Lästips: Nationalism och manga
mars 9th, 2010
Ett intressant samtida fenomen är det växande intresset för japansk kultur och subkulturer. Detta kan i en märklig tid ta sig märkliga uttryck, som cosplay-fenomenet och det androgyna ideal som representeras bland annat av Tokio Hotel. Men det kan också ta sig mer konstruktiva uttryck, som antyder en längtan efter något annat än den västerländska senmodernitetens endimensionella nivellering och brist på estetik. Vi finner här intressanta filmskapare som Akira Kurosawa, Takashi Miike och Shinya Tsukamoto. Tecknade filmer är också av intresse, inte minst de som gjorts av Miyazagi. Vad gäller skönlitteratur är Yukio Mishima en odödlig japansk traditionalist. Även vad gäller musik är intresset för japansk kultur växande, representerat av såkallad ”j-pop” och ”j-rock”.
Detta intresse kan delvis förklaras med den estetiska dimensionens centrala position i Japans historia. Man kan också notera att den japanska kulturen präglas av en levande hedendom i kombination med en lika levande buddhism, vilket påverkar synen på naturen och dess mystik och väsen (särskilt tydligt hos Miyazagi men mer subtilt också hos Mishima och Miike). Den japanska synen på människokroppen och sexualitet präglas också av andra tabun än den moderna västerländska (något som inte nödvändigtvis är av godo). Det fokus på lojalitet och lydnad som uttrycks i bland annat yakuzagenren kan också upplevas som en fräsch kontrast till det egalitära och infantilt ”fria” Väst.
Avsaknaden av en dualistisk tradition är sannolikt det som gör den japanska kulturen mest intressant. Detta gör att många manga- och animeserier har en moralisk komplexitet och en psykologisk realism som kan tilltala (för att inte tala om den mörka verklighet som målas upp i exempelvis mangan Berserk). Man kan här också identifiera ett närmast nietzscheanskt, mer sällan traditionalistiskt, fokus på självförbättring, även när denna inkluderar en sensei-relation och en lång period av träning. Detta är tydligt i Kentaro Miuras Berserk, liksom i mindre grad Hiroaki Samuras Blade of the Immortal. Ett närmast faustiskt tema driver också handlingen i Tengen Toppa Gurenn Lagan. Huvudpersonerna drivs också av andra drivkrafter än kampen för det ”goda” eller ”demokratin”. Miuras Guts söker hämnd, Samuras Manji vill slippa odödlighetens förbannelse, Gungraves Brandon Heat drivs av lojalitet och sviken vänskap. Det visar sig också nästan alltid förr eller senare att de ”onda” har betydligt mer komplexa eller tragiska drivkrafter än man först kunnat ana, många gånger får antagonisten också lika mycket utrymme som huvudpersonen. Vanligt är den typ av ”tvillingskap” som Rene Girard beskrivit, där antagonist och protagonist är varandras spegelbilder (den hugade kan jämföra Griffith och Guts i Berserk). Ibland är det rentav osäkert vem som är antagonisten, som i Death Note där Yagami/Kira uttrycker en milt sagt misantropisk och auktoritär människosyn. Edward Elric i Full Metal Alchemist är i flera avsnitt en av ”führer Bradleys” alkemistsoldater. Synen på arketyper och symboler som i dagens Europa är tabubelagda är också mindre problematisk i Japan, samtidigt som det finns ett intresse för dem. Det var exempelvis först när Blade of the Immortal skulle exporteras till en västerländsk publik som det blev nödvändigt att förklara att hans symbol, svastikan, inte hade med Tredje Riket att göra, trots att detta borde vara uppenbart när mangan utspelas hundratals år innan dess. Gränsen mellan människa och icke-människa (monster och/eller övermänniska), är också ett tema i ett flertal serier (från Darker than Blacks ”contractors” till Claymores kvinnliga krigare med samma namn). Formatet, där antalet episoder inte sällan uppgår till hundratals, gör också att ett starkt fokus kan läggas på relationer och karaktärernas utveckling och val.
