Lästips: Realkapitalism
oktober 27th, 2008
I samband med den senaste tidens finansiella turbulens, kan det vara på sin plats att få perspektiv på det ekonomiska system vi lever i. En god början är då Copyriots serie Realkapitalism, som tar upp flera oväntade aspekter på fenomenet. Redan valet av namn är innovativt, och bidrar till en aha-upplevelse. För på samma vis som en del hellre kallade sovjetsystemet för ”realsocialism” än ”kommunism”, eftersom skillnaderna mellan ideal och verklighet var så stora, kan man kalla den reellt existerande kapitalismen för ”realkapitalism”. Som exempelvis Noam Chomsky påpekat så är den amerikanska såkallade kapitalismen egentligen en form av ”socialism för de rika”, där staten genom allt från stöd till banker och andra storföretag till möjligheter att nolltaxera egentligen är en välfärdsstat för de allra rikaste. Personligen ser jag det som en utopi att en stat i ett kapitalistiskt samhälle där de fattiga inte representeras av en politisk rörelse (denna kan sedan kallas kommunistisk, katolsk, eller något helt annat) ska bete sig på något annat vis, men det är en parentes.
Copyriots serie innehåller flera värdefulla delar, även om de som vanligt får läsas kritiskt (Copyriot är i förbigående sagt varken identitär eller traditionalist).
Realkapitalism, I: Rädslan för rädsla, modulerandet av hastigheter
I den första delen påpekas bland annat att ”nyliberalismen” på många vis var en myt. Statens involvering i ekonomin minskades inte dramatiskt ens under Thatcher och Reagan (däremot skedde en omfördelning som drabbade vissa grupper och gynnade andra). Med inspiration från bland annat Walter Benjamin (på sin tid en av Carl Schmitts brevvänner, numera en förgrundsfigur i Frankfurtskolan) och nihilismbegreppet tas också sådant som användandet av sedelpressarna för att ”lösa” krisen, och den illusoriska skillnaden mellan amerikansk och europeisk kapitalism upp.
Realkapitalism, II: Politisk förträngning av sedelpressarna
I den andra texten tas fenomenet med ”sedelpressarna” åter upp. USA har finansierat mycket av sina projekt genom att låta sedelpressarna vara verksamma sedan decennier, eftersom dollarn är en världsvaluta. När länder som Ryssland och Iran väljer bort dollarn är det alltså ett hot mot den kvarvarande supermaktens hegemoni.
Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknader
I den tredje delen tas ekonomins tre ”våningar” upp. Dels den rent materiella produktionen, dels marknaden, dels övervåningen (som kan kallas både antimarknad och realkapitalism). Viktiga teoretiker som Braudel, Wallerstein och den för mig nya bekantskapen DeLanda tas upp i artikeln, som är spännande läsning för varje antikapitalist. Vad man kan fråga sig är om man kan ha den ena våningen utan den andra, alltså mer specifikt om man kan ha en ”fri marknad” utan att det ganska snart utvecklas en ”antimarknad”.
Realkapitalism, IV: En något oklar religion
I det fjärde inlägget utgår Copyriot från Benjamins text Kapitalismen som religion, där vår tids ekonomiska systems grundläggande normer och krav på oss analyseras som en pseudoreligion. Texten är kort men värdefull, med formuleringar som: Tankarna kring “Kapitalismen som religion” som Walter Benjamin nedskrev år 1921 handlade inte om kritik av den simpla girigheten, utan om att skissera konturerna av en pseudoreligionen som är för stor för att kunna greppas.
Medan de gamla religionerna handlade om att undslippa skuld, handlar kapitalismen om att sprida vidare skuld, skriver han. Skulden är inte längre moralisk utan naturlig, likt i hedniska offerriter. En avbetalningsdriven mänsklighet under en ren kultreligion, som saknar dogmatik men kräver konstant tillbedjan under alla veckans dagar. “Guds transcendens har fallit ned. Men den är inte död, den har övergått till mänsklighetens öde.”
Realkapitalism, V: Drömmar om ädel metall och mätbar tid
Det femte inlägget tar istället upp drömmen om att förankra valutans värde i en metall (guldmyntfot), president Nixons beslut att upprätthålla USA:s överhöghet genom sedelpressarna, och konspirationsteorier i gemen.
Realkapitalism VI: Brottsregister
Den sjätte texten tar upp frågan om man på samma vis som man talar om ”kommunismens brott” och liknande, kan tala om ”kapitalismens brott”. Frågeställningen är intressant, även om Copyriot anser att begreppet ”kapitalism” är ett så diffust begrepp att det hela är tveksamt. Personligen utgår jag här från det marxska och wallersteinska perspektivet, och den historiska kapitalismen är då ett såpass konkret begrepp att en ”balansräkning” åtminstone i någon mån kan göras.
