Det metapolitiska tåget rullar vidare
september 17th, 2006
Idag är det val till både riksdag, landsting och kommun. Sådana val är visserligen viktiga, politiken är av naturliga skäl betydelsefull för att avgöra hur framtiden kommer att se ut. Partipolitik och den typ av ”nyheter” vi serveras i kvällstidningarna är däremot inte det djupare sett avgörande för hur framtiden tar form. Det avgörande är istället det som kallats det pre-politiska (det som kommer före politiken), eller med ett annat ord metapolitik. Detta handlar i korthet om hur människor ser på världen. Vilka frågor tycker de är viktiga, hur betraktar de sig själva, hur ser de på framtiden (hur långt tidsperspektiv har de på framtiden inte minst?), et cetera.
Det är det pre-politiska som motiverar människor att göra eller att inte göra politik, den intellektuella kampen om människors tankar och världsbild är därför av stor vikt. Oavsett hur valet går, så är det därför en källa till framtidstro att se hur en alternativ bloggosfär tar form på den svenska internetkartan. Denna sfär tillhör vare sig liberalismens eller socialismens uttröttade ideologier, och håller sig på behörigt avstånd från dessas dödsryckningar (dödsryckningar som ofta ger illusionen av liv och vitalitet). Denna sfär kan kallas traditionalistisk, indo-arisk, högerradikal, radikalkonservativ, rentav nihilistisk, kärt barn har många namn, men det viktiga är som alltid innehållet, inte etiketten. Och innehållet håller hög intellektuell, och ofta nog även estetisk, klass.
Motpolprojektet utgör en liten landmassa som karvats ut ur det omgivande internetkaos, men det finns fler sådana, i olika komplicerade relationer till varandra och till andra domäner. Dessa kan det vara värt att ge den virtuelle resenären en karta till, så att han eller hon slipper hamna fel på sin farofyllda färd genom informationsmotorvägarnas labyrinter.
Si Vis Pacem Para Bellum
Si Vis Pacem Para Bellum har den senaste tiden producerat en strid ström artiklar med den traditionalistiska inriktning som blivit bloggens signum och adelsmärke. Personligen tycker jag att tipset om serien Ramayana Reborn verkar särskilt intressant, även ett utdrag ur filosofkejsaren Marcus Aurelius meditationer är klart läsvärt.
Nihilisten
Bakom det för många förvirrande namnet Nihilisten döljer sig också en blogg som är väl värd ett besök. Särskilt överblicken över fascismen kan vara intressant, så även inlägget om det väldigt svenska begreppet ”lagom” och dess förändring.
Copyriot: Excerpter
För den hugade kan även ett besök i det virtuella Utgård, jättarnas och de potentiella meningsmotståndarnas land, vara givande. Man kan då hitta en serie utdrag ur ganska tunga skrifter, som berör ämnen man som högerradikal intresserar sig för. Detta är Copyriot: Excerpter, med koppling till någon sorts vänster, men vars utdrag till stor del rör våra favoriter; Jünger, Nietzsche, Benn.
När det gäller andra gamla favoriter, listas dessa i länksamlingen till höger.
september 17th, 2006 at 12:44
Får jag bara tillägga vad Manarkon skulle ha skrivit idag:
Det är val i dag som vi vet, och alla etablerade partier svassar i ringdans runt oss, för det mesta relativt överens om vad vi behöver. Under ett sådant år måste vi se på vad det är vad som händer i samhället; vad behövs och vad kan vi vara utan?
Då själva valprocessen kan liknas vid ett antal vågskålar där man vill uppnå en övervikt åt goda eller nödvändiga initiativ, kan vi även konstatera att det hela i grunden handlar om fenomenet balans. Jag vågar påstå att balansen är avgörande, den är central inte bara i naturen utan även i det mänskliga samhället.
Om man uppnår den, skapas ett samhälle som erkänner den mänskliga existensens grundvalar, bryter eventuella kedjor på kreativiteten, öppnar debatten så att relevanta frågor diskuteras och söks lösningar på, sätter kulturen i centrum och respekterar den för vad den är, och där mod och initiativkraft premieras.
