Därför identitär
juli 29th, 2007
Med anledning av att det på forumet Nordisk.nu förts en diskussion kring betydelsen av begreppet ”identitär”, kommer dagens inlägg dels att försöka definiera begreppet närmare, och dels förklara varför det används som beskrivning av webblogg Oskoreis ideologiska ståndpunkt.
Den främsta anledningen till valet av detta begrepp är ett försök till ideologisk renhårighet. Webblogg Oskorei har i praktiken ingen relation till den historiska nationalsocialismen, Adolf Hitler eller ens bröderna Strasser, och att i det läget exempelvis kalla den för en nationalsocialistisk blogg vore milt sagt ett fall av falsk marknadsföring. Inte heller skulle det vara helt renhårigt att kalla den för en nationell blogg, då begreppet nationell i dagligt tal har en stark historisk koppling till nationalsocialismen. Man kan som nationell invända att detta är orättvist, och att antalet nationella utan denna koppling stadigt växer, men i praktiken är det ändå de associationer som väcks vid användande av termen. En analys av likheterna mellan generellt nationell och specifikt nationalsocialistisk världsåskådning skulle förövrigt bekräfta detta bland annat i synen på judefrågan.
Inledningsvis användes därför termen radikal nationalism som ideologisk ”etikett” för webblogg Oskorei. Med tiden har dock inflytandet från traditionalistiska tänkare som Julius Evola och identitärer som Alain de Benoist lett till en mer tveksam inställning till den moderna nationalismen. Historiskt hade människor ett flertal identiteter, inte minst en lokal identitet men även en övergripande identitet som kristna, vita eller européer. Det är först i modern tid som nationalstaten kommit att tränga undan dessa lokala och övergripande identiteter, med hjälp av skola, media och liknande. Även termen nationalist skulle därför vara något missvisande, då den missar den starka lokalpatriotiska och europeiska identitet som kompletterar den svenska identiteten.
Den term som bäst fångar detta är termen identitär. De rörelser som kallar sig själva identitära återfinns med ett fåtal undantag i miljön kring den franska Nya Högern, och denna rörelse är också en av de ledande idag när det gäller att förstå den moderna världens kris. Den delar också i stor del samma inspirationskällor som webblogg Oskorei, vilket inkluderar bland annat revolutionära konservativa som Ernst Jünger, traditionalister som Guenon, och de mer intressanta bland vänsterns tänkare som Proudhon. Den Nya Högern försöker att ställa sig bortom dagens ”höger” och ”vänster” när det gäller vilka tänkare och historiska figurer som inspirerar dem, och detta är en inställning som också sedan starten genomsyrat webblogg Oskorei. Detta innebär att vi en dag kan citera nationalsocialisten David Myatt och hans tankar om hedern som det centrala i en arisk världsåskådning, och nästa dag citera Karl Marx och hans tankar om hur det moderna löneslaveriet gör människan till en främling för sitt eget arbete. Av naturliga skäl kan detta reta små och mentalt begränsade människor, som inte kan följa med i mer övergripande resonemang utan enbart känner igen namn. Resonemanget blir då i stil med ”nu nämner han Marx/Myatt/Strasser. Jag förstår egentligen inte vad inlägget som helhet går ut på, men jag känner igen det namnet, och nu vet jag att han är neo-marxist/nazist/strasserist”. Sådana mentalt begränsade individers ”analyser” är egentligen inte värda mer utrymme än en genomsnittlig skrift från Jehovas Vittnen, som förövrigt påminner starkt om dem, och webblogg Oskorei har heller aldrig haft dem som målgrupp.
Detta för oss dock vidare till de två avgörande skälen till användandet av begreppet identitär.