Ett intressant fenomen är också den livliga fan-aktiviteten, där fans bygger sin egen kreativitet på sina serier (med allt från fan-fics till egna youtubeklipp och musikvideor).
Nationalism and Mangas
There are two novels that can change a bookish fourteen-year old’s life: The Lord of the Rings and Atlas Shrugged. One is a childish fantasy that often engenders a lifelong obsession with its unbelievable heroes, leading to an emotionally stunted, socially crippled adulthood, unable to deal with the real world. The other, of course, involves orcs.
- Neoshinka
Intressant i sammanhanget kan då vara intervjun med den flamländske nationalisten Thierry Vanroy betitlad Nationalism and Mangas. Vanroy tar bland annat upp de beröringspunkter som finns mellan hans antiliberala världsbild och den manga som intresserar honom. Genom sitt eget exempel illustrerar han att intresset för japansk kultur ibland beror på en längtan efter ett sundare samhälle, även när man själv inte är medveten om det.
Vanroy tipsar också om bloggen Neoshinka, med en tydligt antiliberal profil. Värt att ta upp ytterligare är också den tendens med nationalistisk manga, som hyllar den japanska armén under Andra världskriget och kritiserar den amerikanska ockupationsmakten. Mest känd här är mangan Gomanism av Kobayashi. Nämnas kan även mer tveksamt chauvinistiska projekt som den anti-koreanska mangan Kenkanryu.
Relaterat
Tankar kring den japanska traditionen
mars 9th, 2010 at 18:14
”Man kan också notera att den japanska kulturen präglas av en levande hedendom i kombination med en lika levande buddhism, vilket påverkar synen på naturen och dess mystik och väsen”
Den japanska hedendomen är inte särskilt levande, inte heller buddismen. Av de cirka 20 japanska ungdomar jag känt så har ingen visat minsta intresse för någondera, förutom att någon gift sig shintoistiskt eller begravt någon släkting buddistiskt. Jag undrar verkligen vad du syftar på här.
När det gäller synen på naturen är den oerhört mycket sämre än till exempel den svenska. Det finns nästan inte en orörd kvadratmeter, allt cementeras och paketeras och det byggs hotel, vägar, trappor, broar och utkiksplatser överallt. Orörd natur finns i princip inte.
mars 9th, 2010 at 18:21
Nils: Jämför shintoismens ställning med den nordiska hedendomen så blir det mer tydligt vad som åsyftas. Jag skriver inte att varenda japan är aktiv shintoist.
mars 9th, 2010 at 18:35
lol@neoshinka citatet, fick mig att garva rakt ut.
mars 9th, 2010 at 20:24
Neoshinkas sågning av Atlas Shrugged är lika sann som den är dråplig och slagfärdig.
Lord of the Ring-böckerna är sanna i mytologisk mening – Atlas Shrugged är sin ringa ålder till trots redan så oerhört mossbelupen och unken.
mars 9th, 2010 at 23:52
Jag har en vän som är uppväxt i Japan då hans föräldrar var kristna missionärer. Han kan givetvis japansk kultur och sed flytande. Han är dock mycket besviken på västerlänningens vurm för japansk naturmystik – en sådan finns nämligen inte överhuvudtaget i det landet eller i den japanska kulturen. Den genomsnittlige japanen skiter fullständigt i miljöförstöring. De är inte heller särskilt aktiva shintoister eller buddhister. Den japanska inställningen till religion är generellt att man håller alla dörrar öppna och inte vill såra någon. Svenskar är de facto mer naturorienterade än japaner.
mars 10th, 2010 at 5:47
Ett tips på vad du även borde recensera, Oskorei; den tecknade Judge Dredd.
Ett citat av Judge Dredd: ”Democracy is not for the people”.
Det finns mycket intressant i dessa serier. Kritik från ett anti-liberalt och antimodernt perspektiv, och beskrivningar om hur ett dystopiskt och högteknologiskt framtida samhälle kan komma att se ut (då serien startade redan 1977 så har redan en del förutsägelser hunnit slå in). Ett återkommande inslag är personer som inte klarar av att leva i ett hypermodernt, atomiserat, alienerat, och högteknologiskt samhälle, och som det slint för.
