Introduktion till nationalanarkismen
mars 1st, 2007
Häromdagen efterlyste Kristian en beskrivning av min inställning till den föga kända ideologiska syntes som kallas nationalanarkism, och dagens inlägg blir ett försök att besvara denna fråga och samtidigt ge en kritisk introduktion till ideologin ifråga.
Nationalanarkism kan vid första anblicken verka som en absurd självmotsägelse, med tanke på att självutnämnda anarkister ofta tillhör nationalismens allra mest ettriga motståndare. Men om man istället betraktar dessa ettriga, och inte sällan väldigt unga, individer som i första hand politiskt korrekta till den grad att de tar till våld mot det politiskt korrekta systemets fiender, snarare än att se dem som anarkister, så är det inte längre en lika bisarr syntes. De historiska anarkisterna var inte sällan våldsamt stolta över sin etniska identitet, särskilt tydligt är detta hos den gamle pan-slavisten Michail Bakunin som även yttrade de odödliga ord som få nutida anarkister vill ta på allvar:
I feel myself always the patriot of all oppressed fatherlands. . . Nationality. . . is a historic, local fact which, like all real and harmless facts, has the right to claim general acceptance. . . Every people, like every person, is involuntarily that which it is and therefore has a right to be itself. . . Nationality is not a principle; it is a legitimate fact, just as individuality is. Every nationality, great or small, has the incontestable right to be itself, to live according to its own nature. This right is simply the corollary of the general principal of freedom.
Detsamma gäller den tidige anarkisten Proudhon, som inte bara var fransk patriot, antifeminist och invandringsmotståndare, utan också antisemit av den mer vulgära och jobbiga sorten.
Nationalanarkismen i sin nutida form har dock sina främsta rötter i England, och kretsen kring Troy Southgate och hans nationalrevolutionära kamrater. Dessa inledde en period av omvärdering och nytänkande, och resultatet blev nationalanarkismen, en ideologi som de själva menade var ”bortom höger och vänster”.
Nationalanarkismen sammanfattas kanske bäst i följande citat ur texten Introduction to National-Anarchism:
There have even been (and indeed there still are) people who reject the State and the underlying idea of power as the basic principle of society that such an institution implies, and instead pursue the outermost individual freedom but at the same time take pride in and cherish their ethnic background.
It is these people who can be designated National-Anarchists and their ideology as National-Anarchism.
Detta innebär att man kan faktiskt vara emot både det förtryck av personen/individen och lokalsamhällets traditioner, oberoende och solidaritet, som kapitalismen och staten innebär, och samtidigt vara etnisk aktivist. De brittiska nationalanarkisterna har också ägnat sig åt att bekämpa flera av det globala systemets uttryck, från djurplågeri och miljöförstöring till hemlöshet och fattigdom.
Personligen ser jag nationalanarkismen främst som ett komplement till den statscentrerade, och inte sällan totalitära, nationalismen. Nationalanarkismens förslag att vi ska köpa mark ute i obygden och bygga ”communities” är för tillfället ganska utopiskt. Däremot påminner nationalanarkisterna oss om att det finns fler sätt att påverka ett samhälle än genom att bli invald i ett parlament, och de påminner oss om att nationalstatens framtid är osäker. Att begränsa sig till partipolitiskt arbete kan alltså vara mindre bra i vår tid, man måste också arbeta med egen press, sociala sammanhang, inbördes hjälp, och så vidare. Nationalanarkisterna påminner oss också om att staten ibland kan vara ett otyg, att staten kan leva trots att folket dör, och att personlig frihet varit ett ideal som stått högt i kurs under våra förfäders storhetstider. Vill vi att vårt folk på allvar ska återfå sin livsvilja, så räcker det inte att vi får in lite folk i en riksdag.