Politiska skäl
Den Nya Högern har brutit med den tidigare ”högern” på ett flertal områden, och att i det läget kalla sig identitär är ett praktiskt sätt att visa att man delar deras ståndpunkter i dessa frågor. Att de är anti-kapitalister, utan att bli kommunister, torde redan vara välkänt, och detta gäller även webblogg Oskorei. Detsamma gäller deras syn på frågan om ”demokrati”, där de är för en reell demokrati på lokalnivå men också inser att detta bara är möjligt om denna lokalnivå delar en gemensam identitet, solidaritet och värderingar. Den Nya Högern är därför också starkt emot de totalitära tendenser som sågs under 1900-talet, och som i ”anti-fascismens” namn även syns idag. Den tredje viktiga frågan som skiljer den Nya Högern från många andra rörelser är att de uttryckligen för fram det federala idealet. Detta innebär att de menar att lokalpatriotism, nationell patriotism och europeisk identitet inte är något som utesluter varandra, utan något som kan samexistera. Förutsättningen är införandet av en federal ordning, där makt och inflytande dels läggs på lokal nivå (rentav på så lokal nivå som familjen och bostadsområdet, men även på stadsnivå och, i Sverige, på ”landskapsnivå”), dels på nationalstatens nivå, och när det behövs på europeisk nivå (exempelvis vid konfrontationer med andra stormakter). Detta är det federala ideal som hämtat inspiration både från den katolska kyrkans subsidiaritetstanke, från den tidiga anarkisten Proudhon, och från traditionalismen.
Den Nya Högern för också fram ett synsätt där man som person ingår i en kedja av generationer, och har en identitet genom detta. Detta innebär dels att de skiljer sig från dagens liberaler och socialister, som inte inser hur viktigt detta är för att människor ska känna mening i livet, men även att de skiljer sig från sådana ideologier som talar mer om rasens överlevnad än individens behov av identitet. Listan kan naturligtvis göras längre, och man kan inkludera korporatismen, synen på det moderna konsumtionssamhället, och etnopluralismen, men det blir alltså en ganska lång lista med ideal som kännetecknar den Nya Högern.
I praktiken är detta ideal som man kan dela även som nationalist, men då det inte automatiskt eller alltid är så, så innebär begreppet identitär ett positivt förtydligande.
”Marknadsföring”
Detta för oss vidare till det andra skälet till att webblogg Oskorei valt termen identitär. Detta är något så krasst som marknadsföring, och utgår från att vi lever i en verklighet där framtoning och namn har reell betydelse. Att i det läget kalla sig något man inte är vore ett märkligt beteende, men att inte ta någon som helst hänsyn till vilka effekter ens val av framtoning har vore istället ogenomtänkt.
Exempelvis kan nämnas att massans psykologi innebär att en radikal massrörelse bara en gång historiskt upplevs som något radikalt nytt. Detta innebär att rörelser som kallade sig kommunistiska eller nationalsocialistiska en gång lyckades framställa sig som något nytt, men att de andra gången har betydligt svårare att göra detta. Detta innebär inte nödvändigtvis att deras idéer inte är radikala och nya, men det kvittar vad man är om man envisas med en framtoning som i massans ögon upplevs vara något som man redan vet allt om.
Att begreppet identitär skulle kunna vara detta radikalt nya är kanske tveksamt, men användandet av begrepp och termer som inte människor i gemen redan tror sig veta allt om innebär i varje fall att de läser det man har att säga med lite öppnare ögon.
Webblogg Oskorei har hela tiden riktat sig lika mycket till vänstern som till den nationalistiska miljön, detta då vi delar så mycket av våra ståndpunkter vad gäller allt från den globala kapitalismen och konsumtionssamhället/Skådespelet till det moderna djurplågeriet. Det enda man som vänstersinnad egentligen behöver inse är individens behov av identitet, och hur den moderna kapitalismen och den byråkratiska Nya Klassen tar ifrån människor denna identitet och känsla av mening i livet. Till detta kommer att ett samhälle av rotlösa ”individer” har mycket svårare att bekämpa de moderna teknostrukturerna än vad historiskt förankrade gemenskaper har (och nej, detta är inte ”nazistpropaganda”. Läs Hobsbawm, Wallerstein eller Shanin, gott folk). I grunden är alltså webblogg Oskorei lika mycket en vänsterblogg med anarkistiska inslag (korporatism och federalism är nämligen anarkism anpassad till verkligheten) som en ”nationell” blogg, och detta bör på något vis märkas även i valet av namn.
