Repressiv tolerans – fallet SD
december 22nd, 2006
Vi har tidigare på webblogg Oskorei flera gånger påpekat att för en svensk nationalist kan partiet SD/Sverigedemokraterna endast vara ett medel och aldrig ett mål. Med detta har vi menat att eftersom SD av många ses som ett nationalistiskt parti, så kan vissa framgångar för det leda till att debattklimatet blir lite friare i vårt land. Vi har också uttryckt förhoppningar om att lokalavdelningar, eller partiet som helhet, kan radikaliseras på sikt. En förutsättning för detta skulle dock vara att det tvingas till det på grund av konkurrens om rösterna från mer radikala nationalistiska rörelser. Man får däremot inte ha några illusioner eller förhoppningar knutna till partiet SD som sådant. Vår bild av partiet SD har alltså varit både nykter och bister.
Risken är dock betydande att den inte varit nykter och bister nog. Det visar sig nämligen i Dagens Nyheter att en sverigedemokrat valt att skriva en debattartikel i Folkets Nyheter. Detta har ”avslöjats”, och Johan Rinderheim, distriktsordförande för Sverigedemokraterna i Stockholms län, har blivit ”förvånad”.
- Det är inte godtagbart alls. Självklart ska man som företrädare för oss inte skriva i mer eller mindre extrema tidningar.
Efter samtal med Rinderheim har Mattsson lämnat SD. Det hela följer den vid det här laget närmast ritualiserade sekvensen av ”avslöjande”, ”förvåning”/”bestörthet”, ”ursäkt” och ”sanktioner” som ingår i medias maktapparat när någon gör något media inte vill att den ska göra. Vi såg något liknande när moderaten Sven Otto Littorin blev ”förbannad” av att en annan moderat skrivit något om lintottar. Då karaktäriserade vi det hela som en studie i underkastelse, och detsamma gäller Rinderheim.
Ett tecken på det moderna SD:s syn på yttrandefriheten som princip är också att när det handlade om att provocera muslimer med karikatyrer så var yttrandefriheten en central frihet (åtminstone ett litet tag), men när man rapporterar om Jan Bernhoff som riskerar att förlora sitt jobb på grund av en åsikt, så är det hela betydligt mer värdeneutralt.
Repressiv tolerans
Det finns dock flera förklaringar till att SD varit så snabba med att tona ner icke-sverigedemokraters rätt till yttrandefrihet, och dessa antyds i den gamle vänstergurun Herbert Marcuses artikel Repressive Tolerance. Marcuse var en ganska obehaglig man, och menade att sann tolerans har ett samhälle bara när man är intoleranta mot högeråsikter och ”regressiva åsikter” (sådana åsikter som kommer till uttryck på Motpol till exempel), men aktivt släpper fram vänsterns åsikter. SD:s problem är att man tvingas verka i ett samhälle som präglas just av den typ av ”tolerans” som Marcuse beskriver, och vars media och kulturelit till stor del består av gamla marcusianer.
Med ett slitet ordval kan man beskriva summan av dessa gamla marcusianers, 68-ors och omedvetna medlöpares handlingar och positioner som en ”struktur”, en struktur man kan kalla politisk korrekthet. Denna innebär att de som kritiserar exempelvis fri invandring gärna beskrivs som ”nazister”, och att man talar om dem men aldrig med dem. Denna struktur har SD haft emot sig under många decennier, och detsamma gäller många andra med åsikter som är obekväma för 68-orna. Marcuse beskriver dock även hur sådana strukturer kan neutralisera sina motståndare när dessa blir för framgångsrika. Hemligheten är att de tolereras, på vissa villkor. Den gamla vänster som Marcuse tillhörde tolererades, och fick tillträde till det offentliga rummet, på villkor att man talade om revolution men aldrig gjorde någon praktisk revolution. På samma sätt kan sverigedemokraterna få uppleva en repressiv/förtryckande tolerans, på villkor att de tar avstånd från allt tal om etnisk nationalism, om anti-sionism, om andra nationalistiska rörelser som annat än ”nazister”, och så vidare.
