En intressant debatt
april 25th, 2009
Den liberala ordningen har historiskt sitt ursprung i Europa, och de europeiska folken är därför också de som tagit störst skada av den. En individualism som urartat till social atomisering, och som gör att många européer inte kan tänka eller handla kollektivt, och som gör att många inte tänker längre framåt än några år, är bara ett exempel. Kulturellt och politiskt har Europa också sedan länge spårat ur.
En av den liberala ordningens effekter är att en historiskt sett ofattbar massinvandringspolitik sedan decennier kunnat föras, det folkliga motståndet mot detta har som följd av den sociala atomiseringen varit relativt lätthanterligt för de styrande. På ytan har mottagandet av dessa nya människomassor präglats av tolerans och välvilja. Slutmålet är dock uppenbart, även dessa ska på sikt lägga bort det som är genuint i deras kulturer och religioner, och bara behålla det som kan ge lite ytlig krydda åt ett till namnet ”mångkulturellt” samhälle.
De flesta människor är ganska bekväma av sig, och biter inte den hand som föder dem. Gradvis har dock även många invandrare och muslimer i Europa kommit att inse hur falsk den västerländska toleransen är, och hur snabbt den blir repressiv om man passerar liberalismens gränser. I Frankrike har komikern och breton-kamerunern Dieudonne M’Bala gått från en naiv ”anti-rasism” till att närma sig både Front National och radikal islam. De obligatoriska avståndstagandena och ritualiserade ”skandalerna” har inte låtit vänta på sig, heller inte både fysiska och juridiska överfall (de senare mer framgångsrika än de förra).
I vårt eget land har den svenske muslimen Mohamed Omar, framgångsrik och hyllad författare och poet, kommit att utsättas för liknande kritik efter att han i samband med de senaste striderna i Gaza trätt fram som radikal muslim och tagit ställning för Hizbolla och Hamas som folkliga befrielserörelser. Redan detta väckte en hel del mummel och muttranden från liberala redaktörer och andra. Visst har vi yttrandefrihet, och visst är det trevligt med muslimer i den offentliga debatten, men det förutsätter ju att de tycker som alla andra. Att stödja Hamas, där går minsann gränsen, tycks ha varit budskapet. Eller med andra ord ”du får gärna vara muslim, men inte på riktigt för då får du inte skriva i min tidning längre”. Sällan har den repressiva toleransen framträtt i mer ynklig form.
Yttrandefrihetsivrandet är bara en täckmantel för ett annat, överordnat uppdrag, nämligen den västerländska, liberala kulturens hegemoni. Det är endast Västs vänner som är värda vår sympati och våra stödkampanjer. Gott så. Men var åtminstone ärliga.
- Mohamed Omar
Mohamed Omar fortsatte dock med en serie intressanta intervjuer med olika svenskar som inte riktigt faller i den liberala konsensusfåra som den offentliga ”debatten” här bygger på. Det var bland annat Björn Ismail Ericsson, Jan Myrdal och undertecknad. Detta väckte fortsatta muttranden från olika håll. Det tycks dock ha varit intervjun med Israelkritikern Lasse Wilhelmsson som framstod som oacceptabel.
När västländerna tågar ut ur konferenssalen i Genève är logiken densamma: nu ska vi ha en dialog om rasism. Så här ska ni säga. Och om ni säger si har vi bestämt i förväg att vi går ut. Dis is wått vi in Swiden kål tolerans. Dialåg.
- Anders Johansson
Efter denna skrev författarinnan Carina Rydberg en debattartikel där hon i grunden bara räknade upp olika otillåtna åsikter hon menade att Omar innehade. Omar besvarade detta både genom en intervju i Aftonbladet, och en debattartikel i samma tidning där han satte fingret på den repressiva toleransen som genomsyrar svenska media och kulturinstitutioner. Intressant är att han nu också började få stöd av andra som irriterades av hyckleriet och den liberala imperialismen, Anders Johansson skrev ett kort men koncist inlägg om detta. Samtidigt visade det sig hur komplexa stridslinjerna nu blivit. Syndikalisten Andreas Malm som tidigare också uttalat stöd för Hamas och som i boken Hatet mot muslimer beskrivit det han ser som en växande islamofobi i Europa, visade att även han ytterst vill att muslimer ska bli goda små liberaler, och tog avstånd från Omar i ännu en artikel.
Repressiv tolerans och liberal imperialism
Vi har sannolikt inte hört det sista i denna debatt. Intressant och positivt är det hela dock. Många i kultureliten vet inte vilket ben de ska stå på. Å ena sidan är de för ”mångkultur”, och vill ogärna kritisera muslimer, å andra sidan är de trots allt liberaler och måste försvara den konsensus de med olika fula metoder byggt upp.
