de Benoist om demokrati
juni 24th, 2007
”Demokrati” har kommit att bli ett ord som betyder allt och ingenting. Det kan därför vara värdefullt att få en djupare analys av begreppet, och dess historia. En sådan analys gör den franske identitären Alain de Benoist i artikeln Democracy Revisited: The Ancients and the Moderns i Occidental Quarterly.
de Benoist tar inledningsvis avstånd från den förenklade linjära historiesynen, som ser allt som en fråga om ”framsteg” och som ser demokratin som historiens ”mål”. Istället påpekar Benoist att olika former av folkligt inflytande var vanligt redan i forntiden i Europa. Man kan alltså knappast tala om en linjär utveckling, med ”framsteg” från tyranni till demokrati, utan snarare en cyklisk ”utveckling” i stil med den Platon beskrev.
de Benoist påpekar att den absoluta despotismen sällan existerat i Europas historia, och han ger exempel på folkligt inflytande. Vi vet redan att både germanerna och svenskarna ursprungligen valde sina kungar, och de Benoist tar också upp andra exempel på folkligt inflytande och styre (såsom traditionen med parlament och riksdagar, som i många länder har en lång förmodern historia. Benoist tar också upp det isländska altinget).
Han tar också upp medeltiden, då man inte bara trodde att kungar var kungar ”av Guds nåde”, utan då många också menade att kungarna fick denna legitimitet från Gud men via folket. de Benoist är uppenbarligen spränglärd, och det är en ren njutning när han delar med sig av sina kunskaper om allt från frisisk boerenvrijheid (”bondefrihet”) till skrån och gillen (här påminner han förövrigt något om anarkisten Krapotkins positiva syn på medeltiden).
de Benoist påpekar dock även att de flesta historiska system varit ”blandade”, alltså med inslag både av demokrati, aristokrati, monarki och/eller oligarki. Likaså understryker han att ett folks styrelsesätt inte säger allt om dess samhälle.
Grekisk och modern demokrati
I den sista halvan av artikeln jämför de Benoist den grekiska och den moderna demokratin, och finner att skillnaderna är stora, faktiskt kvalitativa. Den atenska demokratin hade tre förutsättningar; isonomi (likhet inför lagarna), isotimi (lika rätt till offentliga poster) och isegori (yttrandefrihet), och det påminner ju mycket om vårt styrelseskick.
Men skillnaden är att i Aten sågs demokratin som ett folks sätt att styra sig självt, alltså inte som en ansamling av individer. de Benoist skriver:
Each of them has a different concept of man and a different concept of the world, as well as a different vision of social bonds. The democracy of antiquity was communitarian and “holist”; modern democracy is primarily individualist. Ancient democracy defined citizenship by a man’s origins, and provided him with the opportunity to participate in the life of the city. Modern democracy organizes atomized individuals into citizens viewed through the prism of abstract egalitarianism. Ancient democracy was based on the idea of organic community; modern democracy, heir to Christianity and the philosophy of the Enlightenment, on the individual. In both cases the meaning of the words “city,” “people,” “nation,” and “liberty” are totally changed.
de Benoist understryker att en fungerande demokrati bygger på att folket delar en känsla av ursprung och öde, och att de har ganska lika värderingar och kultur. Man kan alltså misstänka att en ”mångkulturell” demokrati kommer att fungera dåligt, och kräva ständiga inskränkningar och ständigt nya institutioner och lagar för att inte falla sönder. de Benoist skriver om detta:
The effective functioning of both Greek and Icelandic democracy was the result of cultural cohesion and a clear sense of shared heritage. The closer the members of a community are to each other, the more likely they are to have common sentiments, identical values, and the same way of looking at the world, and the easier it is for them to make collective decisions without needing the help of mediators.
In contrast, having ceased to be places of collectively lived meaning, modern societies require a multitude of intermediaries. The aspirations that surface in this type of democracy spring from contradictory value systems that are no longer reconcilable with unified decisions.
Det är i vilket fall som helst en mycket lärd och läsvärd analys av demokratin och dess förutsättningar som de Benoist skrivit. Vid en första anblick kan den tyckas vara av intresse enbart för nationaldemokrater, men en närmare studie visar att den kan vara givande även för allt från nationalsocialister till anarkister.
juni 24th, 2007 at 10:58
”Han tar också upp medeltiden, då man inte bara trodde att kungar var kungar “av Guds nåde”, utan då många också menade att kungarna fick denna legitimitet från Gud men via folket.”
Ända tills den protestantiska eran då man med bla inspiration av Bodin utvecklade den otraditionella synen på att monarken ägde en ”gudomlig” rätt till sin titel, något han inte hade innan. Monarken blev här absolut, medan den medeltida monarken fortfarande var en del av res publica. Den medeltida monarken var m.a.o. på toppen av samhälllet, men inte ovanför samhället.
Även det Byzantinska kejsardömet vilade på valbarhet, åtminstone i teorin.
Det är demokratins myt att folket först fick medbestämmanderätt under den parlamentariska demokratin i Europa. I självaverket blev deras makt från denna tid kanske den mest inskränkta. I Sverige vågar vi inte ens bygga ett uthus som är större än 10 kvadratmeter. Jämför detta med odalbondens frihet under medeltiden.
juni 24th, 2007 at 16:52
Bra artikel. Generellt sett kan man säga att demokrati kräver följande för att fungera:
1) Småskalighet. Dels för att folk då måste stå till svars hos sina grannar, och dels för att man bryr sig mer om sitt närområde.
2) Etnisk homogenitet.
3) Att rösträtten är kopplad till något, dvs inte bara ”en puls, en röst”. I Schweiz finns fortfarande traditionen med att kantonens män samlas på en äng och höjer sina svärd för att alla ska vara mycket medvetna om vad det i grund och botten är som betalar för deras frihet och självständighet.
