Spinning_Jenny
mars 22nd, 2009 at 14:19
Hedonofascismen skördar allt yngre offer
mars 22nd, 2009 at 20:55
Jag tycker inte man ska förväxla rättvisare villkor för konsumenten med kommunism eller ”sånt där som vänsterpack håller på med” (jag tror fö att ”högerpack” är precis lika flitiga fildelare- ALLA gör det).
Fildelning fungerar- kommunism fungerar inte.
mars 22nd, 2009 at 21:18
”…det tredje [argumentet] är att det skadar musiker, konstnärer och andra kreativa yrkesgrupper.”
Jag tycker att detta argument är hållbart endast om man till varje pris vill vidmakthålla den bestående ordningen; och jag ser mest fördelar med att det blir svårare att försörja sig genom att skapa ett konstärligt alser, för att sedan försöka sälja så många kopior av det som möjligt. Detta då denna synnerligen moderna företeelse tenderar att frambringa mängder av mer eller mindre värdelösa, kommersiella produkter men ytterst lite av det tidlösa slaget. Det är inte ett lämpligt sätt att försörja konstnärer på, helt enkelt. Om fildelningen innebär en återgång till tidigare förhållanden så är det bara bra, och om det innebär att det kommer att produceras mindre ”kultur” totalt sett så gör det inget alls.
mars 22nd, 2009 at 22:01
Atland.
Intressant synpunkt. Men jag tror att det snarare är Warner Bros mfl som vill vidmakthålla den bestående ordningen, än div artister som Metallica och Alanis Morissette.
mars 23rd, 2009 at 1:33
Två kommentarer har jag. En på inlägget och en på vad som uttrycks av en av kommentatorerna:
Oskorei skriver att:
”Vad gäller det första argumentet står och faller det med att man accepterar den liberala synen på egendom som något absolut och oinskränkt, något som isolerar den enskilda ägaren från övriga medlemmar av hans/hennes samhälle. I verkligheten har en sådan egendomsrätt dock aldrig funnits, utan egendomsformer är historiskt föränderliga.”
Sant och riktigt i och för sig. Men jag kan inte se detta som ett argument för att upphovsrätten som sådan ska avskaffas. De funktioner upphovsrätten fyller idag anser jag vara legitima utifrån att producenterna av immatriell egendom bör kunna försörja sig. Hur ska författare, musiker, mjukvaruutvecklare kunna försörja sig i en värld utan upphovsrätt? Den frågan måste besvaras innan man avfärdar upphovsrätten som den ser ut idag. Man behöver inte dela den liberala synen på egendomsrättigheter för den skull. Det räcker gott med att man har en funktionell syn på äganderätt för försvara upphovsrätten. Jag avser försvara upphovsrätten intill dess någon besvarar vad alternativet är. De förslag som framförts i form av bredbandsskatter eller statliga fonder för att stödja kulturskapare faller inte mig på läppen.
”Tillägg: själva produktionen av kärnprodukten, alltså filmen eller musiken, har sitt värde kvar och borde kunna skänka ograverade inkomster till sina skapare. Men till ett lägre pris för konsumenten. Fast det krävs helt nya upplägg. Dessa kommer säkert så småningom.”
Dessa kommer säkert så småningom skriver du. Som sagt. Vi bör intill dess vaktslå om ett system som fungerar. Du nämner isindustrin som om det vore ett analogt exempel. Det köper jag inte. Tryckpressar har funnits länge och hade vi inte någon upphovsrätt skulle det stå var och en fritt att mångfaldiga litterära verk utan att ersätta upphovsmannen. En sådan ordning skulle öppna stor möjligheter för tryckarna men inte belöna författarna det minsta.
Att det går att mångfaldiga resultatet av någons arbete gör det inte riktigt att bruka det utan att erlägga ersättning till skaparen. En arkitektritning är det en enkel sak att mångfaldiga. Det har så varit i decennier. Är detta ett argument för byggbolagen att utan att ersätta arkitekten uppföra hus efter ritningar som denna gjort? Ett avskaffande av upphovsrätten är ett hårt slag mot många intellektuella verksamheter. Det är faktiskt ett hot mot västerländsk industri överhuvudtaget. Det är i väst som större delen av världens intellektuella arbete utförs. Det handlar inte bara om nöjesindustrin. Detta är frågor som också rör verkstads- och läkemedelsindustrin vars verksamhet är avhängig ett immatrialrättslig skydd i form av patent. Att tillverka läkemedel eller industrikomponenter är en sak. Den intellektuella prestationen att utveckla ett läkemedel eller en bil är däremot mångårig.