Vi får därför den oväntade situationen att Carina Rydbergs dåliga text lyfts fram av sverigedemokrater (som annars skriker som stuckna grisar när de utsätts för liknande saker från precis samma politiskt korrekta elit som just nu angriper Omar). Samtidigt lyfter inbitna högerradikaler istället fram hela affären som ett exempel på just den repressiva toleransen och den liberala debattens gränser, och kan inte låta bli att sympatisera med den politiskt inkorrekte muslimen eller att omvärdera sin tidigare negativa syn på islam i en situation då religionen börjar angripas av liberaler i flera europeiska länder. För att citera ett kinesiskt ordspråk, så lever vi i spännande tider. Uppenbart är att den liberala hegemonin ställts inför en ny utmaning, och att det etablerade konsensus börjar smulas sönder.
april 25th, 2009 at 10:11
Den liberala hegemonin har inte uppnåtts särskilt lättvindigt i Europa, räknat från 1789 — det har ju varit en och annan reaktion och olika grader av kaos. Nu är de västerländska folken och kulturer ”integrerade” i den liberala ordningen. Bra, då fortsätter vi projektet genom massinvandring och liberaliserar de ”nya européerna” i 220 år, med en par världskrig och annat smått och gott emellan.
april 25th, 2009 at 11:33
Det finns inget så frihetsfientligt som liberaler och liberalism.
Den svenska ”toleransen” är lika tolerant som den tolerans som råder på ett dagis sagostund – överheten läser noga utvalda jämställdhetssedeslärande sagor för barnen.
Mohamed Omar är ett av få ljus. Han är bättre efter han blev radikal.
Andreas Malm är bara ännu en pinsam karriärsugen vänsterborgare.
april 25th, 2009 at 20:16
Det som kommer hända är sannolikt att muslimer i allt högre utsträckning utsätts för vad ”kommunisterna” – i viss mån – och ni ”nazister” – i allra högsta grad – utsatts för länge, det vill säga att de tvingas ta avstånd från Muhammed Omar och hans Islamism. Vad som utgör Islamism kommer emellertid förändras med tiden, tills de med ens finner sig tvingas till avstånd mot i allting muslimskt som inte är fullt kompatibelt med rådande konsumtionsideologi.
Att kalla detta ”liberalt” är som att kalla Hitler ”nationalist”. Deras ”liberalism” är ett medel, inget mål.
april 25th, 2009 at 20:17
Förresten, Carina Rydberg hävdar annorstädes att du stäng av henne från kommentering. Jag hoppas verkligen hon ljuger.
april 25th, 2009 at 21:02
Oskorei har väldigt hög tröskel för censurering så det tror jag inte alls på.
april 25th, 2009 at 22:21
JN: Rydberg är inte avstängd från kommentering. Hon ljuger dock inte, eftersom hennes kommentarer modererats har det ibland dröjt några timmar innan de blivit synliga (jag trodde först inte att signaturen Rydberg var den autentiska Carina Rydberg, och därför hamnade hon under moderering).
april 25th, 2009 at 22:22
Intressant artikel, samt en minst sagt intressant debatt.
Jag har under många år undrat när dessa kontraster skulle uppstå, d.v.s. de spänningsfält som var tvungna att uppstå mellan radikala muslimer och mångkulturella ”toleranta” liberalister, och även om jag inte är särskilt positivt inställd till islam så kan jag dock uppskatta det faktum att många av de mer självmedvetna muslimerna är långt mer intellektuellt hederliga än mångkulturförespråkarna. Intellektuell hederlighet och logisk konsekvens kan jag respektera, trots skillnader i åsikter.
Med radikala muslimer menar jag muslimer som är konsekvent uppriktiga och går till rötterna i sin tro. Latinets ”radicalis” syftar på att söka sig till rötterna, vilket är aktuellt både när det gäller en människas identitet, liksom i att identifiera samhällsproblemen genom att gå till de problem som gnager vid rotverket. Jag önskar givevis inte att etniskt främmande folkslag ska bo i norden eller europa, men så länge de trots allt bor här (ett faktum som inte kan förändras genom ett enkelt trollslag idag) är det självklart bättre om de är rotade i sin egen kultur än att de är rotade i den globala masskulturens och egalitarismens träskmarker av inkonsekvens. Dock är jag starkt emot att moskéer byggs på vår fädernesjord, då detta för mig är en direkt förolämpning och i ett längre perspektiv bör betraktas som ett utslag av islamsk imperialism och expansionism. Själv hade jag aldrig krävt att få bygga hedniska tempel i arabiska länder, och jag förväntar mig åtminstone samma respekt tillbaka.