Inte minst har nationalanarkismen det goda med sig att den kan öppna för samarbete eller någorlunda fredlig samexistens med mer fritänkande anarkistiska grupper. I England har man haft sådana relationer både med ”anarko-monarkisterna” bakom Albion Awake och de gröna anarkisterna bakom Alternative Green (som tagit tribalismen till sina konsekvenser). Den kan också attrahera konstnärer och intellektuella som av personliga skäl har svårt att föreställa sig själva i samma sammanhang som traditionella nationella rörelser. Likaså kan det vara en intressant ideologi för anarkister som börjar utveckla en etnisk identitet, men som inte vill bli ”auktoritära”. Det kommer förmodligen aldrig att röra sig om några större grupper, eller ersätta traditionell politisk kamp, men de kan ändå ha en märkbar betydelse för samtidsdebatt och kultur. Däremot kan nationalanarkismen som sådan inte hantera de större problem som vårt samhälle står inför. De brukar till exempel tala ganska tyst om massinvandringen, och hur den ska lösas. Man kan också tycka att deras val av namn är ganska olyckligt, då ”etnisk anarkism” kanske bättre hade beskrivit vad deras ideologi egentligen är för något. Det torde vid det här laget ha framgått att jag inte är nationalanarkist.
Länkar
Rosenoire (sedan de mer politiska projekten tycks ha lagts ner, så är detta Southgates främsta sida)
Nationalanarkisme (dansk sida, tar bland annat upp nationalanarkismens historia och exempel på statslös ”nationalism” i historien)
Folk n Faith (identitetskristen separatist med tämligen nationalanarkistiska idéer)
Det finns också ett par texter om nationalanarkism på Skadi Forums arkiv.
Ett gammalt inlägg om anarkonationalism och nationalanarkism
Ett exempel på grön anarkism på svenska: Fimbulvinter
mars 1st, 2007 at 8:15
Det var en väldigt positiv beskrivning av en företeelse som mest för problem med sig. Den bidrar till upplösning av goda nationella värden och förekommer bland mycket omogna ungdomar till ingen nytta för samhället. Att några av dem kan ha sunda åsikter om djurskydd eller annat är inget försvar. Det kan vem som helst ha. Den lilla grupptillhörighetens miljö blir ofta antisocial och sluten vilket bidrar till att de som lockas in i den riskerar att stanna upp i sin utveckling. För egen del ser jag att dessa subkulturella rörelser som inget annat än just subkulturella.
mars 1st, 2007 at 11:16
MS: Omogna ungdomar? Tror du blandar ihop med såkallade fria nationella/Black Block nationella , som tror att palestina sjal är revolutionärt. Genomsnitåldern på de aktiva inom NA är 30 +, flera har stora familjer, driver med home schooling, är paganister ( kolla Woden’s Folk http://www.wodensfolk.org.uk/ ) etc. De försoker att leva som de predikar. Att någon faktisk försaöker att leva upp til sina ideal i praktiken framför att kopiera 30-talets rörelser och leva som socialdemokratar annars, tycker jag bara är positivt, att det inte löser den europeiska samhällskrisen i stort är också ett faktum. Men kan inte förstå surande till de som tror att ända vägen till paradis är genom sitt miniputt – parti och mikro-führer, som har ända flera subkulturella och sunkiga drag, än NA anhängarna.
Många inom NA är också engagerat inom andra grupper och organisationer.
Att MS inte kan acceptera och repektera andras val än sitt eget, är absolut sub.kulturellt och antisocialt per ce.
PS. AUTONOM är inte NA, då jag vet att hierarki och auktorität måste finnas, även och just i mindre tribala samhällen, men respekterar NA som en strategi för överlevnad i en fiendtlig världen.
mars 1st, 2007 at 11:33
”Personligen ser jag nationalanarkismen främst som ett komplement till den statscentrerade, och inte sällan totalitära, nationalismen. Nationalanarkismens förslag att vi ska köpa mark ute i obygden och bygga “communities” är för tillfället ganska utopiskt.”
Försökte inte tredje positionister göra detta i Frankrike i hopp om att skapa en autonom kommunitet – men att de stoppades att köpa mark, då man kom på vilken grupp som stod bakom?
En annan parallell är libertarianernas s.k. Free State projekt i USA – där man satsar stor pengar för att faktiskt köpa en stad som skall bli ett nyliberalt skatteparadis. Å andra sidan har man förbjudit libertarianska ”racialists” att haka på projektet. Bridman Bryant får m.ao. inte vara med.
Andra paralleller är Amish kommuniteten och de gammeltroende ryskortodoxa byarna i Ryssland där man vill leva på samma sätt som man gjorde i Ryssland före Peter den Store.