Problemet med att acceptera den repressiva toleransen är att man genom detta förstärker strukturen, och erkänner dess legitimitet. Man erkänner alltså 68-ornas rätt att definiera vad som är acceptabelt och oacceptabelt. Den gamla vänstern var i det sammanhanget skickligare, mindre utsatt och mer medveten än SD, och har genom alla tider kunnat ha ganska långt gående samarbeten mellan radikala och mindre radikala grupper. SD däremot, överger alla andra grupper som den politiskt korrekta strukturen censurerar, i ett hopp om att accepteras. Detta är definitivt inte ett tecken på heder eller mod, och antagligen inte heller särskilt genomtänkt. För frågan är om man ökar sitt handlingsutrymme genom att hela tiden följa de politiskt korrekta definitionerna, eller om man minskar den. Är det listig taktik, eller är det en oavbruten reträtt? Den gamla vänstern tolererades på vissa villkor, men den hade en mycket nykter syn på dessa villkor och utmanade dem regelbundet. SD däremot har tillsynes gjort villkoren till en del av sig själva.
december 22nd, 2006 at 7:04
SD fungerar som de flesta: Yttrandefrihet är bra för de egna åsikterna, men inte för andras.
december 22nd, 2006 at 10:20
Du ser rätt igenom alla illusioner och vanföreställningar som vanligt Oskorei, bra jobbat.
december 22nd, 2006 at 10:55
Mycket bra Oskorei. De signaler som Sd skickar ut gör att människor med direkt anti-nationella tankaegångar nu attraheras av partiet. När de kommer in i SD och blir alltfler där har partiet blivit ett antinationellt parti. Det har redan skett framför näsan på många. Nu gäller det att jaga åtta istället för sju antinationella partier med blåslampa.
Det enda nationella politiska parti som återstår är Nationaldemokraterna. De kommer inte att gå samma väg som SD, men det vore inte fel om de förde en mer offensiv kampanj mot invandring etc för att stärka bilden av att vara det enda nationella partiet.
december 22nd, 2006 at 10:56
Den gamla vänstern har ju iofs samma världsåskådning etablissemanget, deras uppfattningar är sprungen ur exakt samma upplysningstradition.
december 22nd, 2006 at 11:17
Det finns mycket att säga om dagens SD, men jag tror personligen att det är stor skillnad mellan partitoppen och gräsrötterna.
december 22nd, 2006 at 11:28
Bra skrivet!
Den repressiva toleransen motsvarar de flesta socialistiska definitionerna av frihet – frihet betyder att man handlar/underlåter rätt, rätt betyder det som är förenligt med ideologisk medvetenhet.
Marcuse och hans judiska stamfränder i Ungern blev kända för sina ideologiska experiment rörande barnuppfostran och indoktrinering.
december 22nd, 2006 at 14:27
Ja – krypandet för den judiska Makten är löjeväckande. Det räcker med jude-partier i svensk politik nu. För övrigt : Någon som har ett tips på hur man ska stoppa den tilltagande rasblandningen / blodförgiftningen i Sverige ?? Fas ? Oskorei ??
december 22nd, 2006 at 15:05
Hur man ska stoppa ”rasblandingen”? Det första steget är att ett nationellt parti vinner parlamentariska framgångar värda namnet. Nästa steg blir att stoppa all icke assimilerbar invandring till Sverige, samt utvisa de som inte hunnit få svenskt medborgarskap. Sedan följer en rad åtgärder som syftar till att vittalisera främlingarnas vilja att återvända till sina hemtrakter. Först och främst att skapa en hållbar dialog med ursprungsländerna. Sedan kommer återflyttningsbidrag, samt annat som kan hjälpa på traven.
Särskilt svårt kan det inte behöva vara. Jag tror inte ens att rent tvång behövs i ett första steg. De som hunnit rota sig i landet blir däremot ett problem men Sverige har stått inför större utmaningar tidigare. Alla dessa människor har ju lyckats ta sig till Sverige en gång i tiden. Alltså kan dom åka tillbaka varifrån dom kom. Det är i alla fall min åsikt även om jag varken heter Fas eller Oskorei.
december 22nd, 2006 at 15:13
Intressanta ideér David. Jag tror att vi vita nordeuropéer måste ha ett eget , homogent hemland , uteslutande för vårt folk. Jag är övertygad om att total segregation från (fullständigt onödiga kraftuttryck/Oskorei) är enda sättet för en framtid för våra vita framtida generationer. Negrerna har sina hemländer , även vi ska ta oss rätten till detta , tycker jag.
december 22nd, 2006 at 16:11
David:
Precis allt är teoretisk möjligt. Åtminstone en liten tid till. Men man måste ha i åtanke att det inte hjälper om endast en liten minoritet av svenskarna har förslag till en realistisk handlingsplan. Den måste kunna omsättas i praktiken. När 96 procent av väljarna lägger sin röst på icke-nationella partier torde det vara helt omöjligt. När SD nu fostrar sin anhängare i en anti-nationell anda bidrar det till att försvåra läget.
