Moral och eugenik
februari 23rd, 2013
I veckan har man i Aftonbladet kunnat läsa att 600 barnmorskor deltagit i en undersökning om attityder gentemot havande kvinnor med intellektuell utvecklingsstörning. 70 procent ansåg att kvinnor med begåvningshandikapp inte klarar av modersrollen tillräckligt, och
36 procent ansåg att begåvningshandikappade kvinnor inte borde vara gravida eller föda barn överhuvudtaget. Detta leder till flera följdfrågor som problematiserar det svenska konsensus kring det som kan kallas biopolitik och eugenik, och skulle kunnat vara startskottet för en viktig debatt.
I vårt samhälle betraktas dessa begrepp i sig som moraliskt förkastliga, på grund av kopplingen till steriliseringspolitiken och nationalsocialismen (man kan dock notera att Tyskland inte var det enda land som steriliserade vissa av sina invånare, tvärtom var det ett uttryck för en bredare tidsanda som påverkade allt från kommunister till socialdemokrater). Samtidigt är det uppenbart att detta är en förenklad inställning, när en yrkesgrupp som får anses bygga sina uppfattningar på egna erfarenheter snarare än fascistoida fantasier har så svårt att omfatta konsensus utan istället uttrycker åsikter som så kraftigt avviker från det godkända.
Tre perspektiv
Man kan betrakta rätten till barn ur tre perspektiv, och alla har en moralisk relevans. Dels handlar det om föräldrars, eller i vårt individualistiska och feministiska samhälle inte sällan en förälders, rätt till barn. Mot detta står barns rätt till en god uppväxt och samhällets intressen (i form av god ekonomi och medborgare av ett eller annat önskvärt slag). Beroende på vilket perspektiv som betonas kommer lagstiftning och normer att variera. Kring de frågor som kan kallas biopolitiska rasar några av vårt samhälles mest oförsonliga konflikter. Man kan nämna hur synen på adopterade barns rättigheter är en del av konflikten mellan USA och Ryssland, hur adoption från fattiga länder ibland beskrivs som neokolonial människohandel som berövar barn deras identitet, och hur synen på homosexuella adoptivföräldrar varierar mellan länder i Nord och Syd. Man kan också nämna synen på abort, där vissa betonar barns rätt till liv (pro-life), andra kvinnors rätt att välja (pro-choice), och andra fokuserar på barns rätt till en god uppväxt (och därför accepterar abort exempelvis efter våldtäkter eller när svåra sjukdomar hotar barnet). Vi ser idag också hur möjligheten till pre-natala tester av bland annat handikapp gör att även abortliberaler har svårt att acceptera alla aborter, närmare bestämt sådana där barn väljs bort på grund av att de har en eller annan sjukdom eller syndrom.
I vårt samhälle står föräldrarnas rätt till barn i centrum före födelsen, och statens intressen i centrum därefter. Så har i princip alla och envar rätt till barn, men det offentliga har omfattande resurser och befogenheter när det gäller att skydda barnen mot deras föräldrar. Detta skydd har naturligtvis ideologiska förtecken, och ett gryende motstånd mot tvångsomhändertaganden av barn kan därför anas. Kopplat till detta är den svenska icke-debatten om hemundervisning. Här finns alltså en ambivalens. Föräldrar har rätt till barn, samtidigt som staten ytterst är garanten för barnet som individ. I ett individualistiskt samhälle har individen rätt att bli förälder, men det individualistiska kollektivet har också rätt att skydda barn mot alltför avvikande föräldrar.
Man hade istället kunnat tänka sig en politik som mer betonar barnets rätt till bra föräldrar och därefter föräldrarnas rätt till sina barn. En sådan politik hade försvårat för bland annat missbrukare, kriminella och vissa handikappade att få barn, men istället accepterat hemundervisning. Man kan också betona samhällets intressen.
Egalitarianism
Vårt samhälle är egalitarianistiskt. I den mån det finns skillnader mellan människor, både mellan individer och grupper såsom kön eller etniciteter, är det något som inte är en del av den offentliga debatten. Statistiska skillnader mellan bland annat klasser, kön och etniska grupper förklaras därför med strukturella modeller (främst diskriminering, alternativt kulturella skillnader. Redan det senare rör sig dock på gränsen till det acceptabla).
Historiskt har det däremot setts som självklart att skillnader mellan människor i hög grad är ärftliga, och detta bekräftas även idag av vetenskapliga rön bland annat i genforskningen. Detta är en av de frågor där samhälleligt konsensus och vetenskapliga rön befinner sig i direkt konflikt, professor Itzkoff jämförde det hela med situationen på Kopernikus tid:
…the issue of intellectual variability in humans and the consequent variability in average intelligence between groups of individuals, and their ethnic, racial, religious, and national identities, is the Copernican problem of our time.