Detta kan mycket väl aktualiseras i framtiden då det blir omöjligt för vita människor i minoritet att leva tillsammans med andra etniska grupper. Jag tror då att tillräckligt många kommer att blida en egen kommunitet, till ytan kanske lika stort som småland, för enbart vita med en vit kultur.
mars 1st, 2007 at 11:55
Exakt, Fas, i en tid/fas i Europa var det är omöjligt att upprätthålla det egna och den egna kultur inom storsamhället, måste man utevckla alternativa strategier för att bevara och utveckla det egna.
Om nationalstatens död:
http://autonom.motpol.nu/index.php/2006/07/10/autonom-prolog/
mars 1st, 2007 at 13:25
>Fas
Finns det nagon bra webbsida med information om dessa rysk-ortodoxa byar?
Har nagon en lank till ”Albion Awake” forresten? Later intressant.
mars 1st, 2007 at 13:59
Autonom:
Missuppfattning av dig. Jag kan acceptera andras val, ja alla människors val. Men jag är inte så road av att man bygger upp strukturer utanför vårt samhälle. Jag ser helst att vi tar tillbaks det, förbättrar det och utvecklar det.
I dessa tider kan många olika vägar beträdas för att komma bort från mångkultur och förfall. Men alla former att utanförskap bidrar i någon mening till nationalstatens försvagning. En ny mindre samhällsordning är en flykt, det är varken kamp eller försvar. Man lämnar de andra nationsmedlemmarna åt sitt öde. Vad ska de göra? Bilda likadana små samhället eller kliva in på det lilla geografiska området och lämna den övriga marken fri för erövring?
Undrar bara…
mars 1st, 2007 at 14:50
MS, okej, men poängen är just att många av de här är som nämnd involverad i andra mera ordinära organisationer, men de tänker oavsett inte att vänta på att någon stat skall skapa allt fix färdigt åt dem, de vill leva sitt liv enligt sina ideal här och nu, vilket AUTONOM också kämpar för, det kan väl inte vara svårt att förstå.
Dock tycker jag som Oskorei att National-Anarchism namnet är missvisande, och ett lite lyckad val av namn.
Samhälle, vilket samhälle? Det finns inget samhälle länger i Norden slik jag förstår det som en gemenskap var man delar kultur, symbol och fundamental överbevsining, bara en markstucken stat är kvar, en ruin av en kultur- och folkgemenskap; civilisatoriska konstruktioner som också håller på att braka ihop.
Utanförskap? Så du tycker man skall lida tilsammans med alla sociademokratiska myror som föredrar multikultiutopin i storstäderna, och inte visa att det finnes en bättre väg i praktiken?
Om du är intressert i vad jag tycker, kan du läsa här :
http://autonom.motpol.nu/index.php/2007/01/03/tribale-refleksjoner/
och
http://autonom.motpol.nu/index.php/2007/01/05/tribale-refleksjoner-et-svar/
och
http://autonom.motpol.nu/index.php/2007/01/24/autonom-dialog/
Vad jag tycker? Man skall reokkupera våran territorium, etniskt, kulturelt, fysiskt och mentalt, men då måste vi visa att vi fortfarande båda är kulturbärande och kulturskapande , och inte bara blicka mot fortiden, men vara proaktiva. Parlamentariska partigrupper skapar ensamma ingen kultur eller folk, men en bildad elit som inte bara agerar poltiskt men kulturelt och andligt/religiöst är en förutsättning.
mars 1st, 2007 at 17:58
”För egen del ser jag att dessa subkulturella rörelser som inget annat än just subkulturella.”
All kultur som skiljer sig från populärkulturen och finkulturen är väl subbkultur. Även om jag inte har mycket till övers för skinheads och att subbkultur har en dålig klang. Så även det som räknas som sund nationalism går under betäkningen subbkultur. Lyssnar man på så mycket nationell musik som jag och läser så mycket liiteratur som står utanför det ordinarie samhället borde även jag tillhöra en subkultur. Skillnaden är väl att för några ”nationella” är det mer än social ocj kulturell grej en politisk men dom är ändå inte så många. Dom flesta håller med om ideologien fast den kulturella och sociala biten har tagit så mycket plats att den påverkat det politiska angagemanget i negativ riktning.