Ett nationellt parti måste göra folket medvetna om vad som krävs för etnisk överlevnad. Det är inte endast en fråga om invandring eller icke invandring. Det handlar om att svenskarna måste leva efter helt andra etiska regler än de gör idag och enskilda svenskar måste ta större ansvar för att forma framtiden. Livsstilen måste ändras, familjer måste hålla ihop och nativiteten måste ökas.
Svenskarna måste lära sig fatta att det går inte att tiga still när landet rasar samman. Många fattar det. Det gjorde exvis den medlem i SD, som skrev ett inlägg i Folkets Nyheter. Men hon tvingades genast ut ur partiet.
Det bevisar, precis som så många redan sagt, att Sd är ett parti som åtminstone delvis består av direkt obegåvade människor, dumskallar för att uttrycka sig klart, som sågar ned grenarna på det träd som planterades en gång. Ett sådant träd har viserligen nått en ansenlig höjd, men inget frodigt grenverk finns mer på det, bara små desperata skott, som aldrig tillåts växa ut.
Det är bara en tidsfråga innan Folkpartiet anses som mer radikala än Sd. Det allra sorgligaste är att de nationella som tvingas bort från Sd sällan eller aldrig vågar ta strid. De ger upp och varje sådan uppgiven nationalist är ett sår i landets själ.
Sverige behöver en rörelse där målet är solklart, där friheten för medlemmar att ha egna åsikter måste vara betydande och där varje eftergift måste ses som ett steg mot den avgrund vi inte vill möta.
december 22nd, 2006 at 16:23
Bra att Folkets Nyheter får lite publicitet. Lite nya prenumuranter lär det ge.
Tack Expo ni har än en gång visat vilka duktiga taktiker ni är. Som när dom avslöjade annonsen på Linköpings Hockyklubb och försäljningen dublerades 2 månader. ”Antirasister” har alltid varit verklighetsfrånvända.
december 22nd, 2006 at 16:30
Ändå får vi inte glömma att SD faktiskt har ideer om repatriering, minskning av invandring och hårdare tag mot brottslingar på partiprogrammet. Det är knappast antinationellt, även om de inte är så nationella som vi kanske skulle önska. Jag tycker att det är ett gott tecken att partier som SD får så många röster, trots att de utmålas som nazistgalningar.
december 22nd, 2006 at 16:32
Jag vet det MS. Jag syftade inte på SD. Jag syftade på ett nationellt parti som utkristaliseras när förintelsekulten faller. Ett nationalistiskt parti som vågar ta bladet från munnen och driva frågan. När det nu må vara. Även om jag gläds med Sverigedemokraternas framgångar lever jag inte i någon föreställning om att SD kan lösa Sveriges problem med främlingsinvationen. Jag läste på en nationell sida för några år sedan där någon hävdade att ”Om vi bara löser judefrågan självdör de flesta problemen av sig själv.” Då kändes det verkligen som en oseriös analys.
Men idag tror jag att Förintelsekultens fall skulle kunna agera väckarklocka för de europeiska folken. Avslöjar man bluffen om gaskammarna tidsfråga faller det tomma tugget om humanism, empati och allas lika värde ihop likt ett korthus.
december 22nd, 2006 at 16:56
nils:
Sd får röster därför att väljarna uppfattar Sd som nationellt, på samma sätt som en del väljer M för att de tror att det är konservativt. Sd har redan deklarerat att de som är här ska få stanna (bortsett får kriminella osv). Väljarna är generellt mer radikala än det parti de röstar på. Det hänger samman med en mängd faktorer, där Bonniermedia spelar stor roll som opiniosnbildare.
david:
Jag tror att opinionsbildningen kan ske från många håll samtidigt. Men målet måste vara solklart. Vissa principer får man aldrig ge avkall på. En sådan är att man måste behandla medlemmar som vuxna mogna människor, fria att skriva artiklar i vilka tidningar de vill. Johan Rinderheims ingripande mot en nationell skribent skiljer sig inte ett dugg från den hets som etablissemanget bedriver mot nationella. Johan Rinderheim är ett lika stort hot mot nationalism som vilken ”antirasist” som helst.
december 22nd, 2006 at 17:20
Intressant perspektiv av Okoeri, även om analysen inte är fullstänig, de som kommenterat har missat en del här.