april 26th, 2009 at 19:49
@Rimfaxe
Någon respekt kommer du aldrig att få av muslimerna, deras religion har per definition underkastelse som överordnat mål oavsett om du bor i Riyadh eller Reykjavik. Således böjer du dig eller säger ifrån, det senare innebär dock, förr eller senare, att du måste ta en öppen konflikt med muselmanerna. Någon existens i samförstånd existerar inte, i alla fall inte efter att de vuxit sig åtminstone jämnstarka; fram tills dess kan de dock ”spela med”.
april 26th, 2009 at 20:16
Lakedaemon,
Nej, jag förväntar mig ingen respekt från muslimer och har heller inget behov av det. De är inte välkomna här för min del, lika lite som andra främmande etniska grupper. Något samförstånd i egentlig bemärkelse kan heller inte existera då vi har vitt skilda etniska intressen, vilket man inte ska vara naiv kring. Däremot anser jag att det är en intressant situation när den importerade mångkulturen växer sig till en Frankensteinsk skapelse, som utropar en egen vilja och vänder sig emot sina politiskt korrekta skapare. Logiskt sett var det tvunget att gå just på det sättet, men likväl är det ett intressant fenomen.
april 26th, 2009 at 20:25
Rimfaxe
Någon logik kan inte jag se i den muslimska massinvandringen till Europa. Ett möster, visserligen: att andra makter driver på den, med morot och piska.
Som Lakedaemon skriver är det helt klart att ”samexistens” med Islam aldrig blir aktuellt. Islam fungerar inte så.
Det förstod våra förfäder, och agerade därefter.
april 26th, 2009 at 20:31
JDG,
Logiken var att den importerade mångkulturen skulle resa sig mot sina skapare, vilket nu också sker. Att vi skulle importera utomeuropeer, när vi istället hade kunnat välkomnat mer närbesläktade folkgrupper att invandra, har dock aldrig varit logiskt.
april 27th, 2009 at 1:41
Anarkokonservativ:
Man blir ju mördkrädd när man läser vad du skriver.
Kommer identitärer och andra rabiata antiliberaler faktiskt ställa sig på muslimernas sida på ”den yttersta dagen”? Tror ni att ni får någon skogsdunge av islamisterna att finnas i när de väl tar makten?
Undra vem som är dhimmifierad…
april 27th, 2009 at 2:46
Chris:
Vilken ”yttersta dag” syftar du på då? Sitter du och planerar någon sorts RAHOWA kanske du ska ta det lugnt med att kalla andra för rabiata, eller vad säger du själv..?
april 27th, 2009 at 3:53
Högintressant läsning. Oskorei regerar.
Anarkokonservativ:
”Det finns inget så frihetsfientligt som liberaler och liberalism.”
- Så sant som det är sagt. Om reinkarnation skulle bli aktuell för min del så skulle jag hellre återfödas som en zionistjude än som en liberal, vilket förstås inte vill säga lite…
Rimfaxe:
”Själv hade jag aldrig krävt att få bygga hedniska tempel i arabiska länder, och jag förväntar mig åtminstone samma respekt tillbaka.”
- Precis så är det och det kan inte sägas bättre. Och att det ska vara så svårt att fatta detta för alla dessa pissliberaler i en och annan vanskapt form uti Svitjod gör mig smått mörkrädd.
Liberaler = Extremt extrema exkrementextremister.
april 28th, 2009 at 8:47
Mobbningen mot Omar fortsätter, nu är det hans gamla vänner som fryser honom ute bl a en fjunig liberal ”präst” i Uppsala i en vulgär-sionistisk tidning. Den svenska intoleransen och repressionen mot dissidenter når nya bottennivåer:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169041
april 28th, 2009 at 10:58
Intressant att notera är också den smått nedlåtande, besvikna tonen hos Omars belackare: man får intrycket av att en intellektuell omyndigförklaring satts i verket; mannen i fråga är inte vid sina sunda vätskor utan ”något har gått snett” (Malm) och det är ”en tragedi” (Rydberg). Liknande resonemang skulle knappast användas om nationaldemokrater eller div katolska biskopar; de är bara rakt igenom ondskefulla helt enkelt.
maj 1st, 2009 at 21:15
En sekvens i George Orwells bok 1984 letar sig in i mitt medvetande då jag läser den här texten. Det handlar om det avsnitt av boken då han förklarar hur hans land så länge han kan minnas utkämpat ett krig. Två stora maktblock har så länge huvudpersonen kan minnas växlat rollen som fiende respektive allierad. Folkmassorna har alltid riktat sitt hat mot den fiende som för tillfället, av medierna, påbjudits vara sådan. Något liknande tänker jag på när jag läser denna text. Är det dags för en ny allians och en ny fiende nu? Skrattretande…