Från Wikipeida
”En subkultur är en kultur som existerar inom en annan större kultur, med separata värderingar och modestilar etc. Subkulturerna i västvärlden i dag kretsar ofta kring någon musikgenre eller någon politisk ideologi”.
mars 1st, 2007 at 20:18
Som jag ser det kan nationella fristäder på landsbyggden fylla en viktig funktion, inte minst som en plats för att fostra sunda och starka barn i en positiv miljö långt bort från städernas desuktriva livsstilmönster.
Dessutom ser den militanta vänsterns ögon mycket sämre i glesbygden och individer som av en eller anledning inte vill bli sedd kan vila ut där. Att kuna lämna stadens stress och, för den som stör sig rent personligt på sådant, det multikulturella larmet och andas ren lantluft är dessutom bra för psyket.
Det är också lättare att nå en hög grad av självförsörjning på landet och på så sätt göra sig mindre beroende av det etablerade samhället, vilket jag anser har ett värde i sig.
mars 1st, 2007 at 20:35
MS: Vilka ”ungdomar” och ”subkulturer” är det egentligen du syftar på? Det finns vad jag vet inte nationalanarkister överhuvudtaget i Sverige, och utomlands är det som sagt främst ett fåtal äldre människor som ägnar sig åt det. Att NA skulle avleda sunda nationella från annan verksamhet är också mycket tveksamt, rekryteringsbasen är en annan och det är snarare människor som i annat fall blivit anarkister eller ”avhoppare” som istället blir NA (så nej, vi kommer inte att få se en massiv svensk NA-våg efter detta inlägg).
Så överdrivet positiv tycker jag inte heller att min beskrivning av företeelsen var. Citat: ”Däremot kan nationalanarkismen som sådan inte hantera de större problem som vårt samhälle står inför. De brukar till exempel tala ganska tyst om massinvandringen, och hur den ska lösas.”
fas: Instämmer i att vi kan behöva finna nya vägar. Men problemet med sådana kommunitet är främst att det är något som skapas av historiens förlorare. Amish i all ära, men de hade inte vänt det moderna samhället ryggen om inte anabaptisterna förlorat både reformationen och bondekrigen. Jag har svårt att se att amish i någon framtid kan göra en comeback och påverka historien igen.
mars 2nd, 2007 at 0:09
Autonom:
Du skriver:
“Utanförskap? Så du tycker man skall lida tilsammans med alla sociademokratiska myror som föredrar multikultiutopin i storstäderna, och inte visa att det finnes en bättre väg i praktiken?”
Det som redan sker och skett i de flesta mångetniska länder är att de vita drar sig undan. De flyttar till områden där andra vita bor. De flyttar inte till platser där människor med likadana åsikter bor utan till platser där människor av samma etnicitet bor. Det är inte åsiktsgemenskap de flesta söker utan etnisk samhörighet.
Stefan Jarl:
Jag talar om politiska subkulturer, kanske borde förtydligat det. Jag får ibland för mig att man blandar ihop begreppen lite det – gäller kanske även mig.
De flesta som tror att de ”står utanför samhället” är egentligen en del av det. De flesta ungdomsgrupperingar med egna uttryck och egna åsikter är ändå en del av samhället. De har kanske vanliga jobb och vanlig livsstil. Det tittar på TV som alla andra, kanske lever som de flesta gör, de har bara lite annorlunda frisyrer och kläder. Det gäller förmodligen även de grupper du nämner. Jag är inte säker på att jag vill kalla dem subkulturella. Möjligen avvikande. Att lyssna på musik eller läsa litteratur, oavsett vad det är för slag, innebär inte att man är subkulturell.
Engelbreckt:
Jag tror det är bättre för människor att bo på landet i en etnisk svensk miljö. Man ska nog inte förvänta sig att det uppstår ”nationella fristäder”, möjligen etniska sådana. Om pojkarna i Sjöbo hade skött sig lite bättre kunde kommunen nu vara ett sådant område.