Det är också så att ”förespråkarna” alltså de som vill ha mångkultur och en massiv invandring, aldrig disskuterar sakfrågan, den om invandringens kostander och kulturella konflikter mm. de undviker den skickligt genom att yra om nazism, alltså alla som vill ha en restrektiv immigrationspolitik klassas som nazistanstrukna, detta skrämmer folk från att utrycka sin egentliga åsikt, samt ger dem själva en air av humanism, det har varit ett nyckelresept för att nå framgång med deras multikulturella projekt, samt undvika all öppen kritik.
Det är länge känt att många inte vågar uttrycka sin åsikt om invandringspolitiken, alltså har förespråkarna lyckats i sitt uppsåt, lägga locket på, kväva all diskussion. Det allra värsta, det värsta förespråkarna kan tänka sig, är om människor som uppenbarligen INTE är nazister, kritiserar immigrations och flyktingpolitiken, vad skall de då komma med? Deras recept hitintills är att i alla fall försöka stigmatisera vederbörande med tillmälen som ”mörkermänniskor”, ”grottmänniskor” och liknande, se hur nomenklaturan handlade när Danmark ändrade kurs.
det är alltså en genomtänkt strategi att ta avstånd från nazismen så långt och tydligt som man bara kan, sam,tidigt som man kraftfullt kritiserar det multikulturella exprimentet. Det är heller inte så svårt, jag är emot det multikulturella exprimentet (om det nu ens längre är ett expriment) jag har däremot aldrig gillat nazismen, speciellt inte deras främsta företrädare, korpralen med den falsettliknande rösten som var en urusel fältherre, han fattade inte ens att man på slagfältet ibland måste göra taktiska reträtter, idioten offrade division efter division för att han inte hade vett att dra tillbaka dem i tid, hur fan kan någon vara nazist?
december 22nd, 2006 at 17:53
Robsten:
Svensk invandringspolitik har inget med nazism att göra. Däremot finns det alla slags trådar till det förflutna i vårt närområde och det som sker idag. Den som vill kan blanda in vad som helst i sin argumentation för att försöka vinna en debatt. Folk är olika, ser olika saker och drar olika slutsatser.
När det gäller medias roll är det en faktum att familjen Bonnier, som dominerar svenska media, inte är intresserade av att Sverige ska förbli svenskt. De känner av naturliga skäl ingen gemenskap med svenskarna och arbetar istället aktivt för att upplösa Sverige som svensk nation.
Man kan välja att bortse från det eftersom Bonnier är en judisk släkt (och judar får inte kritiseras) och istället koncentrera sig på att kritisera de etniska svenskar som vill upplösa Sverige. Då blir man genast mindre nazi-anstruken.
Man kan också välja att helt bortse från de etniska värden (och slippa bli kallad rasist) som nationella vill försvara och istället inrikta sig på kostnader, sociala orättvisor och kulturella konfilkten. Man kan även bortse från både kostnader och kulturella orättvisor eftersom man i solidaritetens namn måste offra lite.
Kvar står då de sociala orättvisorna. De kan åtgärdas genom bättre integration och en större spridning av invandrarna i riket, istället för att de koncentreras till några få orter.
Sedan står man där igen med alla problem olösta. Nej, klarspråk med kunskap och intellekt som grund är det enda som duger.
december 22nd, 2006 at 18:11
Jag rekomenderar faktiskt inte att man börjar med etniska värdena som läget nu är. man blir en oerhört lätt måltavla i det politiska klimat som råder nu, om förespråkarna nu inget hellre VILL än att man skall dra till med det etniska argumentet så är det precis det man inte skall göra, du skall i princip aldrig göra som din motståndare vill.
Om man verkligen månar om de etniska värderna så använd de för tillfället effektivaste argumenten, det som motståndarna får svårast att argumentera emot (ja helt omöjligt egentligen).