Ska ingenjörerna som konstruerar tekniska uppfinningar och medicinarna som utvecklar nya läkemedelspreparat inte ersättas för sitt arbete? Det är inte rimligt med en sådan ordning. Vårt välstånd i denna del av världen står och faller med förmågan att upprätthålla respekten för immatriell egendom.
mars 23rd, 2009 at 9:04
Säger inte emot dig vad gäller upphovsrättens principer, utan håller i stort sett med. Exemplet med isindustrin är ett bra exempel på att teknikutveckling drastiskt kan förändra förutsättningarna för näringsutövare och distributionskedjor. Debatten är som vanligt polariserad – det förmodas att är man inte 100% för så måste man vara 100% emot medan det här fallet med fildelning i verkligheten är mångfacetterat och ej entydigt. Precis som verkligheten i stort. Däremot finns det några grundläggande principer som fortfarande gäller: Skapar man en NYTTA för andra, får man ALLTID något tillbaka av andra (om allt annat är lika). Det finns dock ingen naturlag som säger att detta måste vara si och så många miljoner. Skyhöga intäkter till artister inom musik, film, fotboll och tennis skapas av massmarknaden och industrin runtomkring och det är industrin som förlorar mest på fildelning. Samt givetvis de artister som har högst intäkter (är mest populära).
Påminner mig om en annan ”analogi” som knyter an till Oskoreis blogg, nämligen spridandet av kunskapen om järnframställning och smide, som möjligen bidrog till att rycka undan maktbasen för de eliter som manifesterade sin makt genom vapen och symboler i koppar och brons. Bronsvapnen måste ha framstått som lite lätt löjliga när det började dyka upp lokalt producerade stålvapen överallt.
mars 23rd, 2009 at 9:52
”Skyhöga intäkter till artister inom musik, film, fotboll och tennis skapas av massmarknaden och industrin runtomkring och det är industrin som förlorar mest på fildelning. Samt givetvis de artister som har högst intäkter (är mest populära).”
Ja det är nog sant att det finns exempel på det. Men jag vill påstå att de flesta artister, också de med skivkontrakt, har skral ersättning. Förövrigt är det massprodukter som möjliggör utgivningen av smalare verk. Ett seriöst bokförlag ger ut sin beskärda del av smal kavlitetslitteratur. En utgivning som bekostas många gånger av de intäkter man får från utgivningen av deckare eller annan bred litteratur. Det är en stor myt att artister skulle vara särskilt rika. Så är inte fallet. Det är något av det svåraste en människa kan göra att försörja sig som artist eller kulturskapare överhuvudtaget. Förekomsten av en och annan Britney Spears ändrar inte på den saken…
mars 23rd, 2009 at 12:19
Den som har ytterst svårt att försörja sig på sina skivkontrakt kanske skall tänka om och komma på något nytt. Det gäller f.ö. alla näringsutövare. Det finns gott om sådana som knappt går runt. Överallt och i alla tider. Klagovisor och att snegla på framgångsrika konkurrenter, tar man sig inte en centimeter framåt på.
Vad skulle alla idag levande världsartister ha gjort om de var födda på medeltiden..? Spelat luta för någon adelsman..? Tekniken med skivframställning och massmarknad har gett vissa konstutövare ett jättekliv framåt, men nu får de ta ett halvt steg tillbaka kanske. Nya möjligheter dyker ALLTID upp för den kreative som inte tycker synd om sig själv.
mars 23rd, 2009 at 19:13
”Nya möjligheter dyker ALLTID upp för den kreative som inte tycker synd om sig själv.”