Behöver jag även säga att flum-marxistiska kriminalteorier om ”humana” straff lyser med sin frånvaro i dessa serie
mars 10th, 2010 at 5:55
Glömde skriva att Judge Dredd har kommit ut i Sverige som egen serietidning, vid två tillfällen och av två olika förlag. Först under 80-talet, och sedan under 90-talet. Judge Dredd har även kommit ut en hel del i tidningarna ”Magnum Album”, ”Magnum Comics”, och ”Magnum Special”. Ofta är dessa tidningar väldigt billiga att köpa via seriebodar och via Tradera.
Wikipedias artiklar om Judge Dredd, utelämnar tyvärr intressanta aspekter i sin beskrivning av karaktären och skeenden i historierna.
mars 10th, 2010 at 9:22
FAS:
Exakt så. Jag tror dessutom inte att shintoism är mycket mer närvarande än hedendom, vi har midsommar, de har shintodräkt när de gifter sig (ibland). Ingen hade varit gladare än jag om det varit annorlunda, men tyvärr är shinto, buddism, naturdyrkan och det mesta andra helt bortblåst.
Däremot är det fortfarande ett etniskt väldigt homogent samhälle, med effekten att brottsligheten är extremt låg och man alltid känner sig säker.
Deras vurm för serietidningar känns snarast som något ganska osunt. Att en så stor del av tryckta medier för vuxna utgörs av serier kan inte vara ett gott tecken.
mars 10th, 2010 at 10:02
”Japan” i våra ögon är ofta en projektion: en vision av ett sannare, mer autentiskt samhälle med rötterna fast i det förflutna. Att ”medel-Watanabe” trots det är en TV-tittande konsumist behöver man inte bry sig om, Japan FÖRTJÄNAR att vara symbolen för traditionalism och pietet för det gamla. Det är deras affärsidé i mångt och mycket.
Vad gäller japansk populärkultur som ”Lone Wolf And Cub” och science fiction, ja även övriga aspekter på japan som buddhism, industri, krigshistoria och vad mer, så har jag skrivt en essäsamling om detta som kan laddas ner från webben. Klicka på mitt namn bara så kommer ni dit.
mars 10th, 2010 at 10:43
Nils
Lägg därtill att teckenspråket inte lämpas ig för högt abstrakt tänkande – vilket givietvis har orsakat at de asiatiska kulturerna inklusive japan inte har särskilt anmärkningsvärda filosofer.
mars 10th, 2010 at 10:46
Fas
Deras tekniska utveckling är tagen från Västerlandet…de är bra på att plagiera andras produkter. SJälva har de inte producerat något nämnvärt.
mars 10th, 2010 at 13:00
?
http://en.wikipedia.org/wiki/Chinese_technology
mars 10th, 2010 at 14:24
Contra:
Japan är ju inte detsamma som Kina, som nuförtiden inte satsar så mycket på egna uppfinningar, även om det håller på att förändras (och glöm inte Taiwan!). Japan har varit extremt duktiga på innovation under de senaste årtiondena, men förut handlade det till stor del om att ta över och anpassa kinesisk och koreansk kultur.
Att logografisk skrift på något sätt skulle hämma abstrakt tänkande är däremot givetvis inte sant. För det första tänker man inte i skrift, så det är mer relevant hur språket låter. För det andra är det onekligen så att japaner är bland jordens intelligentaste folk. Att de är mer pragmatiskt lagda och inte lika gärna ägnar sig åt navelskådning handlar nog mer om lynne än förmåga.
mars 10th, 2010 at 16:21
Några ord om Japan och andlighet.
Till att börja med är japaner i allmänhet mycket andliga personer som förstår andlighet, återfödelse, andar, förfäder, osv mycket bättre än västerlänningar i allmänhet gör. Dessutom finns det i så gott som alla hem ett altare för religiös utövning och i det offentliga rummet finns tempel och altaren lite överallt där många utför en ritual på väg till arbetet.