Oskorei:
När jag talar om subkulturer syftar jag på dem som flyttar ihop för ett leva i ett socialt, juridisk och kulturellt mönster som skiljer sig från det övriga samhället. Krishna-rörelsen ser jag som sådana. De har egna bespisningar, egna odlingar, egna företag, egna regler etc. Såvitt jag vet fungerar det utmärkt. Deras livsstil får väl tjäna som en referens för vad jag menar med subkultur. Men det finns olika grupperingar och olika syften. När nationella gör avsteg från de övriga vita samhället gör de enligt min mening fel. De borde står kvar i det och arbeta för att förändra det till det bättre, inte fly från det.
I övrigt citat ur texten i en av artiklarna du länkade till:
“Groups such as H.E.R.R. and others of the Neo-Folk/Darkwave scene form a sub-culture.”
Ett exempel på tal om subkultur. Det ser ut som om de själva kallar sig subkulturella.
Ett citat till:
“Q. Do Europeans and people of European descent stand any chance in the long run against more prolific cultures and races?
I don’t think they want to. Thousands of British people are emigrating to Spain, Australia and New Zealand, so perhaps they will become new centres for a cultural regeneration? It is a fact, after all, that once people flee the cities and discover precisely the same things happening out in the rural areas, they tend to pack up and leave the country altogether. So in many parts of Europe the writing is already on the wall, but that doesn’t mean that we can’t continue to live in accordance with our values elsewhere.”
Det är just detta jag är emot. Att alla vita drar sig undan problemet och lämnar fältet fritt för andra att ta över.
Jag anser att de nationella i Sverige borde ge sig in i Rosengård och Bergsjön och demonstrera för att ta tillbaka vårt territorium. Varför inte ta det som en gemensam utmaning för alla nationella, ett mål att kämpa aktivt för. De blev ju invandrarområden folk att svenskarna flyttade ut istället för att arbeta mot förfallet. De utflyttade valde inte subkulturella miljöer utan vanliga svenska områden. För övrigt tror jag inte det ligger i svenskens natur att flytta till områden med likasinnade. Den enskilde bonden i våra rötter gör nog att vi helst bor i en egen täppa med lite lagom konktakt med omgivningen, mindre intensivt än mellan- och sydeuropeernas ganska täta sociala nätverk.
Vi backar, backar och backar.
Faktum är att detta backande har pågått i minst 100 år.
Här är liten kul sketch med en verklighet bakom. Den illegala invandringen till USA har alltid ifrågasatta men aldrig stoppats:
http://www.youtube.com/watch?v=aAaBgMmSrJo
Den enda nationella resning av betydelse vi sett i vår del av världen var den tyska (vad man än tycker om den). Tyskarna flydde inte de kämpade.
mars 2nd, 2007 at 7:08
MS: Att HERR tillhör en musikalisk subkultur är ingen nyhet, men så är Rosenoire inte heller en officiell NA-sida. Där finns NA-artiklar, men där finns också artiklar av annan natur.
Att det finns ett utopiskt drag i NA, och att de saknar en fungerande strategi i det stora sammanhanget, är vi överens om, vilket borde framgå om man läser inlägget utan skygglappar.
mars 2nd, 2007 at 7:36
Oskorei:
Ok. Glömde säga att upplysningen du gav i artikeln förstås var intressant och lärorik. Det brukar ju dina artiklar vara.
mars 2nd, 2007 at 10:35
General Nogi
Jag har hört talas om dem från ortodoxa medkristna som besökt dem. Således har jag ingen vidare infromation om dem.
Oskorei
Nej, vi skall inte förlora hoppet.
mars 2nd, 2007 at 11:57
MS: Precis, det är ju mitt poäng. sedan de inte har något annat gemensamt en det rasliga, maktar de heller inte att reokkupera, det ser man ju i de flesta storstäder och länder med vit majoritet, då de inte har någon stark andlig/ideologisk/religiös gemenskap. Utan den vill alltid de med starkast överbevisning vinna fram slutligen, även om de är teknologiskt underlägsna.