Tveklöst kommer drivna människor att utnyttja de affärsmöjligheter som uppenbarar sig i en ny situation. Frågan är bara vilka affärsmöjligheter som kommer dyka inom den kulturella sfären, så länge folk vägrar betala för det material som skapats av musiker, och i framtiden av tex författare. Folk måste tjäna pengar på nåt och som jag skrev ovan så lär reklam eller möjligen bidrag bli allt viktigare inkomstkällor för kulturskapare.
Frågan är vilka som egentligen förlorar mest på den nuvarande, bristande respekten för intellektuell egendom. Det är absolut så att en del stora och små skivbolag förlorat intäkter på illegal nedladdning. Om vi ser på musiker och författare så har den tekniska utvecklingen gjort det allt lättare för dem, att själva driva sin verksamhet utan stöd från stora bolag. Hemmastudios blir allt billigare och bättre, det blir allt billigare och enklare att trycka böcker / skivor, Internet underlättare avsevärt för den som vill marknadsföra sig själv osv. Så länge kulturutövare kan få betalt för sina verk, skulle jag säga att de idag har betydligt större möjligheter att verka självständigt än för tex 20 år sedan. Men dessa möjligheter förvandlas till noll och intet så länge folk inte betalar.
Frågan är vad som är mest lockande: fria och självständiga kulturutövare som lever av att det de själva skapar eller rotlösa proletära hjon, som tvinga tigga bördssmulor från staten och rekalmvärlden.
mars 24th, 2009 at 15:38
”Vad skulle alla idag levande världsartister ha gjort om de var födda på medeltiden..? Spelat luta för någon adelsman..? Tekniken med skivframställning och massmarknad har gett vissa konstutövare ett jättekliv framåt, men nu får de ta ett halvt steg tillbaka kanske. Nya möjligheter dyker ALLTID upp för den kreative som inte tycker synd om sig själv.”
Jag försörjer mig inte själv som kulturskapare eller i något ”kreativt” yrke. Det är alltså inte så att jag nu talar i egen sak. Däremot så tar jag avstånd från den motkultur som piraterna står för. Av vilken anledning ska kulturskaparna behöva ta ett steg tillbaka för? För att en motbjudande gratiskultur utbrett sig? För att det är tekniskt möjligt att konsumera utan att göra rätt för sig? Den tekniska utvecklingen har medfört att det blivit åtskilligt lättare att undandra sig skatt än vad det någonsin varit tidigare. Är det därför så att den förhandenvarande skattelagstiftningen måste omprövas? Jag kan inte köpa ett sådant resonemang. Piratrörelsen har ett teknikdeterministiskt tänkande. De upprepar som ett mantra att teknikutvecklingen har gjort upphovsrättsindustrin obsolet.
Det är ett synsätt jag inte accepterar. Min sympati ligger hos kulturskaparna och rent allmänt hos kreatörerna. Någon särskilt stor respekt för den subkultur som pirtatrörelsen är känner jag inte. Varför ska jag sympatisera med en passiv massrörelse vars mål är att tillgodogöra sig kultur utan att betala för den? Jag förstår inte det. När du talar om denna tids världsartister och frågar hur de skulle försörja sig under medeltiden ryggar jag tillbaka. Vad är det du vill ha sagt egentligen? Jag är såklart medveten om att förutsättningen för kulturskapare var sämre under medeltiden. Då var kulturen knuten till ekonomiskt starka entiteter såsom furstliga hov och i många fall kyrkan. Det avspeglar sig i vad slags kultur som skapades. Fursteporträtt, insmickrande hovspel och i konsten religiösa motiv. En altartavla eller en fresk. Var detta en bättre tid? Jag tycker inte det.
mars 25th, 2009 at 18:15
Hej Johan,
Är inte pirat själv och försvarar inte pirater. Är inte heller så jätteimponerad av herrarna bakom Pirate Bay och deras attityd. Har dock lång erfarenhet inom konsulting, entreprenörsskap och marknadsföring. Har svårt att se varför vissa näringsutövare skall åtnjuta ekonomiskt skyddsnät bara för att man tar till ordet ”kultur”. Alltså ”kunna leva på sin kulturgärning” eller liknande (men ändå ha möjligheten kvar att intäkterna skall kunna stiga = ingen gräns uppåt).