Så, därför identitär.
juli 29th, 2007 at 12:25
Det finns förstås ett gemensamt taktiskt intresse för såväl identitärer som nationalsocialister att beskriva nationalsocialismen som den dominerande trenden i den nationella rörelsen. Nationalsocialisterna kan så värva andra nationalister och identitärerna kan då samtidigt värva icke-nationalsocialister inom den nationella svären. Dock får man inte komma alltför långt från ”sanningen” (i en gammalgrekisk betydelse, det alla kan se) när man målar upp sin världsbild. Det känns som detta inlägg är alltför påverkat av en liten men skrikig grupp på nordisk.nu.
juli 29th, 2007 at 12:58
Jag uttryckte mig nog lite diffust. Tanken är inte att nationalsocialismen är de dominerande trenden i den nationella rörelsen, däremot att definitionen av de ideologiska element som normalt anses nödvändiga för att någon ska vara ”nationell” ligger relativt nära definitionen av den nationalsocialistiska ideologin. Det tycks ju exempelvis finnas ett konsensus att man inte kan vara pro-sionist som nationell, och det är bara ett exempel bland flera på närheten i världsåskådning. Däremot är det inte samma konsensus vad gäller synen på om man kan vara ”demokrat” och ”nationell”, så det är ju inte en identisk relation, utan bara en liknande.
Att jag stör mig på att skrikiga individer ska definiera mig som olika saker begränsar sig däremot inte till någon särskild rörelse, det är lika retarderat när det kommer från vänstern som när det kommer från ”rörelsen”.
juli 29th, 2007 at 14:04
Vi är i samma klubb:)
juli 29th, 2007 at 14:14
Klubben växer
juli 29th, 2007 at 14:17
Oskorei
Vad säger du förresten om presentationstexten under FAS där jag nu lagt ut ett litet manifest?
juli 29th, 2007 at 14:20
Bra artikel, Oskorei! Jag håller helt med dig om att marknadsföring och terminologi är viktigt för att få folk att faktiskt läsa det man skriver. Och jag skulle som nationalsocialist vilja lobba för att man inte alltid bör kalla sina projekt för nationalsocialistiska; det viktiga är att man _är_ nationalsocialist.
Jag förstår om detta verkar ironiskt då jag själv arbetar med en nationalsocialistisk organisation. Hade jag fått bestämma så hade de dock bytt namn till något för tiden mer lämpligt. Men nu får inte jag bestämma det, och jag tycker utifrån det att det ändå är bättre att hjälpa en organisation som är rätt men heter fel än tvärtom.
juli 29th, 2007 at 19:18
Fas: Det är vi definitivt.
Tack för tipset om presentationstexten också, jag hade missat den innan och den fungerar som en bra utgångspunkt för riktlinjerna för en fungerande världsordning. Etnopluralism v. 2.0 så att säga. 
Som alla riktlinjer, inklusive etnopluralismen, går det ju aldrig att förverkliga till 100%, men det är ett bra mål.
Andreas: Jag tycker inte att det verkar ironiskt, det är väl snarare en fråga om realism och mognad att identifiera den rörelse som ligger närmast ens värderingar och kämpa för den, även när de har fräckheten att inte dela alla ens frågor.
Med det sagt så hoppas jag att dagens inlägg inte verkade mer ”bittert” och negativt än vad som var avsett, jag är fullt medveten om att det händer mycket positivt i svensk nationalism just nu, och NSF:s yttrandefrihetskampanj var till exempel både ett värdefullt initiativ i en tid då yttrandefriheten gradvis stryps, och även ett listigt exempel på metapolitiskt tänkande och innovativ positionering.
juli 29th, 2007 at 20:41
Ett mycket väl sammanställt och tänkvärt inlägg, Oskorei! Din profiliering tycker jag är både taktiskt och filosofiskt rätt, och jag stödjer den, även om jag själv, likt Andreas Törner, profilierar mig som nationalsocialist.
/Frëdrish
juli 29th, 2007 at 21:43
Takk for en lenge etterlengtet innføring i begrepet ”identitær”…
juli 29th, 2007 at 23:56
”Den Nya Högern för också fram ett synsätt där man som person ingår i en kedja av generationer, och har en identitet genom detta”
Fant en omtale av Roger Scruton på norske Document.no som berører det samme temaet:
http://www.document.no/2007/07/bandet_mellom_de_dode_levende.html
juli 30th, 2007 at 1:43
Jag följer dig ner i det strasseristiska träsket, min gode daimyo Oskorei!
