05.27.09
Ständigt denne Hitler…
I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa om Adolf Hitlers privata bibliotek, om fördelningen av skulden för Förintelsen mellan polacker och tyskar, samt göra vad som presenteras som ett “Hitler-quiz”. Överhuvudtaget tycks det som om det senmoderna samhällets intresse för figuren Hitler och det Andra världskriget enbart överträffas av enstaka djupt marginaliserade nationalsocialistiska sekter. Faktum är att skribenterna inom området Hitleriana också själva tycks medvetna om att det börjar bli en aning genant med detta intresse för en ledare som dog för mer än 60 år sedan. Fil. mag. Lagerholm noterar innan han tar itu med den tyske ledarens bibliotek att man kan “ställa sig skeptisk till den ackumulerande Hitleriana som oavlåtligt breder ut sig i den akademiska och populära historieskrivningen“, medan Schwarz konstaterar att det i Tyskland finns ett märkligt behov av att monopolisera den historiska skulden.
Ideologisk funktion
I någon mån kan man förklara detta växande Hitlerintresse med den ilning som genomfar varje god medborgare när han eller hon på säkert avstånd tar del av det “förbjudna”. Mekanismen är snarlik oavsett om det gäller ny, viktig information om swingersklubbar, danska tidelagsbordeller, eller historiska folkmord och extremister. Detta förklarar delvis efterfrågan på “Hitleriana” i media och populärkultur av olika slag, men för att förstå det ständiga utbudet får man också undersöka fenomenets ideologiska funktion.
Vi finner då att Hitler och Förintelsen fyller en central ideologisk funktion för den liberala ordning som tagit form sedan 1940-talet (och som lånat flera drag från den konkurrerande ordning de nedkämpade militärt, såsom drag i Bretton Woodssystemet och inslag i blandekonomin). Den tyska nationalsocialismen anses vara allt det den liberala ordningen inte är, och därför finns Hitler ständigt närvarande i dess självbild. För ett sådant samhälle blir det lika omöjligt att en gång för alla glömma nazismen som det är för den kristna kyrkan att förpassa satanismen till glömskan. Det liberala samhället producerar därför också ständigt nya generationer av “nynazister”, som utgår från att det rätta sättet att göra uppror mot ett förhatligt samhälle är att anamma dess demoner. Att detta är en återvändsgränd upptäcker de normalt samtidigt som nästa radikala generation står redo att upprepa deras misstag.
Om man vuxit upp i ett samhälle som är fixerat vid en man som dog för 60 år sedan kan det vara svårt att se situationen objektivt, men den liberala ordningens användande av hitlerismen som sin egen anti-tes är tämligen underlig. Talet om att “vi får aldrig glömma“, och “det får aldrig hända igen” avslöjar då en transhistorisk eller immanent historiesyn, där Hitler är en ständigt närvarande möjlighet i den europeiska verkligheten. I övrigt förändras historien, ekonomiska sektorer går under, familjeformer förändras och länder finner nya former, men just på denna punkt är historien oföränderlig, just här hade Marx väldigt fel. Detta kan ta sig närmast rasistiska former, som när Alexandra Pascalidou eller Jenny Nordberg antyder att Europa och européerna har större potential för ondska och barbari än andra folk. Något som i sin tur är en förutsättning för den moderna etnomasochismen.
Betoningen av detta transhistoriska hot innebär att hot som har någon sorts möjlighet att äga rum i en verklighet framstår som mindre allvarliga. Risken för ett Fjärde Rike är försumbar, men att den liberala ordningens företrädare steg för steg monterar ner både åsikts- och yttrandefrihet, och dessutom de sociala trygghetssystemen, är något som pågår just nu. Fixeringen vid en historisk epok bidrar därför till att göra oss blinda för vad som pågår just nu, och fyller en ideologisk funktion. Vad Andra världskrigets många offer skulle anse om att utnyttjas för att legitimera en liberal elit år 2009 kan vi naturligtvis inte veta, men det blir tämligen osmakligt när vi påminner oss hur korrupt denna elit är och att den inte är främmande för att bomba främmande folk eller att spärra in oliktänkande. Deras ordning kan kopplas till Vietnamkrig, kolonisering, mord på fackligt aktiva, svältkatastrofer, atombomber mot civilbefolkningar och mycket annat, så det är inte så märkligt att de gärna talar om att “vi får aldrig glömma“.