Oavsett om man erkänner den eller inte har verkligheten konsekvenser för individer och samhällen. Flera forskare som berört området har dragit slutsatsen att det moderna samhället genomgår en dysgenisk utveckling. Faktorer som preventivmedel och välfärdsstaten leder till att grupper som har lägre IQ får fler barn, medan grupper med högre IQ i högre grad använder preventivmedel men i gengäld försörjer den förra gruppens barn genom sin skatt. På sikt leder detta till att IQ sjunker i samhället, och att ärftliga sjukdomar blir vanligare. Den biopolitik som förs i Väst, med egalitarianistiska förtecken, har följder som på sikt försvagar Väst. Man kan därför misstänka att detta är en fråga som så småningom kommer att tas upp politiskt.
Samtidigt kan man naturligtvis misstänka att den kommer tas upp som ännu en i raden av den terapeutiska statens många verktyg, vilket kommer ge genomförandet en totalitär prägel. Den terapeutiska stat vi lever i är inte av en sådan karaktär att man gärna ger den befogenheten att välja vilka par som ska få bilda familj. Risken finns också att vi får se en återgång till socialdarwinistiska resonemang i takt med att samhället blir mer dysfunktionellt. Därför kan man dels hoppas på en förändring i normer och attityder i takt med att vetenskapliga rön sprids i samhället, dels får man hoppas att fokus ligger på att underlätta för utvalda grupper att få större familjer snarare än på en ny tvångssteriliseringspolitik.
Oavsett är frågan på sikt svår att inte ställa, och samtidigt är den för komplex för att svaret ska kunna reduceras till politiskt korrekta illusioner om medfödd likhet eller till naiv övertro på statens rationalitet och socialdarwinistisk brist på moral.
Relaterat
Roger Pearson – The Concept of Heredity in the History of Western Culture, Part I
Edward Miller – Eugenics: Economics for the Long Run”
Raymond Sidris – The Light Eye and Hair Cline
En kontroversiell Nobelpristagare
Reaktion – Att föreställa sig framtiden
Reaktion – Ondskans biologiska ursprung
februari 23rd, 2013 at 15:27
Felet ligger i rättighetstänket som sådant. Barn är ingen rättighet utan en välsignelse. När rättighetsperspektivet blir applicerat på barn kan jag inte låta bli att spy lite i munnen av den rena egoismen. Man har väl för fan inte rätt till en annan människa? Hela perspektivet är vansinnigt.
Vidare är eugenik i postmodernitetens upptakt inget annat än vansinne. Alla former av traditionella strukturer och naturligt urval är ju satta ur spel. Således blir bara teknokratiska skrivbordsmodeller som kan fungera referenspunkt för en sådan eugenik.
Vidare intressant läsning (tradition – modernitet 1-0):
http://rt.com/usa/intelligence-stanford-years-fragile-531/
februari 23rd, 2013 at 19:27
Det ligger något i Gautthiods kommentar ovan — en sund kultur är ett mer eller mindre ett eugenikprogram i sig självt.
För övrigt kan man fråga sig: Vad krävs för att använda kondom eller p-piller? I det första fallet, självdisciplin vid det ”heta” tillfället, och i det andra fallet en förmåga att planera framåt.
Det följer omedelbart att preventivmedel är extremt dysgeniska, eftersom lågfungerande personer inte kommer att kunna hantera detta. Abort kan jag tänka mig är mer eugeniskt, eftersom mer planerande personer inte försätter sig i en sådan situation där abort är nödvändigt, utan använder preventivmedel istället.
Därmed inte sagt att jag är för fri abort. Tvärtom! Jag bara konstaterar faktum.
Man kan notera att konservativa, kristna abortmotståndare i USA då och då försöker sig på ”rasistkortet” och hävdar att abort drabbar mest svarta kvinnor, och är därmed dödsnazistiskt och måste förbjudas. Omvända världen
februari 23rd, 2013 at 20:11
a strindberg menar på att 3 barn är det rätta antalet barn per äkta makar
2 barn för att ersätta föräldrarna plus 1 barn för att gardera upp släktets fortlevnad mot oförutsedda händelser såsom krig missväxt naturkatastrofer sjukdom epedemier olyckor etc
februari 23rd, 2013 at 22:36
Jag tror det var i Indonesien, möjligen Burma, där det blev en valfråga hur man skulle främja barnafödandet hos advokat- och läkarfamiljer, just för att främja IQ-utvecklingen. Sarrazin i Tyskland var ju inne på samma sak. Det paradoxala är ju att den dysgeniska utvecklingen på sikt kommer leda till att välfärdsstaten kollapsar; utan intelligenta och entreprenörssinnade individer kan schlaraffen-tillståndet inte fortsätta.
februari 24th, 2013 at 1:01
Tack Oskorei för denna intressanta artikel.