Vad anser du för övrigt om arisk islam?
juli 30th, 2007 at 19:40
Ofc: Nu är jag ju i och för sig inte strasserist. Men för att injicera lite nytt liv i ”Fronten mot ism-dropping” kan det vara på sin plats att en gång för alla klargöra vad jag egentligen är. Jag är: identitär, kommunitär, socialrevolutionär, anti-egalitär, libertär, och enligt obekräftade uppgifter även chimär och enligt illvilliga röster främst till besvär. :p
Vad gäller arisk islam antar jag att du syftar på iransk shia och albansk bekhtashism? Mitt intryck av dessa är att de bevarat en hel del indo-europeiskt material, så om man tvunget ska konvertera till islam torde det vara av störst värde att välja någon av dem, och/eller sufismen. Överlag är jag dock skeptisk till sådana konverteringar, och detta främst av etno-politiska skäl. Europas folk står inför en framtid då det kommer att bli nödvändigt att repatriera bland annat betydande mängder muslimer tillbaka till deras hemländer. Detta är av naturliga skäl enklast om man har goda relationer till dessa länder, men om man går i moskén tillsammans med ”bröderna” med jämna mellanrum kan jag tänka mig att man hamnar i en tämligen kännbar lojalitetskonflikt. Det är möjligt att konvertiter som David Myatt och Ahmed Huber inte upplever det problemet, men människor i gemen torde göra det. I ärlighetens namn utesluter jag inte att vi kommer att se en islamisk ”väckelse” på sikt bland etniska européer, men det ligger i så fall en bra bit in i framtiden och lär ju krångla till kampen för våra länder markant.
juli 31st, 2007 at 1:56
Jag är: identitär, kommunitär, socialrevolutionär, anti-egalitär, libertär, och enligt obekräftade uppgifter även chimär och enligt illvilliga röster främst till besvär. :p
Dessutom har du en strålande framtid som rappare
juli 31st, 2007 at 2:00
Du träffar förresten kärnan i min frågas andemening. Man hör ju redan nu röster om att Europa bör konvertera till islam, eftersom detta är bättre än den nuvarande totala andliga döden. Det finns även tecken på en gryende islamistisk falang inom den nationella rörelsen (bland annat har jag talat med folk som aldrig träffas utan att medbringa sin Koran). Frågan är ju vad som är sundast: att konvertera till islam och riskera de realpolitiska följderna, eller att fortsätta på samma spår som idag och gå under som folk?
juli 31st, 2007 at 2:53
Den ”islamske vekkelsen” blant europeere kan vi se tendenser til allerede, bare se på de som konverterer for å kunne gifte seg med en muslimsk mann. Hvis dette tiltar, er det i mine øyne ikke annet enn en religiøs form for Stockholmsyndromet.
Det som kan være verdt å tenke på for de som leker med tanken om å lefle med Islam, er den totaliteten og absolutismen som er innebygd i denne ”religionen”, det som står i Koranen er fastsatt av Gud, og kan ikke gjøres om.
Det jeg har lest er at muhammedanerne er determinister, da de tror at alt er forutbestemt av Allah, og at de som en følge av dette er fatalister, at det ikke er verken mulig eller passende å forsøke å unngå sin skjebne.
033.036
YUSUFALI: It is not fitting for a Believer, man or woman, when a matter has been decided by Allah and His Messenger to have any option about their decision: if any one disobeys Allah and His Messenger, he is indeed on a clearly wrong Path.
http://www.usc.edu/dept/MSA/quran/
juli 31st, 2007 at 6:49
Till Oskorei Fan Club:
Jag säger som William Ernest Henley gör i de två sista raderna i ”Invictus”:
”I am the master of my fate:
I am the captain of my soul.”
Alltså seriöst, vilken diskussion är det ni för egentligen. Huruvida vi ska konvertera till islam eller inte, för att vissa ”nationella” (vilka då om jag får fråga?) menar på att ”detta är bättre än den nuvarande totala andliga döden”.