Detta är det bästa scenariot. Vi kan bara hoppas att det händer, för just nu är det åt helvete med balansen i det svenska samhället.
Ordet “ansvar” är främmandegjort, det är även irrelevant för politiker, näringslivstoppar och höga beslutsfattare idag. Inte ens när de förhörs i domstolar vill de erkänna det egna ansvaret; även där skyller de på andra. Detta säger en hel del om den förvirring som råder inför normer och etik, men det som i sista hand blir lidande här är det som är centralt för en folklig gemenskaps överlevnad, nämligen kulturen.
Ärligt talat är det direkt farligt för samhället i stort. Om ingen ledare för landet vågar ta ställning och därmed ansvar för sina beslut och utspel, skapas flera subkulturella celler under den officiella ytan som vänder samfundet ryggen. Jag tänker inte förmedla några moraliska pekpinnar inför detta faktum; det farliga ligger inte i de människoliv som kommer krävas i striderna som kommer, utan i konsekvensen för nationen Sverige i stort.
Vi talar således om ett val. Ett val inbegriper på den mest grundläggande nivån begreppet ansvar, och jag vågar påstå att vi som individer och kollektiv står inför flera, oerhört avgörande val samtidigt i detta nu.
Dessa flertaliga val bör inbegripas i var mans och kvinnas beslut på själva valdagen. Om du lägger din röst på partier som agerar efter ideologiska rättesnören skapade i modernismens experimentverkstad såsom socialism, feminism eller liberalism, lägger du inte din röst på en sund ansvarstagande samhällsutveckling. Istället väljer du då att befästa cementeringen av ideal som är direkt natur- och kulturfientliga. Väljer vi inte bort dessa, kommer valet förpassas till gator och torg och göras med vapen och nävar. Då kommer enbart frustrationen kvarstå och dess explosiva resultat.
Konsekvensen av de nämnda ideologiernas fortsatta dominans kommer inte omedelbart; det införs smygande och med avancerade strategier. Därför är det viktigt att ställa yttranden från dagens politiker mot hur verkligheten faktiskt ter sig idag.
Låt oss konstatera förljande utan större åthävor:
1. Den svenska ickemodellen.
Den socialdemokratiska drömmen om “folkhemmet” är redan nedmonterad och från början förljugen då den i första hand byggde på ett tillfälligt ekonomiskt försprång hos oss som icke-ockupperat land under det andra världskriget.
Emellertid försöker man upprätthålla den svenska självbilden internationellt; en självbild som baseras på en passerad spegelreflektion. Man vill att allt ska vara som förr. Att vi trots allt ska vara modernast och rättfärdigast i världen, att vi ännu hyllar Palme som gud, och att vi ännu bryr oss mer om andra än oss själva.
2. Utanförskapet.
Stora grupper människor står utanför det påstådda välfärdssystemet. Detta inbegriper invandrare som fallit offer för systematiserad globalisering och lögner om integration, och som därigenom förpassas till total rotlöshet och ibland kriminalitet.
Vi kan även som jag redan skrivit på Manarkon, betrakta den krigföring baserad på misstro och ekonomisk rädsla som förs av den etablerade generationen mot ungdomar. De förpassas till ett springande i kortsiktiga ekorrhjul, och om de inte bränner ut sig på det sättet kan de bli “nollklassade”; alltså icke-existerande i de byråkratiska kvarnar som skapar det offentliga samhället.
De som slås ut är dock flera grupper än så. Vi ser etniska svenskar (som utsätts för etnisk kriminalitet, kvoteras bort från kultur- och mediaarenan, och hela tiden förlöjligas av minoritetsgrupperingar som givits maktpositioner), äldre (som förpassas till institutioner och bemöts respektlöst av de piffiga modernare ungdomarna som i sin tur lämnats i värdeförvirring), akademiker (då dessas forna auktoritet ses som hotfullt i egalitära och maktfullkomliga komplexdrivna socialdemokrater), småföretagare (de utgör ett hot genom sina blotta personliga initiativ, och personliga initiativ är inte att lita på i det moderna Sverige), samt naturligtvis vita heterosexuella män som, trots att de faktiskt varit de som i mycket byggt de skandinaviska nationerna, på något sätt utgör det ultimata destillatet för världslig ondska.