För att säga det som det är var Romerriket teknologiskt långt överlägsna de germanska stammer i Nord ( du behöver inte komme med en lång tala om hur romarna egentligen var nordiska etc och dylikt, man kan den historien..), men då germanarnas kultur och etniska gemenskap var stark och potent, där romarnas var fragmenterad och impotent, och folkgemenskapen och äran sto över statliga konstruktioner och abstrakter, lyckades man att härja med rommerriket och i själva värket överta det, även i sin kristna form.
Dock den samma kristendomen blev och på lång sikt vår egen väg mot undergången, då den utrotade vår egen kärna och andliga potens. Nog om det.
Ser heller ingen grund till att sunda, nordiska människor skal rädda sunkiga, hopplösa, amerikaniserade, materialistiska individer från sig själv, då de uppenbart inte vill ( ingen parlamentarisk rörelse i världen eller miniNSDAP kommer att göra dessa degenerarade individer till Kulturkämpfer ). Det var inte immigrasjonen som krossade Nordens kultur,men det var den antikultur som skapade förorter och dyligt civilisastoriskt skräp som hör hemma på historiens dunga. Immigrationen/folkvandringen till Europa och Norden är bara den slutliga fas på en lång period av kulturell och etnisk disintegration ock självdestruktion.
Utan den egna kultur inget eget folk, utan det egna folk ingen egen kultur.
Låt innvandrarna ha sina ghettos, den dag en öppen konflikt bryter ut vill det då vara mycket enklara att förhålla säg till segregerade områden än att man blandas, slik egentligen dina påhitt ville göra:
”Jag anser att de nationella i Sverige borde ge sig in i Rosengård och Bergsjön och demonstrera för att ta tillbaka vårt territorium.”
Det är inte Nordisk, kulturellt territorium, men nog en ful exempel på socialdemokratiens marxistiske byggande och dess följd. Den dagen Rosengård och dylika förortshelveter kan jämnas med jorden, då kan man tala om att reokkupera och regenerara den egna kultur och folkgemenskap.
Jag vill inte som du MS dela öde med mindervärdiga som int har förmåga att skydda sitt eget livsrom kulturellt och etniskt, jag föredrar att de som vill kämpa går i front och visar att det finns alternativa sätt att leva och kämpa på framför att leva på nivå med lågklassiga människoer som aldrig har styrd historiens öde någonsin.
Du har uppenbart Tredje Riket som förebild: ” Den enda nationella resning av betydelse vi sett i vår del av världen var den tyska (vad man än tycker om den). Tyskarna flydde inte de kämpade. ”
Väl kom ihåg att utan den kulturella och kreativa förmåga och kvasireligiösa form, vore NSDAP som de andra stora natioenlla tyska partier, nämligen utan möjlighet till att ändra en destruktiv kurs som inte började för 100 år sen, men minst 400, sedan renessansen satte individ och inte den organiska gemenskap i centrum. Dessutom är läget mycket annorlunda nu, då hade man fortfarande mycket av den klassiska och germanska, europeiska kulturarv kvar, den är nu så gott som eroderat inom folket. Då kunne man sin Goethe, sin Härder, klassisk musik var inte bara för en stofil minoritet und so weiter, kulturen var ändå inte uppgiven til den subkulturella-sfär ( orkar inte att debattera din definition, men använder uttrycket så som man i allmänheten förstår det ), det var brytningar, ja, men starka krafter på båda sider. Efter 45, är verkligehten totalt annorlunda, den kulturelit som fanns i Europa som sto båda mot marxism och liberalism, finns inte, det är ingen 50/50 situation som i 1918, men mera 99/1 situation, och du tror at man skall bygga folkgemenskap utan att skapa en kulturelit som förmår att visa väg idealiskt, praktiskt och andligt. Man skall alltså bara blicka tillbaka och plocka fram gammalt som är fint? Eller kopiera allt det gamla? Oj, se hur de gjorde i III. Riket, så kan vi ha det bara vi kopierar och lagar till partier som liknar ytligt sätt, men som inte alls har den intellektuella eller kreativa kapacitet som förbilden.
Men om man inte kan skapa mer, hur står det till då med våran kultur ?
Man måst börja med sig själv och sina egna inte se skulden för sin månglande kulturella förmåga hos sine fiender, som är just det en fiende.
Syndbockar skapar inget annat en antagonism, och antagonism skapar inget annat än negativism och destruktion.