4) Att det finns en suverän som står över folket omedelbara nycker och att det finns eviga gränser för vad som får bestämmas. Att ett folk röstar bort rätten till sin egen existens, så som i dag, är oacceptabelt. Likaså är det oacceptabelt att rösta in massövervakning, extrem beskattning, avväpning av befolkningen, förstörande av valutan och annat etnosuicidalt & o-ariskt trams.
Den Wilsonska massdemokratin, som vi haft de senaste 80 åren, är den totala negationen av detta. Vi bör alla vara medvetna om att det nuvarande systemet existerar eftersom extrema kommunister hotade med att kasta Europas länder över ända i åren efter WW1. Allmän rösträtt var enbart en desperat åtgärd för att blidka pöbeln. Idag är demokratin en helig guldkalv som inte får kritiseras.
Egentligen är ”demokrati” ett totalt intetsägande begrepp. Föreslår att vi kallar dagens system demotyranni och det jag beskrev ovan som aristodemokrati.
Förresten, Oskorei, har du funderat på att intervjua Benoist eller någon annan ur La Nouvelle Droite?
juni 24th, 2007 at 16:59
Förresten vore det intressant med ett inlägg om vad den identitärt sinnade anarkisten kan ta sig för i dagens tidevarv. Dvs olika sätt att rida tigern.
juni 24th, 2007 at 17:03
Två bra anti-wilsonska bloggar:
http://conswede.blogspot.com/
http://wilsonrevunplugged.blogspot.com/index.html
juni 24th, 2007 at 22:40
OFC: Har haft planer på att intervjua en mängd personer, och de Benoist är ju då en given kandidat. Den senaste tiden har tyvärr lämnat väldigt lite tid till annat än bloggande (har säkert närmare 30 obesvarade mail också, men det ska bli bättre inom kort. Får passa på att be om ursäkt till alla som undrar varför inget svar kommer, ni är inte ignorerade utan det tar bara lite tid att hinna ikapp
).
Har vissa planer på en mer grundlig genomgång av Evolas Ride the Tiger, och då blir det ju logiskt att uppdatera den något. Men tills dess kan man ju försöka komma på lite infall redan nu (med förbehåll för att tröttheten kan göra dem lite otydliga).
Den identitära anarkisten bör förmodligen göra sig så oberoende av löneslaveriet som möjligt. Det är en tidstjuv av enorma mått, och dessutom är man sårbar för inkvisitionen när man har en arbetsgivare. Detta är inte alltid möjligt, men man bör göra upp en plan för hur man på sikt når dit.
Vidare bör man hålla sig a jour med det senaste i den moderna världen, allt som kan vara till nytta för en och ge en ”competetitive edge” bör man sätta sig in i. Detta kan vara allt från PUA (och då läser man Lage Aupus’ blogg på Motpol
) till nätpoker, hacking eller liknande.
Viktigt är också att man har reträttområden, där man kan hämta kraft och lugn och ”leva sin kultur/identitet”. Släkt, familj, vänner och naturen till exempel. Motpols läsare har säkert fler tips på hur man kan leva som identitär i ett system som är öppet fientligt till identitärer, och i så fall finns det ju möjlighet att lämna kommentarer.
Intressanta bloggtips förövrigt.
juni 24th, 2007 at 23:05
Trevligt, trevligt. Ett tips om du vill lösgöra dig från Kapitalets tentakler, är ju att lägga upp någon form av donationsmöjlighet på din blogg. Alla bäckar små…
juni 27th, 2007 at 17:14
Detta kanske låter lite paradoxalt, men personligen anser jag att alla identitärer/traditionalister/nationella/radikalkonservativa som VERKLIGEN är (eller som gärna vill hinna med 8 h aktivism per dag) aktivister 8 timmar per dag eller mer, absolut ska använda systemet så mycket som möjligt. Har ni möjlighet till att få A-kassa eller något liknande, så skall ni utnyttja det, förutsatt att ni dedikerar dagarna till att skriva artiklar, delar ut flygblad, organiserar träffar, osv, eller gör annat som stödjer den nationella rörelsen.
Det kan ju låta lite smått tattaraktigt, men om man ska vara realistisk, så tjänar vi (den nationella rörelsen alltså, och i längden Sveriges befolkning) nog in åtskilliga år på ifall fler aktivister medvetet använde sig av systemet, för att på så vis nå vårt mål snabbare.
När jag skriver aktivister så inkluderar det alltifrån att skriva artiklar till att springa i trapphus/skolor och dela ut flygblad. Det inkluderar INTE att dricka starköl, springa på stan och skrika olagliga saker (för att det är ”ballt”‘) och slå invandrare på käften ”bara för att dom är fula och luktar illa”.
Och ifall någon ändå tvekar inför denna tanke och känner att man minsann ”vill göra rätt för sig”, så betänk då just precis hur mycket ”rätt” ni i sådant fall skulle kunna åstadkomma, genom att istället för att jobba med ett konventionellt jobb, faktiskt jobba en hel del av ens tid mot det mål vi vill uppnå.
juni 27th, 2007 at 17:34
I Sverige hadde folket rett til ikke bare å velge kongen, men også rett til å avsette ham hvis de var misfornøyde.
Ofringen av Domalde som gjenfortalt i Heimskringla er skoleeksemplet på det siste:
http://en.wikipedia.org/wiki/Stone_of_Mora#The_Thing_of_Mora
Gustav Vasa var forøvrig den siste svenske kongen som var valgt, noe mange svensker tilsynelatende ikke vet. ”Du vet mer om svensk historie enn jag” sa en kollega da jeg påpekte dette faktumet for ham:)
juni 27th, 2007 at 22:01
Johan Björnsson: ja, helt rätt.