Ja kan ta ett exempel, om SD vinner väljare och makt genom att INTE använda det etniska argumentet, utan tar alla de andra argument som frikostigt finns till hands, så lyckas de skrämma övriga partier (i ett förstaläge) att verkligen strama åt immigrationen, vilket har en effekt på det etniska planet, naturligtvis. Om de rakryggat håller fast vid det etniska argumentet så blir de en lättare måltavla, färre väljare, övriga partier ser inte samma hot längre, de stramar inte åt flyktingpolitiken (eller vad vi skall kalla den) negativt även ur det etniska perspektivet.
När det nu finns så många andra bra argument, varför bjuda motståndarna på en rejäl fördel i det politiska klimat som faktiskt råder? Om tio år är väl situationen annorlunda, då kan du förmodligen använda ditt argument utan att skada saken.
december 22nd, 2006 at 18:26
Robsten:
Du ska inte tro att debattklimatet kan bli bättre om man undviker debatten. Debattklimatet kan däremot bli bättre om man lyfter fram de viktiga frågorna. Du lever i illusionernas värld om du tror att debatten skulle kunna vara bättre om tio år. Varför inte då vänta 50 år, den kanske är ännu bättre då?
OM debatten skulle vara bättre om tio år så beror det förmodligen på att någon redan idag startat den i liten skala. Om tio år kan den ha vuxit. Tänk på att det tagit nästan 20 år för SD att blir ett parti med 3 % av väljarna bakom sig. Men likväl slog massinvandringen rekord detta år.
Vitsen med politik är inte att partier ska bli stora för dess egen skull. De kan bli 90-procentspartier, men vad hjälper det om de inte löser de problem som de är satta att lösa.
Att växa är inget självändamål, att förändra politiken, att göra Sverige etnisk svenskt igen är det som är viktigt – oavsett hur det går till. SD har fördummat debatten de senaste åren. Det är pinsamt att se och höra dem uttala sig när man vet att det finns intelligenta nationella, som skulle klara debatterna 100 gånger bättre. Men eftersom SD inte är ett nationellt parti väljer man att smutskasta nationalism eller utesluta nationalister. INGENTING blir bättre av det.
december 22nd, 2006 at 22:43
Dansk Folkparti är ett utmärkt exempel på ”SD-syndromet”. Partiet har en betydlig del av väljarna bakom sig, och har en välbefäst maktposition i den danska politiken. Dock så väntar säkert många naiva anhängare till partiet att de skall ta bladet från munnen i den etniska frågan. Detta kommer likväl aldrig hända då de i sin populism fullständigt allienerat sig från all seriös ideologisk naitonalism. Bygger du grunden på populism så kommer resultatet också bli populistiskt.
NPD borde vara föredömet. Där har du ett parti som vägrat kompromissa i sina kärnfrågor och nu börjat skörda segrarna för sin politik. Visst, de är kända som ”nazister” i varenda judemedia i Europa, men väljarna respekterar deras rakryggade politik. Vi får alla hoppas att ND kan följa deras kompromisslösa exempel.
Dansk Folkparti är beviset för SD’s misslyckande. En riksdagsplats åt Åkesson är inte vad som kommer att säkra vårt folks etniska överlevnad. Alla nationella som var okunniga nog att rösta på SD i valet har anledning att skämmas.
december 22nd, 2006 at 22:55
MS skrev:
”Ett nationellt parti måste göra folket medvetna om vad som krävs för etnisk överlevnad. Det är inte endast en fråga om invandring eller icke invandring. Det handlar om att svenskarna måste leva efter helt andra etiska regler än de gör idag och enskilda svenskar måste ta större ansvar för att forma framtiden. Livsstilen måste ändras, familjer måste hålla ihop och nativiteten måste ökas”
- Här finns en poäng. Invandringsfrågan är, tycker jag, inte viktigast för etnisk överlevnad. Vissa folk har lyckats väldigt bra att överleva fastän dom varit minoriteter i tusentals år. Stark sammanhållning och en egen kultur är viktigare än ett eget land. Ett land kan förloras och det kan återtas men aldrig folket …
- Framgångarna för SD är bra för dom rör om i grytan och får folk att tänka till.
december 23rd, 2006 at 0:28
j-t:
Du säger ”stark sammanhållning och en egen kultur är viktigare än ett eget land”. Det är lätt att säga när man har ett eget land. Fråga kurderna och palestinierna (för att nämna ett par exempel) vad de anser om det.