Upphovsrätt är sympatiskt och låter bra, särskilt när man tänker på uppfinnare och andra, men tänker man efter ordentligt är det ett relativt begrepp som inte är helt skrivet i sten. Den inbyggda paradoxen är att ju mer spridning du får med dina alster (vilket du vill), ju mer ökar ökar risken för att marginalintäkterna går ner till följd av nedladdning. Ett angenämt problem som inte berör så många musiker som hankar sig fram på finlandsbåten.
Helt klart är själva tyngden i IPRED och Antipiratbyrån initierad av en bransch som känner sig hotad, sufflerad av vissa höginkomsttagare i artistvärlden. Branschen är framförallt hotad av det beklagliga faktum att flera av dess inkomstbringande förädlingsled plötsligt är helt onödiga (!)
Tyvärr borde man inte skydda onödiga eller ineffektiva näringar, vare sig det gäller stora artistbolag, degenererade bilfabriker eller perversa finansbolag. Det gör man ändå. Man får ta konsekvenserna av det senare… Eller barnen…
Ledsen att du tog så illa upp angående liknelsen med medeltiden. Ville bara visa att inget är givet för någon och att förändring ständigt sker och att inga inkomstmöjligheter är givna av Naturen själv. Du säger att på medeltiden var kulturen knuten till den ekonomiska makten. Det är den nu med. Åtminstone just den ”kultur” som skriker efter skydd mot utvecklingen.
Det är många idag som har ”rätt” till skydd eller ”rätt” till att kunna leva på det de gör. Ingen som vill att ”min” arbetsgivare eller avdelning skall drabbas av nedläggning… Eller att just ”mitt” jobb eller ”mitt” företag/bransch skall vara i farozonen. Brösttonernas styrka överträffas bara av kreativiteten när det gäller att plocka fram behjärtansvärda skäl: ”annars rasar välfärden/hotas tryggheten/kulturen/upphovsrätten/det finansiella systemet/stabiliteten/miljön. Men bakom allt ligger väldigt mycket egennytta. Inte alltid. Men alltför ofta.
mars 25th, 2009 at 18:51
”Jag är såklart medveten om att förutsättningen för kulturskapare var sämre under medeltiden. Då var kulturen knuten till ekonomiskt starka entiteter såsom furstliga hov och i många fall kyrkan. Det avspeglar sig i vad slags kultur som skapades. Fursteporträtt, insmickrande hovspel och i konsten religiösa motiv. En altartavla eller en fresk. Var detta en bättre tid? Jag tycker inte det.”
Jag kanske är blind för vår tids storhet i kulturellt hänseende, men jag kan verkligen inte se att det skulle frambringas bättre kultur i dag än under medeltiden (eller vilken annan del av den västerländska historien som helst).
Jag tycker snarare att kvaliteten är otroligt dålig jämförd med tidigare epokers. Det produceras m e r kultur, ja, men inte bättre kultur.
(Då räknar jag inte in teknik och naturvetenskap i kulturen.)
mars 25th, 2009 at 19:40
”Jag tycker snarare att kvaliteten är otroligt dålig jämförd med tidigare epokers. Det produceras m e r kultur, ja, men inte bättre kultur.”
Det kan jag inte hålla med om. Förvisso finns där en del konst från medeltiden som jag uppskattar. Min personliga smak är ganska starkt inriktad på realistisk konst. På den fronten hade dock förfinandet av teknikerna gått så långt för hundratals år sedan att det inte längre ligger särskilt stor utmaning i att skapa en mästerlig oljemålning. Men nya fronter öppnar sig. För konstnärer i den realistiska traditionen återstår mycket att göra innan man når perfektion inom andra konstnärliga sfärer. Exempelvis filmkonsten där digitala animationer fortfarande inte är särdeles imponerande. Fast jag är övertygad om att man kommer att bli slagen med häpnad innan man lägger sig ned och dör. Det hoppas jag i vart fall. Visst görs det mycket skräp idag. Men man kan inte komma ifrån att där också skapas en hel del odödliga mästerverk också i vår tid. Så inte ska man vara alltför butter och nedlåtande…