Valborg hos germanerna
april 30th, 2007
Nu är det Valborg. Man kan än idag ana Valborgs hedniska ursprung i brasorna som ska skrämma bort häxorna, och de unga som leds in i dimman av olika droger denna natt. Walpurgisnacht förknippades tidigare ofta med mörka makter, med demoner och häxor, och att man kan läsa om “fyllerier, våldtäkter och misshandel” imorgon är därför inte så underligt. Man kan fråga sig om just detta är en natt som ska firas av sekulariserade ungdomar och barn med floder av alkohol.
Men en lika viktig fråga rör Valborgs hedniska ursprung. Genom att vi förstår hur våra förfäder tänkte, hur de såg på året och dess skiften, kan vi också stå bättre rustade inför framtiden. Och inte minst börja det mödosamma arbetet att utforma högtider som är värdiga vårt folk och dess ursprung.
Valborg har fått sitt namn efter en nunna som levde på 700-talet, men det är egentligen en hednisk högtid som firar vårens seger över vintern. Faktum är att det hedniska ursprunget är så tydligt att helgonet Valborg i många folktraditioner framstår mer som en hednisk gudinna än som en kristen nunna.
Hunden som heligt djur hos arierna
Så framställs hon ofta på bilder ihop med en hund och ett ax med korn. Båda dessa var symboler för fruktbarhet hos våra germanska förfäder. Gudinnor hade ofta en hund som sitt hjälpande djur, och hunden stod för fruktbarhet, tur och hälsa (att hundar var heliga djur hos våra kusiner, de gamla iranierna, kan också nämnas här. Att vår relation till hunden fått Nation of Islam att kalla oss dog-lovers kan också nämnas för att få oss att förstå hur unik den relationen faktiskt är. Det är ingen överdrift att påstå att hunden är knuten till indo-europeerna på ett så starkt sätt att den kan ses som en del av deras folk).
Vårgudinnan
Germanerna delade in samhället, världen och gudarna i tre funktioner: härskande, fysisk makt, och fruktbarhet. Det är tydligt att Valborg var en högtid då man firade den tredje funktionen, och vårens seger över vintern. Ofta firades detta genom rituella slag mellan Vintern och Våren, eller så trodde man att vårgudinnan jagades genom skogarna av Vinterns härskaror.
Det verkar som om redan germanerna firade Våren med eldar, där visa kvinnor (sejdkvinnor?) spelade en viktig roll. Kristendomen kom att betrakta dessa kvinnor som häxor, och kristendomens dualistiska världsbild (där allt antingen är Gott eller Ont) påverkade även synen på vårgudinnan. En sida av henne levde kvar som nunnan Valborg, med sin hund och sitt kornax, men gudinnans “mörkare” sidor förträngdes och levde kvar i vidskepelsens form som häxor och demoner som man trodde härjade under natten.
Övergångar
En intressant detalj är att våra förfäder, och för den delen de flesta naturfolk, trodde på något som kallats övergångar i tid och rum. Natten mellan Vinter och Vår tillhörde varken Vår eller Vinter och var därför en magisk natt. Det innebar att gränserna till den övernaturliga världen var svagare sådana nätter, och att feer, häxor och halvt bortglömda gudar kunde göra sig påminda då. Detta tog sig även andra uttryck, till exempel kunde det få märkliga effekter om man var född under en sådan övergång.
Tron på tidpunkter och platser som var magiska eftersom de var varken-eller, går igen i synen på vägkorsningar. Vägkorsningar var en del av en magisk geografi, och ville man sluta en pakt med Hin Håle under medeltiden så var det till en vägkorsning man skulle söka sig. Även häxor och demoner jagade särskilt friskt på sådana platser.
Men sådana platser och tidpunkter är inte bara farliga, utan de innehåller också det Julius Evola kallar numen, krafter. Dessa krafter är farliga när de är okontrollerade, men när våra förfäder använde riter för att kontrollera dem kunde de användas till samhällets väl. Natten mellan Vinter och Vår innehåller därför både på ett symboliskt och ett reellt plan det som är nödvändigt för en ny Vår, för en återfödelse. I naturen står Våren för att livet återvänder, att djuren och växterna fortplantar sig, för värme och ljus. Men i historien står det för folkens vår, för återfödelsen av en nation. Det vore därför av värde om nationalister och hedningar började fira Vårens återkomst igen. För det är inget mindre än folkets återfödelse och vår som vi kämpar för. Alternativet är nämligen evig vinter och död för vårt folk.