En förutsättning för att ett folk ska kunna (och vilja) överleva är en medvetenhet om den egna kulturen o c h etniciteten (vilket hänger ihop).
Att hoppas på SD är mer än naivt. De deklarerar ju ständigt sin vilja att ”ha goda kontakter med media” (under förutsättning att det är media som ägs av de etablerade partierna), men tar ständigt avstånd från nationella. De har också framhållit att deras politik handlar om att integrera bättre (snabbare inblandning av främlingar i den svenska stammen), sprida ut invandrarna till de kommuner som inte tagit emot så många och låta det stora flertalet, sisådär 85 % av dem som kommit få stanna. Även om det inom SD skulle finnas enstaka personer som vill mer kommer inget att hända där. De tystas för det mesta eller lyfts fram ibland för att inte ge sken av total kapitulation.
Att SD fick så många (relativt sett) röster beror på att folk inbillar sig att de är så hårda som de framställs i media. Å andra sidan är det märkligt att inget nationellt parti i Sverige nått fram till riksdagen. Vi har världens största främlingsinvandring (p/c) och oerhörda problem som bara förvärras varje dag.
För att kunna hitta nyckeln till större framgångar (som kan ge resultat i form av ökad medvetenhet eller ändring av politiken) måste förstå en massa saker. Och det allmänna förståndet verkar inte vara så utbrett i Sverige som man skulle kunna hoppas.
T.o.m. det gamla Ny Demokrati var mer radikala än SD är idag. Om man verkligen vill bibehålla landet, så är ND det närmaste politiska alternativt (om man ska rösta på något). Men de skulle behöva en ansiktslyftning för att komma på fötter igen.
Politik är inte så enkelt. Det är lätt att ha åsikter, men att göra något konkret är svårare. Det som kanske är mest förvånande är att så få (p/c) är nationellt aktiva i förhållande till de stora hot landet utsätts för. Rädsla? Feghet? Tröghet? Vilsenhet? Det går säkert att skylla på massa saker, men en sak är säker. Vi passerar m y c k e t snart gränsen för huruvida det är möjligt att återställa ordningen. Då faller allt samman i snabb takt och möjligen att återskapa ett svenskt land har förlorats.
december 23rd, 2006 at 0:44
Jag vet inte om jag håller med om att vi snart paserar gränsen för om det är möjligt att återskapa ett svenskt Sverige. Just detta har man talat om så länge. Inför varenda riksdagsval kommer dessa varningsklockor. Jag tror faktiskt att vi har mer att vinna på att inge förtröstan i folks hjärtan. Ungefär som Henrik Johansson resonerar när han säger att vi måste sluta lyfta fram misshandlade och misslyckade svenskar i propagandan. Detta eftersom det bara gör saken värre. Motståndet minskar eftersom ingen vill stå på den förlorande sidan. Sanningen är den att vi kan återställa ordningen även om invandrarna blir betydligt fler. Däremot kommer det kanske att bli smärtsamt för alla inblandade. Men större folkförlyttningar har gjorts även i modern tid. Alla dessa människor har ju kommit till Sverige, vilket betyder att dom också kan flytta härifrån. Svårare än så är det inte.
Stoppa alla bidrag till invandrare, yrkesförbud och andra drastiska och radikala åtgärder i kombination med återflyttningsbidrag skulle genast göra hemtrakten intressant. Hårt men rätt.
december 23rd, 2006 at 0:58
David:
HJ:s åsikter är teorier och förhoppningar. Jag säger inte emot honom, då jag anser att alla förslag är goda, men en del är bättre. Han är f.ö. rätt ung och har mycket att lära även om hans ska respekteras fullt ut för det han gör. Han är duktig.
Det jag försöker framhålla är att Sd går åt fel håll. Det skulle vara bättre om deras medlemmar utbildades av kunniga nationalister. Men eftersom de inte vill ha med nationalister att göra kommer deras politik allt bli alltmer anpassad till maktens ordning.
Om Sverige kommer på fötter så beror det inte på svenskarna utan gissningsvis på att nationella i Europa får verklig makt och inflytande vilket kan smitta av sig här. En nationell resning av klassisk modell (Engelbrekt, Gustav Vasa) kan inte ske utan att man bekämpar makten med våld. En förändring som en följd av valresultat kan endast ske om nationella får makten (majoritet). De kommer aldrig att ske i vårt land, tro mig. Däremot kan de få marginellt inflytande i kommun och riksdag.