”Vi ser idag också hur möjligheten till pre-natala tester av bland annat handikapp gör att även abortliberaler har svårt att acceptera alla aborter, närmare bestämt sådana där barn väljs bort på grund av att de har en eller annan sjukdom eller syndrom.”
Sådana åsikter bland abortliberaler är så himla äckligt, så att jag saknar ord. Det är ett sådant hycklande, ryggradslöst, och infantilt beteende så att man storknar.
Dessa är som små barn som vill äta kakan men ändå ha den kvar…
Man kan också dra vissa paralleller/analogier till tankebanorna i sentensen ”they say that they are anti-racist, but what they really are, is anti-white”.
En annan intressant jämförelse är hur det var inofficiell/informell (tyst överenskommelse) standard under 70-, 80, samt början av 90-talet, på (majoriteten) gruppboenden för mongoloida, att personalen / de ansvariga, gav de mongoloida personerna p-piller (mongoloida kopulerar nämligen likt kaniner), för att undvika att de blev gravida (och märk väl att mongoloida personer kan få barn som inte är mongoloida. Vilken utgång det än blir så är det inte en bra utgång. Dvs antingen en person som blir till en livslång ekonomisk börda för staten och som inte heller direkt bidrar till att berika kulturen, eller en frisk person, som kommer att ha två mongoloida föräldrar, med det som bagage i livet/uppväxten/identiteten/emotionaliteten).
Naturligtvis var det någon Lisa Magnusson-journalist som började lyfta på några stenar och märkte detta omfattande förfarande, varpå det blev en himla massa skriverier om detta i media (jag har själv inte läst dessa, men det ska ha varit det sedvanliga tugget om ”nazism” och ”eugenik” och ”alla likas värde” osv, samt utpekanden och häxjakt och krav på avståndstaganden osv)
Någon som vet vad som egentligen hände sedan? Någon som kanske t o m har lite intressanta länkar/boktips/artikeltips i minnet (rörande själva debatten ifråga för 20-25 år sedan)?
————-
Gautthiod:
”Man har väl för fan inte rätt till en annan människa?”
Bevingade ord i framtiden kanske…?
————-
Wodinaz: oerhört intressant iakttagelse.
februari 24th, 2013 at 9:44
Det problem som diskuteras här är egentligen en följd av att de järnhårda naturlagar som tidigare verkat delvis sats ur spel, delvis fått ny innebörd (d.v.s. att dysfunktinella människor lyckas bättre med sin fortplantning än de funktionella), av det moderna samhället. Mycket talar för att det naturliga urvalet kommer att återta kontrollen över genetiken.
februari 24th, 2013 at 10:51
Oscar: Kan ha varit i Singapore, möjligen i Indonesien också, dock. Lee Kuan Yew hade läst Richard Lynn och Thomas J. Bouchard Jr. under 80-talet och ville agera. En stor man, denne Lee, som inte tror moderna dogmer, myter och sensibiliteter.
februari 24th, 2013 at 11:17
”d.v.s. att dysfunktinella människor lyckas bättre med sin fortplantning än de funktionella”
nu vet vi väl kanske inte alltid vad som kom först – hönan eller ägget
”one mans terrorist is another mans freedomfighter”
tänk om – tänk rätt
februari 24th, 2013 at 12:41
Steve & Oscar: Singapore har ett eugenikprogram: De ger extra mycket bidrag till intelligenta familjer. De har tydligen ökat sin medel-IQ med 10 punkter på bara något decennium.
PS.
Titta på symbolen för Singapores styrande parti: People’s action party och jämför sedan den med symbolen för Oswald Mosleys rörelse: BUF.
DS.
februari 24th, 2013 at 13:37
wodinaz: Tror dessvärre inte att det stämmer alls det där ned 10 IQ-poäng. Richard Lynn tar upp de sakerna här (27:58-):
http://www.youtube.com/watch?v=8tLowyAEA54
Lee diskuterar även dessa saker i ett kapitel i sitt massiva självbiografiska verk som jag har recenserat. Oavsett vilket är PAP 1900-talets kanske bästa parti.
februari 24th, 2013 at 13:50
Steve: Aha, tråkigt. Jag var slapp nog att citera hörsägen (från en förvisso kunnig person). Men sådant händer.
Jag skall spana in den där videon.
februari 27th, 2013 at 17:18
Bioteknikens framväxt kommer göra dysgenetikfrågan irrelevant om några årtionden, alltså betydligt snabbare än tiden det kommer att ta för (intellektuell) dysgenetik att ha några märkbara konsekvenser. Det naturliga urvalet går långsammare än den tekniska utvecklingen.