(den uppmärksamme läsaren har vid det här laget redan noterat att dagens inlägg är identiskt med samma inlägg för ganska exakt ett år sedan)
april 30th, 2007 at 8:57
Bara en liten liten invändning – kristendomens s.k. ”dualism” är i själva verket inte en sådan då man betraktar att det goda alltid finns representerat i det onda. Det onda kan ej finnas i sig självt, utan är en förvridning av den skapade ordningen. För den som vill läsa mer om detta rekommenderas Augustinus de Civitate Dei – Om Guds stad. Jag kallar det inte för dualism – då det onda inte står i motsatsförhållande till det goda, utan existerar s.a.s. på det goda och förutsätter det goda för att komma till uttryck. Ett mord förutsätter t.ex. något gott, en person som lever. Utan detta kan inte mordet äga rum. Mordet i sig är givetvis fel, allt annat lika.
april 30th, 2007 at 13:09
Intressant läsning – det sanna ljuset är med oss!
april 30th, 2007 at 18:53
Tack för ännu ett läsvärt alster Oskorei! Vad skulle vi ta oss till utan dig? En sak är säker; vi skulle vara ett stort mått av kunskap fattigare.
maj 1st, 2007 at 20:38
Mycket svammel i detta inlägg. Jag som brukare av forn sed och asatroende mår direkt dåligt av vissa av dina antagande och liknelser. Valborg har aldrig funnits som hedninsk tradition och kommer aldrig göra. Läs gärna på Svenska asatrosamfundets hemsida eller på nätverket gimle. Googla så hittar du adresserna. D
maj 1st, 2007 at 21:27
Pär: Att du blir ”lesen” eller ”mår dåligt” av mina antaganden är i ärlighetens namn inte något som påverkar mig nämnvärt. Men lite nyfiken blir man trots allt på vad det mer exakt är som får dig så ur balans.
De flesta bör annars kunna inse att när det står att dagens Valborg har ett hedniskt ursprung så är det just det som avses, inte att det är exakt samma fenomen.
Tydligen noterade du det inte, men jag länkar faktiskt till just Gimle, eftersom de har en del användbara resurser. Å andra sidan länkar jag också till Asatru Folk Assembly, vilka är betydligt mer användbara för en modern hedning som inte likt en förskrämd hare skyggar undan från allt som kan påminna om politiskt eller etniskt medvetande (det finns en överhängande risk att du kommer att må dåligt även av deras sidor dock).
maj 1st, 2007 at 22:15
Om det inte påverkar dig nämnvärt så är det beundransvärt att du skriver ett såpass långt svar som du gör.
Har sysslat med forn sed i över 30 år och aldrig funnit belägg för att valborg skulle ha hedniska anor. Det är sant att det tändes brasor i Sverige sedan mycket lång tid tillbaka men det flesta säkra bevisen för detta i skriftliga källor kommer från tider då vi sedan länge är kristna. Asatru Folk Assembly saknar helt verklighetsförankring och bygger sin tro på snedvridan tolkningar och iget annat så du har än en gång rätt. Jag mår dåligt igen… Sanningen är den att vi idag inte på något sätt kan veta om något vi firar är en hedninsk kvaleva eller inte. Men om folk som du vill göra gällande att jul, midsommar m.m ser ut och firas likadant idag som det gjordes för över tusen år sedan så är det ditt problem. Att det mycket har hedninskt ursprung är en sak och helt sant. Men att det idag inte ens är 2% i likhet är en annan. Utan bevis kan man bara anta och när man gör antagande till sanning då är man på djupt vatten.
Men det påverkar ju inte dig nämnvärt så varför bry sig…………….