Äldre inlägg på liknande teman:
Karl Polanyi och den stora omdaningen
2008 – att leva i spännande tider
Wallerstein och liberalismens död
oktober 27th, 2008 at 20:13
Kan man med gott samvete kalla sig klassisk liberal i dagens läge? Det finns så klart många vulgärliberaler som hyllar den globala kapitalismen utifrån nyttomaximeringsargument (Johan Norberg), men det finns även en annan typ som ser mer till värdefrågor och ser med avsmak på mammondyrkan och kulturellt sönderfall. Är de senare ett slags nyttiga idioter för realkapitalismen, naiva idealister som tror på ett omöjligt system? Var kan man som desillusionerad klassisk liberal bege sig hän?
oktober 27th, 2008 at 20:40
Arete: http://fas.motpol.nu/
Fas’ ideal med fria kommuniteter avlägsnar sig naturligtvis en del från den klassiska liberalismen, men bevarar samtidigt det politiska vilket gör att det inte slår över i utopism.
För även om antimarknaden med rätta beskyllts för både det ena och det andra, finns det också i marknadens logik mindre sympatiska mekanismer (som dessutom sprider sig likt ringar på vattnet i det samhälle där de tillåts frodas, alldeles oavsett om det inte finns ett enda monopol). Dels slår konkurrensen naturligt över i sin motsats, monopolet, men det är kanske ingen direkt nyhet. Av större intresse är hur marknaden sprider vissa ideal och beteenden, som gradvis nöter sönder den kulturella och sociala väven. Detta beror på det man kan kalla ”den lägsta gemensamma nämnaren”, och innebär att gränserna förskjuts i allt från musik till mode (oavsett om det finns en elak stat eller elaka monopolister eller inte).
Den främsta motvikten mot detta är det sociala och det politiska, som finns kvar i Fas’ system med fria kommuniteter. Varför jag personligen skulle se det som den optimala kombinationen av frihet och verklighetsförankring om jag varit klassisk liberal.
oktober 27th, 2008 at 20:47
Eller så blir man individualanarkist/individualfascist i Max Stirners efterföljd, och lever det liv man vill leva, utnyttjar systemets många missar, kryphål och blinda fläckar. Det förutsätter i och för sig att man är ointresserad av övriga samhället (om man nu inte satsar på att bli miljonär, och därefter sponsra slumpmässigt vald identitär skribent
).
oktober 27th, 2008 at 20:51
Oskorei
Tack för att en förstår mig på motpol.nu. Det civila samhällets frihet är det överordnade värdet.
Själv finner jag ”statskapitalism” vara en givande term på det nya ekonomin. Och den har dessutom kritiserats och intellektuellt söndersmulats under flera decennier av den Österrikiska skolan. Att kalla den kapitalistisk är helt korrekt. Däremot är den inte en fri marknad i betydelsen oberoende av staten. Statskapitalism således och dessutom ett av de mest motbjudande systemen vi sett under historien.
oktober 27th, 2008 at 20:56
Oskorei
Apropå sponsring kan jag anföra till min meritlista att jag faktiskt har tjänat pengar på mit skrivande. Nationell Idag gav mig två fribiljetter till filmen Arn som jag bevistade med en annan skribent på min blogg (Ola Bruhner). Annars ägnar jag min tid åt hederligt och arbete med en normal lön där jag betalar av datorn på avbetalning.
oktober 28th, 2008 at 8:04
Hej Oskorei,
väldigt spännande att läsa din sammanfattning av min bloggserie. Jag tänkte avsluta den med någon form av sammanfattning som väger in de kommentarer som inkommit, inklusive dina såklart. Men först blir det ytterligare ett eller två inlägg.
oktober 28th, 2008 at 18:39
Fas: Det är det jag ser som skillnaden mellan dig och ”nyliberalerna”. Du vill återföra politiken till den nivå där det civila samhället fortfarande har någon sorts vitalitet.
Rasmus: Tack, ser fram mot detta. Inte minst DeLanda verkar spännande utifrån det du skrivit om honom, mer sådant.
oktober 28th, 2008 at 19:33
DeLanda är hur som helst oerhört stimulerande läsning. Han tar Deleuze, rensar bort en del ordbajseri och kombinerar tankarna med ”hård” vetenskap.
Du frågade på min blogg om ingångar till Walter Benjamin, jag kan posta svaret här med:
Benjamin har skrivit så otroligt olikartade saker. En del litterära fragment, andra politisk-filosofiska stycken vars värde inte förtas av att dess användning av marxistisk teori oftast inte är helt lyckad.
Just för dig rekommenderar jag nog särskilt det som Christian Andersson har skrivit i Glänta, främst om relationen mellan Walter Benjamin och Carl Schmitt, men också om droger och ”aura”.
Jag är också nyfiken på vad du skulle tycka om Michael Löwys bok Förlossning och utopi, som förutom Benjamin även tar upp en hel rad andra samtida tysk-judiska tänkare med främst anarkistisk tendens (däribland Kafka och Lukacs).