Om man däremot frågar en japan vad han tror på får man kanske inget svar eller ett nekande.
Andlighet och religion i Japan är först och främst något man gör och inget som man intellektualiserar över. Så är det även i många andra asiatiska länder.
Man har inte på samma sätt som i Sverige behövt ta ställning till om man är religiös/andlig eller inte. Det ligger en mer självklar andlighet inbäddad i den japanska kulturen (trots den modernisering Japan brådmoget genomgått).
Som västerlänning kan man lätt förväxla det med att japaner inte är andliga – det är de i högsta grad.
Därmed inte sagt att sekularisering och helt oreligiösa människor inte finns i Japan, men de är få.
Förhållandet till vetenskap och andlighet är okomplicerat. Det är inget som helst problem att arbeta på ett strikt vetenskapligt seismologiskt institut intill en för tillfället inaktiv vulkan där det även finns ett tempel för att utföra ritualer för att hålla vulkanguden lugn, i vilka man själv deltar då och då.
Enligt shinto finns kamikraft i allt i naturen, men japanen har fullt upp i sitt liv med sina världsliga plikter så svensk naturdyrkan kanske inte finns. Dessutom är världen enligt buddhismen satt i brand och naturen är således inget evigt.
Svensk naturdyrkan är i stora drag en medelklassuppfattning idag. Det finns miljoner och miljoner människor som inte bryr sig det minsta om naturen, speciellt i de lägre samhällsskikten. Man lever sina liv helt i arbetsliv, familj, konsumtion och tätortsmiljö.
Många av dessa kanske hasplar ur sig klichén ”Ja, den svenska naturen, det är Sverige det” om de får frågan om vad som är svenskt, men det är bara en oreflekterad klyscha utan någon djupare mening.
Man kan även fråga sig om en äkta naturdyrkan i sådana fall inte är avgudadyrkan, att dyrka det skapade istället för skaparen, om man är lagd åt det abrahamitiska hållet.
mars 10th, 2010 at 16:30
Ett tips på vad du även borde recensera, Oskorei; den tecknade Judge Dredd.
Instämmer i detta.
mars 10th, 2010 at 16:57
Till att börja med så kan jag instämma i att det är förbannat skönt att vistas i Japan (och Sydkorea) eftersom kriminaliteten är så låg, åtminstone de mer primitiva formerna som rån/misshandel och vandalism. Man kan svira omkring klockan 06 var som helst i Osaka eller Tokyo och känna sig helt trygg. Kvinnor har det dock värre, ska man komma ihåg och våldtäkter och sexuella trakasserier är inte helt ovanligt. Det är också därför man ibland har särskilda endast kvinnor-vagnar på Tokyos tunnelbana under rusningstrafik.
För det andra så instämmer jag mer i Anarkokonservativ än FAS och Nils bild av det religiösa Japan, fast det är nog viktigt att betona att det är skillnad på japanska 40-talister och 80-talister – den nya generationen blir alltmer sekulariserad precis som svenskar.
För det tredje så tror jag att avsaknaden av västerländsk dualism har att göra med att Kojikis – det främsta verket om landets tidiga historia – genesis innehåller en väldigt dialektisk skapelseberättelse där det ordnade och det kaotiska avlöser varandra och bildar positiva synteser snarare än är dualistiska på ett manikeistiskt/abrahamitiskt sätt, där det ena är gott och det andra ont. Det symboliseras bland annat av att Amaterasu, solgudinnan, stängs in i en grotta men sedermera blir utsläppt. I ritualpraxisen så märks detta även i samband med vissa pilgrimsfärder, som sedan länge har inneburit ett slags masskopulerande och till och med viss kriminella handlingar.
För den som vill gå mer på djupet inom ämnet bör vända sig till boken ”Religions in practice in Japan”.
mars 10th, 2010 at 18:05
Contra
Även den kinesiskt antika kulturen är extremt konformistisk. Visst kan man berömma dem för enstaka uppfinningar och konstverk, men när man ser samma konstverk upprepa sig hela tiden under flera sekler kan man börja fråga sig varifrån denna trångsynthet kommer. Svaret finner vi i konfucianismen och dess rigida föreställningsvärld. Till skillnad från den kinesiska antiken var den hellenska mer dynamisk och långt mer produktiv.