Om folk (nationella eller ej) nu skulle vara beredda att konvertera till islam för att få till ett mer organiskt samhälle, varför inte lika gärna konvertera då till t ex asatru/asatron? Uppsåtet hos dom som skulle konvertera var väl rent pragmatiskt dvs dom ville uppnå ett mer organiskt samhälle (och inte att dom tyckte om att tillbe Allah och gifta sig och ha sex med barn, som ju än idag förekommer i många delar av den muslimska världen, dock ej 6-åringar som i Mohammeds fall) för att vi i Sverige/Europa/väst skulle överleva som folkgrupp (dvs bl a föda en massa barn). Jag ser överhuvudtaget inte vad själva poängen är? Bara för att en massa nationalister skulle konvertera till islam, skulle då dom ”vanliga” människorna (alltså dom som sover sin törnrosasömn) få för sig att konvertera till islam och börja föda en massa barn? Och dessutom så skulle ju ändå i ett sådant scenario alla kulturberikare vara kvar, och blanda ut sitt blod (ännu mer då säkert) med vårt blod, så vaddå ”…eller att fortsätta på samma spår som idag och gå under som folk?” Även om vi konverterar så går vi ju ändå under som folk, kanske t o m fortare.
Och dessutom så försvinner ju i så fall stora stora delar av den skandinaviska kulturen, språket, mentaliteten, osv.
Denna lösning är ju som ifall du förr tiden led av syfilis, och skulle bota det, ta en massa kvicksilver, för att efter något år dö av effekterna av kvicksilvret.
juli 31st, 2007 at 6:51
Jag märker nu att jag har skrivit vissa delar av det ovanstående i imperfekt, dvs som att det redan har hänt. Jag menar ju naturligtvis i ett framtida scenario.
juli 31st, 2007 at 7:01
Till Oskorei Fanclub:
Kan du förresten berätta vilka grupper ur dom nationella leden du har märkt dessa gryende tendenser hos?
Dessa människor skulle väl bli utslängda och anses paria i vilken grupp det än må vara, från prosionistiska och kvasinationella Sverigedemokraterna till militanta och nationalsocialistiska Svenska Motståndsrörelsen (varav den sistnämnda gruppen ändå på sätt och vis ser islam som en allierad i deras kamp mot judar/sionism).
Ok för att någon enstaka galning har fått denna idé, men att det skulle finnas ”gryende tendenser” är väl lika troligt som att Göran Persson skulle ha ett samvete eller att Mona Sahlin någonsin fått svensk stock
Men jag kan ju ha fel, men i o m att jag är så nyfiken så blir jag tacksam ifall du utvecklar detta lite.
Mvh
juli 31st, 2007 at 9:56
”Man hör ju redan nu röster om att Europa bör konvertera till islam, eftersom detta är bättre än den nuvarande totala andliga döden. Det finns även tecken på en gryende islamistisk falang inom den nationella rörelsen (bland annat har jag talat med folk som aldrig träffas utan att medbringa sin Koran). Frågan är ju vad som är sundast: att konvertera till islam och riskera de realpolitiska följderna, eller att fortsätta på samma spår som idag och gå under som folk?”
Det som Oskorei fan club skriver här ovan blir det senaste bidraget till min exempelsamling över olika provokationstekniker som används på bloggar och webbforum.
juli 31st, 2007 at 10:34
Orwell har et poeng der – ikke mat trollene!:)
http://home.hib.no/mediesenter/mytobib/illos/kitt.troll.jpg
juli 31st, 2007 at 11:52
Hehe, ni är då lättprovocerade
augusti 1st, 2007 at 9:57
Hej Oskorei, det här har inget med ditt inlägg att göra men du eller någon annan kanske tycker att följande artikel är intressant. Det är en väldigt läskig attack mot kristendomen, läskig för att den underförstår att det bara är dårar som är kristna, eller tror på något övernaturligt överhuvudtaget.
http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_9356115.asp
Det är oftast den taktiken våra vårdare använder numera, istället för att förklara hur det ligger till (då skulle ju någon kunna argumentera emot, eller förstå att de blir utsatta för propaganda), bombarderar de oss med budskap som inte säger särskilt mycket, men tyst underförstår det de egentligen vill inympa i oss. Sålunda, istället för att förklara VARFÖR vi mår bra v mångkultur och dåligt av det svenska, skriver de artiklar om HUR vi skall öka mångkulturen och motverka patriotism.
augusti 1st, 2007 at 10:06
Och, i samma tidning, ett mycket bra inlägg:
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_16472896.asp
augusti 1st, 2007 at 17:28
Det verkligt kusliga i sammanhanget är att Ofc är inget troll, utan är allvarlig med sin fråga.