En grundförutsättning för politisk inflytande är att ett nationellt parti representerar hela spektrat av nationella rörelser och de idéer som finns bland nationalister. Hur ska de annars kunna få stöd? Ekvationen går inte ihop!
december 23rd, 2006 at 3:59
Jag har bara orkat skumma igenom kommentarerna, mycket intressanta tankegångar som läggs fram av vad jag kan se. Kul att se att diskussionen ligger så högt i tak! Men i och med folk snuddat vid ND:s politik i praktiken så är det väl inte mer än rätt att jag bjuder på den här länken.
http://www.lt.se/index.asp?kat=re&i1=index_red.asp&i2=1&Id=17880&isp2=hela
Full rulle i Södertäljes fullmäktige… och vi lär få läsa mer i Länstidningen om
Abramssons krig mot de etablerade partierna i framtiden om jag läser min spåkula rätt.
december 23rd, 2006 at 9:38
Skönt att han tar upp kampen mot dem. Ynkryggarna i Oskarshamn kan man tyvärr inte säga samma sak om.
december 23rd, 2006 at 23:09
Lite komiskt att Johan Rinderheim målas ut som han som kickat ut den här Siv, eller vad hon hette ur SD. Johan bryr sig säkert inte ett dugg om hon skulle skrivit artiklar i Folkets nyheter, han säger det han måste för att han är högsta hönset i Stockholm. Det är i alla fall vad jag tror, känner honom mer eller mindre.
Synd att det är så många som tror att SD är mer radikala än vad de egentligen är, man blir förvånad över hur många man möter på som tror att SD är ”befriarna” som ska soppa undan mångkulturen.
När man förspråkar assimilering före återvandring är man allt annat än befriare och hjältar!
december 24th, 2006 at 10:48
Skribent:
Det du säger bevisar hur personer inom SD agerar. De är falska och fega. När det gäller JR är det inte första gången han agerar så här. Jag känner till honom förmodligen ännu bättre än vad du gör. Han har bidragit till att sabotera mycket inom den nationella rörelsen. Han var djupt involverat i den splittring som ledde till att ND bildades. Han ljög friskt i media när det gällde huruvuda vissa personer var medlemmar eller ej. Han har gjort betydlig mer skada, men det ska jag inte beröra här.
december 24th, 2006 at 11:04
Johan är modig. Han är en offentlig person. Han riskerar sitt namn och sitt anseende i sin envetna kamp för vårt folk och land. Vågar du ?? Inte ?? Håll då tyst. Fega angrepp på medmänniskor av anonyma skribenter är ärelösa och skamliga ! Spela med öppna kort ! Vet Hut MS !!
december 24th, 2006 at 11:32
MS:
Jag vet ytterst lite om utbrytningen från SD som blev ND och allt som hände under den här tiden. ”känner till honom”, jag har känt honom i ca 3 år mer eller mindre som sagt.
Egentligen så borde han platsa bättre i ND om ni frågar mig. Men han vill väl inte överge skeppet, han liksom många bunkrare hoppas på att vända partiet till att bli mer radikala.
december 24th, 2006 at 12:01
Skribent:
Jag har känt honom i tio år. Han har gjort så många dumheter att han förmodligen är en stor bealstning för en nationell rörelse.
december 24th, 2006 at 12:09
In Hoc Signo Vinces:
Det är inte modigt att ljuga och spela falskt. Vågar du? frågar du mig. Jag vågar mer än du anar. Jag gör inga fega påhopp. Bara ytterst välgrundade som jag kan stå för. Däremot håller jag inne med betydligt mer jag skulle kunna säga.
Men jag kan säga en sak. JR har gjort våldsamma personliga påhopp på folk. Dessa påhopp har varit både osakliga och ogrundade.
Jag vill att debatter ska vara seriösa. Och de politiker som säger sig företräda en nationell opinion ska granskas. Allt annat är kapitulation.
augusti 19th, 2010 at 0:24
Puh. Ni börjar låta som sjuttiotalets grälsjuka vänstersekterister. Extremister kan aldrig hålla sams i längden eftersom de inte kan kompromissa. Det är något med den sociala kompetensen och den intellektuella rörligheten som fattas.