För en radikal vänster är det också kontraproduktivt att anamma denna liberala ordnings demonologi, då det indirekt legitimerar dess representanter. Om det reella hotet är att Sverigedemokraterna ska införa det Fjärde Riket är både Moderaterna och Socialdemokraterna partier som är legitima och harmlösa i jämförelse, ytterst irrelevanta. En marxist skulle inse att talet om att “det får aldrig hända igen” är orealistiskt och ett exempel på ideologi, om framtiden har katastrofer i sitt sköte lär det inte röra sig om lätt igenkännbara kopior på sådant som hänt tidigare. Olyckligtvis är många inom den senmoderna vänstern inte marxister i någon egentlig mening.
Samtidigt kan man notera att detta eviga ältande av en historisk gestalt på sikt leder till en normalisering, vilket kanske inte riktigt är vad den liberala ordningens företrädare eftersträvat. Här sitter de dock i en rävsax, ju sämre deras ordning fungerar desto mer lockande kommer det att vara för dem att använda sig av Hitler-figuren som varnande exempel för att legitimera det. I längden kommer de att få tillgripa ren repression allt oftare, innan hela deras ordning går under och Hitlerfixeringen med den.
Relaterat
nationalkommunist said,
May 27, 2009 at 22:24
Mycket intressant inlägg. Jag har själv tänkt på hur Hitler i det sekulariserade samhället mer eller mindre har övertagit djävulens roll.
Upplänningen said,
May 27, 2009 at 22:46
“Detta kan ta sig närmast rasistiska former, som när Alexandra Pascalidou eller Jenny Nordberg antyder att Europa och européerna har större potential för ondska och barbari än andra folk.”
Korrekt iakttagelse. PK har inte koll på sina egna resonemang utan trasslar istället in sig i motsägelser.
WidugastiR said,
May 27, 2009 at 23:04
Treffende analyse.
med en viss ironi:
http://dailyhitler.blogspot.com/
Arete said,
May 27, 2009 at 23:10
Vad är din åsikt om Mein Kampf, Oskorei? Det sägs ju alltid att boken bara är en galnings febriga yranden. Alla “vet” detta när boken omnämns i media…
wodinaz said,
May 27, 2009 at 23:21
Du tar upp en mycket tragisk aspekt; när unga människor vänder sig mot det rådande liberala herraväldet och använder symbolik från Andra världskriget så vet förmodligen de unga människorna inte särskilt mycket om vare sig politik eller historia, men de vet att liberalerna blir upprörda om de använder vissa symboler. Efter att de har använt symbolerna blir de utfrysta från “samhället” för all tid och evighet.
Det är ett väldigt barbariskt system vi har; media &co hetsar fram bruk av symboler, och när de väl får se dessa symboler så förstör de människors liv. Inte helt olikt “2 minutes hate” från Orwells 1984.
Paradexemplet på denna barbari som råder är mediahatet mot den unge Daniel Wretström. Blott 17 år, som råkat använda sig av fel symboler blir för evigt hatad. Hur groteskt är inte det?
Detta är liberalismen: den som inte fogar sig är icke-människa.
Precis som Schmitt förutspådde i “Grundläggning av begreppet politisk” varje krig som liberaler utkämpar måste med nödvändighet bli det “sista” och därför blir besinningslös slakt av civila en naturlig konsekvens.
Nordbo said,
May 27, 2009 at 23:41
Det där med att européerna har större potential för ondska än andra folk, är intressant för mig. När jag var tonåring fick tidsandan mig faktiskt att uppleva det som att jag tillhörde en ond civilisation. Så jag har personlig erfarenhet av hur en “etnomasochist” tänker. Det är inte inspirerande att få en sådan föreställning planterad i sinnet. Jag vill inte föra vidare samma mentala virus till mina barn. Förhoppningsvis finns det fler som befriar sitt sig från den onödiga negativiteten.