Det finns dock en liten tendens med radikala nationalister som konverterat till islam, främst tycks det röra sig om nationalsocialister (Myatt och Huber) även om också en kulturpessimistisk figur som Schwarz i den Nya Högern retoriskt tagit upp frågan om islam kan vara Europas hopp (den diskussionen tas upp här: http://aryanfuturism.blogspot.com/2007/05/review-germanys-new-right-as-culture.html). Men dessa figurer kan räknas på ena handens fingrar, och i normalfallet är ett vurmande för islam snarare en fas som går över och som har mer att göra med att man tycker att jihadis är häftiga, och att man är avundsjuk på deras folkliga stöd, än så mycket annat. Alltså en följd av att TV matar oss med en massa bilder på arga talibaner med vapen, snarare än en direkt religionskunskap. Denna kärlek till radikalismens former snarare än till den radikala ideologins innehåll kan med fördel jämföras med en person som blir nyförälskad hela tiden, utan egentligt intresse för kärlekens objekt. 
Nils: Mycket intressant inlägg, ett klart fynd.
Det börjar vända märkbart nu, kritiska artiklar tas in alltmer i tidningarna och det är bara en tidsfråga innan queerteoretikerna, multikultifantasterna och etnomasochisterna kommer att befinna sig i den obehagliga situationen att de blir tvungna att använda argument snarare än tvångsmedel för att försvara sina projekt. 
Den hugade kan ju till exempel jämföra hur ofta Gringogänget var i ropet för ett år sedan, med hur sällan man tvingas läsa om dem idag.
augusti 1st, 2007 at 19:59
Arisk taliban
Odin käkar falafel
Mums Kali Yuga
augusti 1st, 2007 at 20:06
Pendelen svinger…..
augusti 1st, 2007 at 21:56
”Det finns dock en liten tendens med radikala nationalister som konverterat till islam, främst tycks det röra sig om nationalsocialister (Myatt och Huber)”
Oskorei: Kan du vara vänlig och ge mig dessa ”konvertiters” fulla namn?
…och/eller om du tyar; ge en liten exposè över dessa herrars ideolgiska (öken)vandring! -Detta måste ju bara synas i sömmarna…
mvh
Jakob
augusti 1st, 2007 at 22:43
Oskorei, vet du vad som har hänt med Skadi???? Det har inte gått att komma in där på flera veckor nu och nu möts man istället av http://www.thealthing.com/. Otroligt dåligt om de la ner det. Det var ju hur bra som helst, oerhört mycket bättre än nordisk.nu till exempel.
augusti 2nd, 2007 at 0:50
Inte för att jag själv är något under utav konsekvens…
You don’t say?
augusti 2nd, 2007 at 5:33
Kanskje Oskorei gjør som vikingene, de blotet til både Kvitekrist og Tor samtidig;)
augusti 3rd, 2007 at 15:59
”Jag är: identitär, kommunitär, socialrevolutionär, anti-egalitär, libertär, och enligt obekräftade uppgifter även chimär och enligt illvilliga röster främst till besvär. :p”
Herreminje, och jag som just tagit bort Front mot ismdropping ur min signatur på Nordisk… Dags att gå med i Fronten igen!
Islamdropping är dock ett gott snäpp värre. Har själv den tveksamma förmånen att känna några av de individer som ägnar sig åt denna märkliga hobby. Håller helt med Johan Björnsson på den punkten, väl rutet!
Hela grejen med islamvurmandet tycks vara att man instämmer i muslimernas påstående att västerlänningar saknar heder. Må så vara att vår egen hederskultur har förstörts av den moderna tidens dekadens, men att i det läget överta en annan, främmande och i grunden fientlig grupps hederskultur är helt enkelt vanvett.