Å ena sidan har jag respekt för det positiva som finns i den antika kinesiska kulturen, men särskilt imponerad blir jag inte om vi ser på vilka framsteg man hade potential att göra.
Dagens moderna teknologi i Kina och Japan kommer direkt från Europa och den övriga Vita världen – där de har utvecklats tackvare vår typiskt europeiska uppfinningsförmåga, vidsynthet och kunskapstradition.
mars 10th, 2010 at 19:57
”Dagens moderna teknologi i Kina och Japan kommer direkt från Europa och den övriga Vita världen – där de har utvecklats tackvare vår typiskt europeiska uppfinningsförmåga, vidsynthet och kunskapstradition.”
Det är inte sant. Man kan med sanning säga att modernismen och modern teknologi fick sitt startskott från väst, men Japan har varit väldigt långt fram på forskningsfronten i många år nu. Även Kina har sina innovatörer, speciellt på Taiwan som förvisso numera är självständigt.
”För den som vill gå mer på djupet inom ämnet bör vända sig till boken “Religions in practice in Japan”.”
Jag skulle snarare föreslå att man bor ett tag i Japan och umgås med riktiga Japaner. Jag vet inte var man hittar dessa religiösa japaner utanför böcker, jag har aldrig sett dem, inte ens i templen. I den mån det överhuvudtaget förekommer shintoism är det tomma ritualer, man drar i ett snöre och klappar händerna. Ytterst få tror att det har något med verkligheten att göra, tyvärr.
mars 10th, 2010 at 20:53
Nils:
”Japaner” och andra folkslag skrivs med gemener såvida det inte är i början av en mening. Boken heter för övrigt ”Religions of Japan: in practice” ser jag nu – sorry.
Men alltså, alla har ju till att börja med inte möjligheten att åka till Japan och att då i stället läsa en av de, törs jag påstå, mest djuplodande och trovärdiga böckerna som berör ämnet kan nog ge en hel del. Tror inte att européer som t.ex. jobbar som engelsklärare i Japan i några år förstår sig på japaners religiositet bättre än någon som studerat adekvat litteratur i ämnet hemma i Sverige. Jag var där i en månad och besökte så gott som alla kända tempel och helgedomar i Tokyo, Kyoto, Fushimi, Osaka, Hiroshima (Miyajima) och Nikko, och jag vet inte om jag lärde mig så himla mycket mer än jag visste innan. Munkarna i Nikko är dock seriösa och andligheten hänger i luften – mycket fascinerande. I allmänhet finns det ganska många hobbymunkar i Japan som knappast följer Vinayapitaka till punkt och pricka. Och din beskrivning av de vidskepliga snördragandet på lunchrasten är väldigt talande. Så den biten håller jag om.
De japaner jag umgicks med var mest intresserade av rosa mobiltelefoner.
mars 10th, 2010 at 21:56
”Man kan med sanning säga att modernismen och modern teknologi fick sitt startskott från väst, men Japan har varit väldigt långt fram på forskningsfronten i många år nu. ”
De hade knappast kommit fram till dessa framsteg så snabbt om de inte vore för de framsteg Västvärlden redan tagit. De plagierar och förbättrar – det går jag med på.
mars 11th, 2010 at 8:09
Hög intelligens och kollektivism. Kanske skapade i små grupper på vandring österut över Asien under hårda prövningar. Tryggheten i kollektivismen kanske ger en pragmatisk stil då individen inte behöver ta ställning till stora frågor? Intelligensen användes för att jaga och överleva, vilket inte hotar gruppgemenskap utan tvärtom stöder. Idag används samma förfining av tekniska finesser.
Detta påminner i mycket om hur Sverige var. Det är väl i och med att de styrande här började införa saker som strider mot den svenska värdegemenskapen som existensiella frågor började komma upp?
Individualism och kriser ger nya idéer, vilket förklarar en del av USA:s ständiga nytänkande.