Spengler rekommenderas på det varmaste.
Dock du har rätt i en sak, vi backar och vi backar, derför säger jag landsbygden i Norden är fortfarande fri, och der kan man bygga och bo, så kan de andra förgå i sina urbana helveter, ëller följa efter, och slutligen är det den som har skaparkraft och sund kampvilja son vinner fram.
AUTONOM har sagt sitt.
mars 2nd, 2007 at 14:29
Autonom:
Jag delar de flesta av dina synpunkter i första halvan av din text.
Men sedan har jag några invändningar. Du skriver:
” Jag vill inte som du MS dela öde med mindervärdiga som int har förmåga att skydda sitt eget livsrom kulturellt och etniskt, jag föredrar att de som vill kämpa går i front och visar att det finns alternativa sätt att leva och kämpa på framför att leva på nivå med lågklassiga människoer som aldrig har styrd historiens öde någonsin.”
Man måste komma ihåg att det finns olika slags människor med olika egenskaper. Man kan inte klandra dem som saknar “förmåga att skydda sitt eget livrum”. En del människor varken vill eller kan delta i sådana aktiviteter. Barn, ungdomar, hemmafruar och de som ska hålla samhällsfunktionerna igång. Däremot bör – och måste – det finnas ett skikt av individer som tar kommando over utvecklingen genom att visa sitt folk vilken väg som alla måste beträda för att nationen ska överleva. Det krävs en ändring i det allmänna medvetandet för att en ny idé eller strategi ska kunna få fotfäste och genomföras. Och det krävs organisation, vilket förmodligen är det viktigaste av allt.
Du skriver:
“Jag vill inte som du MS dela öde med mindervärdiga som int har förmåga att skydda sitt eget livsrom kulturellt och etniskt, jag föredrar att de som vill kämpa går i front och visar att det finns alternativa sätt att leva och kämpa på framför att leva på nivå med lågklassiga människoer som aldrig har styrd historiens öde någonsin.”
Jag har aldrig deklarerat att jag har tredje riket som förebild, jag bara konstaterade det faktum att den tyskarna kämpade. De reste sig mangrant och uträttade ganska mycket till fördel för Tyskland. Att fortsättningen inte blev lyckad är en annan sak. Jag tycker det är fel och onödigt att kalla dem mindervärdiga.
Du skriver:
“…att ändra en destruktiv kurs som inte började för 100 år sen, men minst 400, sedan renessansen satte individ och inte den organiska gemenskap i centrum….”
Jag sade inte att den började för 100 år sedan. Jag sade “minst 100 år sedan”. I själva verket har människan alltid ägnat sig åt allehanda strider och kamp, men resultatet av det vi ser idag kan man följa ganska tydligt bakåt.
Några exempel: Kristendomens införande, kristet förtryck av vetenskap, slaveriets uppkomst, amerikanska inbördeskriget, första och andra världskriget, den vite mannens avkolonisering, 1960-talets internationalisering och storkapitalets expansion över världen, kommersialismens utbredning, abortkulturen, p-pillerkulturen, familjeupplösningen osv, osv. Det finns fler som du också nämner. Alla dessa destruktiva krafter har kunnat breda ut sig på grund av vår bekvämlighet. Det tekniska utvecklingen har skapat nya sätt att umgås och leva på. TV, video, mobiler, datorer. Folk har så mycket att leka med att de inte hinner vara sociala som man trots allt var innan konsumtion av TV-program tog över det sociala nyttoumgänget i hemmen. Förr gjorde man saker tillsammans. Lagade mat, sydde, högg ved, osv osv. Idag orkar inget laga mat, följderna är flera och mest negativa.
Du skriver:
“Efter 45, är verkligehten totalt annorlunda, den kulturelit som fanns i Europa som sto båda mot marxism och liberalism, finns inte, det är ingen 50/50 situation som i 1918, men mera 99/1 situation, och du tror at man skall bygga folkgemenskap utan att skapa en kulturelit som förmår att visa väg idealiskt, praktiskt och andligt. Man skall alltså bara blicka tillbaka och plocka fram gammalt som är fint? Eller kopiera allt det gamla? Oj, se hur de gjorde i III. Riket, så kan vi ha det bara vi kopierar och lagar till partier som liknar ytligt sätt, men som inte alls har den intellektuella eller kreativa kapacitet som förbilden.”