3. Den ideologiserade kulturen.
Begreppet “kultur” har annekterats ideologiskt av de moderna doktrinerna. Den är en köp-och-säljprodukt enligt liberala teorier, men även en lekplats för förmodade minoriteter som ska pysslas om och ges den folkbildande makten enligt marxistisk princip. Kulturen är alltså modern, och iochmed att den helt och hållet erkänner sig till modernismen är den inte längre kulturell utan syntetisk. Minoriteter; om de så är etniska, sexuella, eller bara moderna i största allmänhet, drivs av sinsemellan specifika emotionella impulser och vill se sig själva som makthavare av personliga orsaker. Deras agendor kan inte inbegripas i ett större tribalt eller nationellt sammanhang då de enbart agerar i egenintresse och många gånger öppet diskvalificerar majoriteten av landets befolkning. Det som blir lidande är den svenska folksjälen själv, då den teoretiserats bort till skamvrån.
4. Kriget mot folksjälen.
Då kulturen annekterats av kulturfientliga aktörer blir själva kärnan i den folkliga gemenskapen hårt åtgången, men vi har även sett rena beslut, nya lagar och återkommande aktioner i form av ideologiska evenemang som aktivt söker påskynda den destruktiva utvecklingen. Här kommer då den senare tidens utveckling in. Då regeringen beslutat att svenska inte är Sveriges officiella språk, har ett av de mest basala identifikationsprocesserna för svenskar angripits. Att beröva en individ eller ett kollektiv språket, är ett av de mest effektiva maktmedel som tänkas kan. Det nya “mångkulturår” som plötsligt ploppat upp har en klar agenda; att försvåra det för etniska svenskar att deltaga aktivt som kreatörer i det svenska kulturlivet. Vidare ser vi där också ett intensivt stöttande av initiativ som är folkligt splittrande då minoriteter är de som premieras; och då ska vi också tillägga att dessa minoriteter många gånger inte ens sympatiserar med varandra då de drivs av olika etiska, politiska och kulturella övertygelser.
5. Systematiska förföljelser av oliktänkande.
Eftersom makten inte längre springer ur folkrörelser och organisk mobilisering utan snarare från teoretiska dunster på etablerade skrivbord, blir folket självt misstänkliggjort av makthavarna.
Vi behöver inte nämna justitieministerns övervakningsvilja, den känner vi alla till och den är även en, om än relevant, parantes i sammanhanget. Det som däremot görs systematiskt, är förföljelser och uthängningar av personer som visar på egna visioner och kritiskt tänkande gentemot de moderna teorem som pådyvlas oss var minut. Man söker applicera effektiva stämplar på de man vill demonisera, stämplar som förväntas uppfattas direkt och få en uteslutande effekt på populistisk basis. Därigenom söker man mobilisera folket mot sig själva; vilket varit en effektiv strategi för garanterat fortsatt styre för makthavare i alla tider. Mediaorgan som Expo, Forum för levande historia, de horder av ombudsmän som kontrollerar oss, etablerad media, och allehanda dogmatiska institutioner strävar hela tiden efter att slå ut minsta tecken på motstånd på alla tänkbara sätt.
Denna form av utanförskap är alltså värre än den som jag presenterat ovan. Jag vågar knappt tänka på det mörkertal av personliga tragedier som existerar i Sverige idag som konsekvens av att människor engagerat sig i demoniserade rörelser eller uttryckt obekväma åsikter. Det är lika enkelt som det är totalitärt; du hamnar i ett register och binds fast där för evig framtid, berövad dina mest basala rättigheter och officiella existens. Du är ett nummer, inte ett namn, och nummer förväntas lydigt ställa upp sig i ordning.