Å andra sidan vill jag minnas att jag läste en artikel här om att Schuon förknippar européerna med elementet eld. Jag har inte själv läst den boken, men det verkar som att Europa har en tendens att brinna då och då.
Arete said,
May 27, 2009 at 23:50
Kan man, ur ett icke-masochistiskt perspektiv, argumentera för européernas särställning? T ex den faustiska andan och sånt. Eller är det rena historiska tillfälligheter (som att Europa hade högre institutionell konkurrens än Kina) som satte oss på toppen?
Lakedaemon said,
May 28, 2009 at 0:47
Klockrent Oskorei, helt enkelt klockrent!
Vad avser den allenarådande PK-etnomasochismen som riktas mot Europa och européer så har kulturrelativisterna inte förstått att tillvaron är en kamp där någon dominerar och någon går under / kuvas. Nu har Europa i princip valt att begå seppuko och helt utan egentlig anledning kapitulera inför den aseo-afrikanska och numera muslimska kultursfär man stått emot under drygt 2500 år.
SolGuru said,
May 28, 2009 at 1:52
Arete:
Man kan ju argumentera, masochistfritt, för en viss särställning. Eller ska vi be om ursäkt för dynamiten, den systematiska teologin och penicillinet?
JN said,
May 28, 2009 at 8:09
Vi kan be om ursäkt för förskingringen av pencilinet. Eller inte vi – ni! Jag har använt pencilin kanske tre gånger i mitt liv, och ännu inte gett något av mina barn.
(Lite OT men…)
Howard Hughes said,
May 28, 2009 at 15:23
Utmärkt artikel som beskriver ett, för alla, välkänt fenomen. Med det sagt: Hitlers privata bibliotek är en intressant nyhet.
Bildad said,
May 28, 2009 at 17:29
Oskarei skrev att
“hela deras ordning går under”
och det har han alldeles rätt i. Demokratin är på väg mot avgrunden och en rekordkatastrof utan motstycke i mänsklighetens historia.
Detta beror på att FEL sida vann andra världskriget.
Vi nationalsocialister har rätt i sak medan demokraterna har mycket fel.
Förstår Oskarei även detta..?
Daniel H said,
May 28, 2009 at 19:55
Bildad,
liberalismen (om ordet nu räcker för att beteckna dagens vidriga ordning) är åt helsicke, men det innebär inte att ns är felfri bara för att den presenterar sig som den totala motsatsen. Det finns andra alternativ än totalitarianism, rättssubjektivism och en ensidigt materialistisk människosyn. Alternativ som på väsentliga områden faktiskt befinner sig längre ifrån liberalismen, med sin modernism och oandlighet, än vad ns gör.
Kosta på dig en titt på följande tänkare: Per Engdahl, Tage Lindbom, Carl Scmitt, Ernst Jünger och intressanta idealister och ledare : Engelbert Dolfuss, (Jose Antonio) Primo de Rivera, Codreanu, Peron, Salazar. För att nämna några.
Dessa undangömda antiliberaler kan man inte anklaga för några krigsbrott och jag vågar påstå att de aldrig skulle skicka ut sitt folk i krig mot hela världen för att sedan uppmana dem att segra eller dö. Vi ska inte låta dem falla i glömska.
Oskorei har ofta skrivit om flera om inte alla ovan nämnda? Kolla igenom artikelarkivet. Det är en guldgruva. Här är ytterligare en guldgruva: http://www.geocities.com/integral_tradition/
Pelikan said,
May 28, 2009 at 20:23
Tack Oskorei att du avslöjar detta!!!
brandr said,
May 29, 2009 at 0:02
Det är intressant att Hitler inte längre är en människa…
“Wir machten aus Hitler ein Monstrum, einen Teufel” – James Baker
Så om han inte är en människa, vad är han då? En Djävul? Om man tänker indo-europeiskt, vad är skillnaden mellan en “djävul” och en “gud” (Frey, Buddha, Akilles etc.) Är det så här som “gudar” skapats förr? 60 år… Hur länge tog det för Jesus?