Men, för att återknyta till det egentliga ämnet för din artikel: Jag förstår naturligtvis skillnaden mellan identitär och nationalist, nationalsocialist eller andra lite mer tydligt definierade ideologier. Men vad skulle vara skillnaden mellan identitär och ”etniskt medveten”? Är inte samtliga svenska nationalister även identitärer?
Du anger visserligen fler saker som ska beteckna de identitära, men är dessa verkligen allmängiltiga för dem som betraktar sig som identitära?
”Den Nya Högern för också fram ett synsätt där man som person ingår i en kedja av generationer, och har en identitet genom detta. Detta innebär dels att de skiljer sig från dagens liberaler och socialister, som inte inser hur viktigt detta är för att människor ska känna mening i livet, men även att de skiljer sig från sådana ideologier som talar mer om rasens överlevnad än individens behov av identitet. Listan kan naturligtvis göras längre, och man kan inkludera korporatismen, synen på det moderna konsumtionssamhället, och etnopluralismen, men det blir alltså en ganska lång lista med ideal som kännetecknar den Nya Högern.”
Att ”man som person ingår i en kedja av generationer, och har en identitet genom detta” är något som även ingår i national(social)ismen. Vad resten beträffar, är detta verkligen saker som alla identitärer instämmer i? Jag hänger inte med i de franska ismerna, men Guillaume Faye är väl ändå identitär, eller har jag missat något? Och i en artikel som var bland det bästa jag läst hittills från en fransman skriver han:
”Vi måste bryta med alla slag av etnopluralism, vilken bara är en annan form av jämlikhetssträvan, och återta rätten till etnocentrism, rätten till att leva i våra länder utan ‘de Andra’.”
Nu är detta en definitionsfråga. På sätt och vis är Faye fortfarande (liksom jag själv f.ö.) att betrakta som etnopluralist, han vänder sig snarast mot den hycklande och veka inställning som många etnopluralister tyvärr uppvisar. Men han är ju identitär (eller?) och han betraktar sig inte själv som etnopluralist. Således, förutsatt att Faye verkligen är identitär, är alla identitärer inte etnopluralister. Vilket får mig att undra om de verkligen per automatik är korporatister och – i väsentligt högre grad än vad nationella gör – delar en gemensam syn på det moderna konsumtionssamhället. Avsikten med artikeln var ju att klargöra skillnaden mellan identitär och det förvisso luddiga uttrycket ”nationell”.
Ursäkta om jag är lite svamlig, har sovit för lite.
Skicka gärna ett PM på Nordisk om du svarar, jag är inte här så ofta.
augusti 7th, 2007 at 22:53
Oskorei, nu får du la uppdatera din blogg, annars gör jag revolt mot ditt skräckvälde!
oktober 20th, 2007 at 12:47
Oskorei kallar du dig ej längre nationalsyndikalist?
[Av praktiska skäl kallar jag mig oftare korporatist, men nationalsyndikalismen och gillesocialismen är fortfarande viktiga inspirationskällor /Oskorei]
december 20th, 2007 at 12:55
”Identitær” tolker jeg for tiden som :
Identitær(etnisk bevisst) innsikt om egen avstamning, i eget tilfelle nordiskhet, her definert som:
Nordiskhet. Nordiskhet er knyttet til opprinnelse fra de nordiske landene. (….) anvender en inkluderende, pan-nordisk definisjon som omfatter barn av en eller to nordiske foreldre, nordiske barn som er adoptert til utlandet, barn som har nordisk avstamming (også for flere slektsledd siden) og de som har diasporisk-nordisk bakgrunn (dvs. fra USA, Sør-Afrika, Sør-Amerika etc.).
Nordiskhet uttrykker her altså avstamming/blodsbånd – ikke hvor man er født, hvilket språk man snakker eller hvilket statsborgerskap man har.
(Def. over lånte jeg fra AYINS definisjon på afrikanskhet og jeg bare byttet ut ”afrikanskhet” med ”nordiskhet”
)
http://www.ayin.no/index.php?id=366713