6. Kriget mot människan.
Efter dekonstruktionen av det kringgärdande landskapet, fortsätter dock operationen. Det som återstår nu, är att döda människans egen självuppfattning och naturliga identitet. Här skonas ingen; det spelar ingen roll om du är kurdisk flykting eller etnisk svensk, alla ska omskolas. Detta görs genom att normer, traditioner och organiska gemenskaper ifrågasätts och aktivt motarbetas varifrån de än härstammar. Ideologier utan vare sig långsiktigt tänkande eller konstruktiva agendor, attackerar det mest primala hos människan såsom samhörighetskänsla, nationell medvetenhet, och framförallt könsidentitet. Man lägger upp allt på ett blankt operationsbord för undersökning, och för att kunna finna ut det bästa sättet att avliva det på.
Då män inte längre erkänns som män, och kvinnor söker bli teoretiska män och överge kvinnligheten, är den avancerade manipulationen ett faktum.
Här har vi existensfientliga rörelser som nu stigit till akademisk nivå, men som i sin teoretiska helhet kan ifrågasättas lika mycket som de första studierna i rasbiologi kan ifrågasättas. De är ofullständiga och till största delen ideologiska samt saknar ett helhetligt perspektiv. Vi kan konstatera “queerteorin” och feminismen, två sekteristiskt uppbyggda läror vilka enbart har som konsekvens att människor blir deprimerade och förvirrade. Rörelserna är i princip religiösa, och konsekvenserna av deras inflytande kan betraktas samhälleligt i den märkliga röra som visade sig under ROKS-stenen.
Detta är slutfasen, när människan är besegrad är makten hos makthavarna total.
Fanfar för oss
Det är alltså val i år. Det är Ditt val. Jag tänker inte nyttja Manarkon som ett propagandaverktyg för enskilda politiska partier eller grupper; domänen är skapad för att framföra filosofiska riktingar som mer eller mindre förbjudits idag. Först och främst är Manarkon dock en kulturell instans, och om jag får vara så djärv, en förhållandevis unik sådan.
Om det däremot ligger till på det viset att du i stort delar den analys av det kulturella läget i Sverige som framläggs här, bör du vara enig om att en radikal förändring verkligen behövs i landet.
De etablerade partierna försöker locka oss med en tusenlapp hit och ett bidrag dit, men det val du ska göra är mycket större än så.
Det handlar om ett större ansvar, och när den politiska eliten inte längre värderar kraften i det, måste vi istället göra det.
Det handlar om att återbörda politiken och makten till sitt ursprung, nämligen till människorna och folksjälen; vi måste gripa rodret från de giriga och kortsiktighetstänkande individer som alltför länge haft alltför stor kontroll över den.
Den parlamentariska demokratin är en koloss som rör sig långsamt i klumpiga rörelser och, beroende på vem som styr den för tillfället, även hänsynslöst och förkvävande.
Jag tänker inte moralisera över de subkulturella gemenskaper som väljer att vända ett sådant samhälle ryggen; de representerar bara en naturlig reaktion efter principen orsak och verkan. Däremot skulle jag uppmuntra oss alla att rösta istället för att enbart ignorera det stora scenariot.
Vi har utsatts för en krigsförklaring. Antingen kapitulerar vi eller så slåss vi tills vi faller. Så därför:
Helvetesänglar, desertörer, eremiter, skinnbollar, original, trollkarlar, karlar i största allmänhet, hemmafruar, bönder, trubadurer, horor, torskar, hembygdsälskare, blådårar, tjänstekvinnor och andra kvinnor, soldater, kolingar, torpeder, nollklassare, spådamer, bärsärkar, raggare, skitstövlar, påstådda extremister, schamaner, konstnärer, spelemän, poeter, och kritiskt tänkande människor av alla de slag; svara på eldgivningen med allt ni har! Det är bara ni som vet vikten av att kunna andas då själva luften allt som oftast förvägrats er, och ur era erfarenheter kan sanna ideal och visioner spira.
Ni kan göra skillnad. Och då menar jag avgörande sådan.
mars 2nd, 2010 at 14:40
[...] Oskorei » Den Nya Högern och metapolitiken Oskorei » Metapolitik och journalistik Oskorei » Det metapolitiska tåget rullar vidare Metapedia — Metapolitik Thule Seminar AUTONOM » Metapolitik från teori till praktik Skriv [...]