Det allra viktigaste är att etniciteten finns kvar, allt folket överlever. Inte att de har vissa dåliga eller bra åsikter (även om bra är att föredra, men det är ju ganska subjektivt vad som är bra – och en annan diskussion). Så länge folket finns kvar kommer dess inre goda egenskaper att omforma samhället till det bättre när dessa egenskaper får komma till uttryck. Våt etniska grupp har ju levt under många olika kulturella och andliga odlingars inflytande, men likväl överlevt som grupp. Det beror på att de trots allt har reproducerat sig, vilken svenskarna knappt gör idag. (Tror att islänningarna har högsta nativiteten av nordborna, men jag är lite osäker)
Jag är inte förespråkare för att man återupprepar gamla misstag. De som ägnar sig åt NS idag är enligt min uppfattning subkulturella och kommer aldrig att få politiskt inflytande mer än över de ganska få tusental personer. De som är aktiva NS har inte förstått tre grundläggande faktorer:
1. Den var specifikt tysk.
2. Den var ett resultat av tidigare och samtida tysk inrikes- och utrikespolitik.
3. Den kan aldrig vinna framgångar i något nordiskt land.
Sålunda är det bortkastad energi, men de som bekänner sig åt den begriper inte det. Att sedan tycka att det finns mycket att lära av den, eller ta varning av, att det fanns både bra och dåliga sidor kan alltid diskuteras.
Slutligen vill jag säga att jag naturligtvis har full förståelse för om folk vill fly till landsbygden och bygga ut den. Det är sunt och bra att bo så. Bättre än passivitet. Men likväl ökar problem i kubik i de områden vi lämnar och ”vi på landsbygden” blir ett lätt byte när ”det urbana helvetet” som du kallar det släpps lös därför att vi valde att lämna det i händerna på främlingar.
Det finns hur mycket som helst att lägga till i debatten, men det blir väl mitt sista inlägg just här. Bra att du kämpar i alla fall.
mars 2nd, 2007 at 15:32
Tackar för ett informativt och välskrivit svar och en insiktsfull debatt MS, vi står nog i mångt ganska nära, och det känns bra att veta!
/A
mars 2nd, 2007 at 16:23
Faktum är att i princip etniskt svenska enklaver funnits och skapats i Sverige under lång tid. Idag är de inte lika kollektivt betonade, men unga familjer från både städer & landsbygd bosätter sig på landet, odlar, sköter skog, osv. Det finns organisationer för praktisk samverkan och utbildning i ”gamla sätt” – man betonar en närhet till naturen, kämpar mot kapitalistisk rovdrift, håller icke lönsamma betesdjur för att hålla landskapen öppna, restaurerar gärsgårdar… Eventuellt har ni missat detta för att det inte är nationella aktivister som gömmer sig för ”vänsterns ögon”, utan att det faktiskt är vänster- och miljörörelsen som står för aktiviteterna. I teorin är de kanske ”multikultiförespråkare”, miljöpartister & vänsterpartister, men i praktiken är det dessa som bevarar Sverige svenskt.
mars 2nd, 2007 at 19:38
Autonom:
Hittade en svenska sida, som jag inte vet något om. Dock fanns en del bra tips i den.
http://www.alternativ.nu/
mars 2nd, 2007 at 21:58
Engelbrektsson: Autonom har skrivit flera artikler om alternativa samhällen utanför den politiska sfär, bland annat:
http://autonom.motpol.nu/index.php/2006/12/06/jarna-%E2%80%93-et-autonomt-ideal/
och
http://autonom.motpol.nu/index.php/2006/08/08/autonom-strategi-i/
mars 2nd, 2007 at 22:28
Tackar MS, sidan verkade vara mycket intressant, skall lägga den till på min bloggrulla.
juni 2nd, 2009 at 20:15
Onekligen mycket intressant.
Jag stötte på termen nationalanarkism i boken ”Brun”, som handlar om nynazism, rasism etc.
Bestämde mig för att försöka ta reda på lite mer.
Tack för en intressant utläggning!