Ska vi glädja oss åt att den brottslighet, rotlöshet och ständiga kris som de nyligen så skyddade svenskarna nu utsätts för, stärker folksjälen? Inte vet jag.
mars 11th, 2010 at 10:01
Steve:
Trots den olyckliga anglicismen har jag aldrig varit engelskalärare, jag har inte ens TALAT engelska i Japan. Om du håller med om att vanliga japaner är ointresserade av religion och natur så är vi väl överens?
Att läsa en bok om japansk religion och att besöka tempel för att bedöma japaners religiositet känns lika irrelevant som att besöka en kyrka på julafton. Det är inte den lilla minoritet som besöker kyrkan som är problemet, utan de 99% av befolkningen som inte ens skulle komma på tanken.
Jag tror att alltför många traditionalister får sin uppfattning av Japan från Kurusawa-filmer och böcker. Visst finns det saker med Japan som är bra, bättre ställt än här, men religiositet är knappast en sådan sak. Sedan finns det mängder med saker som är usla, så i genomsnitt går det rätt jämnt upp tror jag.
mars 11th, 2010 at 13:32
Svensson:
Jag läser din essä med stort intresse! Jag ville bara kommentera Tokyos flaneringsvänlighet. Jag brukar själv prisa just att det är så många ”världar i staden”, från lyxiga Ginza eller Daikanyama via småsunkiga Roppongi till ungdomliga Omotesando, och mycket annat! Dock är avstånden rätt stora, så det kan inte är lika charmigt om man utforskar staden till fots. På cykel är det dock en av de bästa städer jag varit i!
mars 11th, 2010 at 17:13
Tack för det Nils…
Alla städer har visst sin charm, oavsett om de är överblickbara eller inte. Men jag nämnde väl något om att japanska städer, inklusive Tokyo, kanske har en viss intimitet med alla sina separata grannskap (även om den stora helhetskänslan inte finns).
mars 11th, 2010 at 20:03
Nils: Ja men du kan ju inte bara klumpa ihop ”litteratur” och bedöma allt på samma sätt. Bokserien i fråga handlar just om hur saker och ting är och har varit ”in practice”, och kan således inte jämföras med en grundbok i t.ex. buddhism. Grundböcker är ofta idealiserande – de tar upp vissa generella undantag och lägger in brasklappar lite varstans, men för att allt inte ska bli för komplicerat så framställer man ändå en bild som är hur det BÖR vara inom religionen i fråga. I praktiken finns det t.ex. en liten buddhistisk minoritet som tror på atman, och jainister som anser sig tro på en personlig gud. Det optimala är förstås att kombinera djuplodande litteraturstudier med adekvata observationer, men som sagt – har man bara tillgång till en aspekt så kan man lära sig nog så mycket genom läsning.
mars 19th, 2010 at 7:52
Ovan nämnde jag min japanska essäsamling, nåbar via en klick på mitt namn här.
Det kan tilläggas att den även innehåller en text om YUKIO MISHIMA, en evig ikon i dessa sammanhang. Där återger jag H. S. Stokes tes att Mishimas självmord delvis kan ses som en pakt mellan honom och Furu-Koga, som var hans älskare. Det var nog delvis så, men självmordet kan också ses som en teatermans sätt att lämna scenen, en spektakulär akt som skulle ge eko i historien.
Dessutom bidrog såklart hans politiska skäl, detta att protestera mot att den japanska armén juridiskt saknade status; den radikala grundlagen från 1946 sa att Japan inte skulle ha någon armé. Självmordet begicks som bekant på ett regemente i Tokyo. Och det är en japansk tradition att kritik mot överordnade inte får göras med mindre än att den klagande tar konsekvenserna av det, dvs dödar sig.
Mishimas självmord var alltså ett komplex av skäl och tendenser, svåra att särskilja. Läs mer i min bok, länk via ”Svensson” i rubriken till detta inlägg.
mars 21st, 2010 at 18:04
Viking Defence League: http://kvp.expressen.se/nyheter/1.1924510/hells-angels-startar-barnklubb