[För att ta det väldigt kort och koncist, så kommer mitt svar att få formen av två frågor:
1. När har jag påstått att valborg, jul eller midsommar firas likadant idag som för tusen år sedan?
2. Läste du överhuvudtaget mitt förra svar, där jag uttryckligen skrev "De flesta bör annars kunna inse att när det står att dagens Valborg har ett hedniskt ursprung så är det just det som avses, inte att det är exakt samma fenomen."?
Kan du inte prestera bättre argument än svepande och inte underbyggda påståenden som "Asatru Folk Assembly saknar helt verklighetsförankring", och medvetna (förhoppningsvis) missförstånd där du låtsas att jag påstått rena dumheter, så är det kanske bäst att vi lägger ner den här diskussionen. Jag kan tänka mig att du kan tjäna som en stunds underhållning för en och annan, men jag har inte tid med pseudo-diskussioner. Mycket talar för att din inställning till webblogg Oskorei redan från början är så negativ (eller att du "mår så dåligt") att du inte ens lyckas läsa det jag skriver, utan hela tiden besvarar saker jag inte skrivit.
I hast,
Oskorei]
maj 1st, 2007 at 22:48
Varför tar du bort mina inlägg? Är det feghet eller brist på argument?
[Varför inser du inte att detta är en modererad blogg, där inlägg måste godkännas innan dom syns? Klockan 22:15 satt jag inte vid datorn, och kunde därför inte godkänna ditt inlägg, och 22:48 gjorde jag det inte heller.
I trötthet,
/Oskorei]
maj 2nd, 2007 at 23:02
Nix jag hade inte en förutfattat mening om din blogg innan jag började läsa
Det är dock tydligt att du och jag inte har samma åsikter vad beträffar just detta fenomen. Att du måste godkänna inlägg innan de syns visste jag tyvärr inte. har själv en blogg och där dyker alla kommentarer upp direkt.
Ber om ursäkt för detta.
Jag hade kunnat mala på en hel natt för att bevisa en det ena än det andra men det tycks rätt meninglöst så det gör jag inte. Vi håller här och nu och lägger ned. och ja, Pär är mitt riktiga namn.
Äring och Fred !
maj 2nd, 2007 at 23:07
Att levandegöra historien måste innehålla antaganden. Att exempelvis, som dagens statliga historiker, avvisa kopplingen mellan götar och goter eftersom det inte finns några ”bevis” är bara historielöshet. En historiker skall ha både en bred kunskap om och en djup känsla för det beskrivna folket. När det finns någon grund för ett visst antagande, och ingen grund för motsatsen, är det antagandet som får gälla. I synnerhet om en historikern känner att antagandet ligger i linje med hans kunskapsbaserade känslor. Kalla dem gärna fördomar, dessa är delvis nedärvda och undermedvetna kunskaper. För att dessa historikerns inre verktyg skall fungera väl tillsammans måste historikern vara en harmonisk människa. En hetsig fanatiker kan inte göra de avvägningar som behövs för att levandegöra historian på ett sätt som förfäderna skulle uppskatta om de kunde se honom från sin himmel.
Om ni båda har lika mycket fakta på bordet tror jag betydligt mer på Oskerei, eftersom han förefaller vara både förnuftigast och generellt sett kunnigast.
maj 4th, 2007 at 21:33
Haha, just det ja. Jag mår utmärkt tack. 2% är åtminstone två mer än dig själv och det är ju inte fy skam, eller?
Magnus mfl. Prova bland annat att läsa följande:
Svenska traditioner – Ebbe Schön
Blot – Britt-Mari Nässtörm
Folktrons ABC – Ebbe Schön
Asa-Tors hammare – Ebbe Schön
Vintersolståndet – Göran Stålbom.
Detta är ett mycket litet urval av böcker där ovan kända fenomen och ståndpunkter beskriv och disskuteras. Jättebra böcker att börja med. Men Magnus du lär knappt vara läskunnig så du borde låta bli. Övriga har här fått mycker bra tips för att lära sig mer om forn sed och missbruk av den samma i moderna tid. Samt lite mer insikt i ämnet. Vill ni har fler tips på fler böcker är det bara att höra av sig.
// Pär